Monthly Archives: July 2014

Opal

Opal är modernt igen men det är ett besvärligt mineral både kemiskt, fysikaliskt och inte minst stilmässigt. När opal används i dåliga smycken kan det inte bli mycket värre men när mineralet används i snygga sammanhang blir det inte så mycket bättre. Cartier är några av de som återigen använder opal på ett lyckat sätt i några av sina nya smyckeskollektioner.

 

Bäst möter bäst.

Bäst möter bäst. Collier med fyrtiofyra stycken naturliga orientaliska pärlor som tillhört Marie Antoinette. Cartier lät på 30-talet tillverka det nuvarande låset i platina med större svart ädelopal omgiven av diamanter. De smycken som Cartier skapade på 1920 och -30 talen är ett huvudkapitel i smyckeskonstens historia. Högklassigt både tekniskt och konstnärligt.

Örhängen med opaler från Cartiers senaste kollektion. To die for.

Överdådiga örhängen med opaler från Cartiers senaste kollektion. Härliga att titta på om än kanske något överarbetade…

Opal är ett både komplext och känsligt mineral som många förknippar dels med det intensiva färgspelet som vissa opaler uppvisar och dels med den australienska kontinenten som sedan mitten av 1800-talet är den främsta källan för opal. En opal som uppvisar ett färgspel kallas för ädelopal och man skiljer mellan svarta och vita sådana beroende på stenens grundfärg. Svart ädelopal är den ovanligaste varianten som kan vara mycket dyr. Ett av mina favoritmineral är eldopal som är en läckert orange sten som kan uppvisa färgspel men som oftast inte gör detta.

Jag är inte en Ferrari men jag älskar Gijs Bakers brosch. Plast och eldopal.

Jag är inte ett Ferrarifan men jag älskar Gijs Bakkers brosch anno 2001. Eldopal på toppen.

De flesta eldopaler kommer från Mexico och redan i de tidiga indiankulturerna var den högt värderad och ansågs härstamma från sjöar i paradiset. Mycket förståeligt!

Fantastisk opal, intensiv men vänlig i färgen!

Fantastisk opal, intensiv men vänlig i färgen!

Kimberly McDonald vars smycken ofta bärs av Michelle Obama. Orm som vaktar en eldopal.

Kimberly McDonald vars smycken ofta bärs av Michelle Obama. Orm som vaktar en eldopal.

Rene Lalique är den mest framträdande formgivaren av smycken kring det förra sekelskiftet och representant för den epok vi kallar art nouveau. Hans smycken är mycket typiska för tiden både i motiv och form, typiska ämnen i hans konst är sensuella kvinnor i böljande linjer och motiv från växt- och djurvärlden.  Lalique var mycket djärv i sina materialval och skapade smycken i en färgstark palett i befriande kontrast till alla de vita smycken med pärlor och diamanter som också var à la mode under hans samtid. Hans smycken är ofta avancerade tekniskt och med fina emaljarbeten och olika färgstenar av det slag som man tidigare kallade halvädelstenar. Opal förekommer ofta i hans verk och förstärker smyckenas intensiva elegans med sitt avancerade färgspel och färgrikedom.

Broschsmycke av Laliques hand, en av höjdpunkterna i hans produktion. I centrum en eldopal, en opaltyp som förvisso saknar så kallt färgspel som som nästan är chockerande vacker

Broschsmycke av Laliques hand, en av höjdpunkterna i hans produktion. I centrum en eldopal, en opaltyp som ibland nästan är chockerande vacker.

Larger than life

Överdådigt Laliquecollier. Guld med emaljarbete med typiska djurmotiv och ametister och vita opaler. Ett minst sagt praktfullt exempel på smycken i art nouveau stil.

Opal är i sanningen ett naturens mästerverk, ett intrikat mineral med förbluffande skönhet!

Eldopal som inte går reducera till ord.

Eldopal vars glödande skönhet inte går reducera till ord. Den påminner åtminstone mig om den vilda och djupa skönheten som finns i mineralernas värld.

Mycket elegant svart opal

Mycket elegant och attraktiv svart opal.

 

 

 

 

 

 

Strandfynd

Vår Torun Bülow-Hübe var en kvinna välsignad med talang, kreativitet och mångbottnad skönhet. Hon är utan tvivel en av våra mest betydelsefulla smyckeskonstnärer och hennes konst håller den allra högsta klass med sin dynamiska precision och renhet.  Av både ekonomiska och estetiska skäl arbetade hon tidigt med enkla material som rotting och oädla metaller men också senare och av moraliska skäl valde hon att arbeta med “låga” och billiga material i en revolt mot bruket att bära smycken som en finansiell statusmarkör. Jag tror att det var Coco Chanel som sa att hon inte ville bära traditionella smycken från de fina husen. Hon tyckte hon i så fall lika gärna kunde bära sin bankbok i ett band kring halsen! Bülow-Hübes filosofi är sprungen ur samma källa och de “ädelstenar” hon valde att använda var inte de traditionella utan av enklare ursprung, bland annat arbetade hon med stenar som hon hittade vid Medelhavets stränder eller på loppmarknader runt om i södra Frankrike där hon tidigt valde att bosätta sig.

Torun med Picasso somm

Torun med Picasso 1955. Han håller i ett halsband som Torun skapat  med stenar hon hittat i Medelhavet.

vacker

Den undersköna konstnärinnan 1956 i egna skapelser i silver med bergskristaller köpta på loppis i Frankrike.

Mässing, trä och ben i magnifikt collier av Toruns hand.

Mässing, trä och ben i magnifikt collier av Toruns hand. Kanske också fynd från stranden.

Halsband med strandfynd

Halsband med strandfynd

Fulco di Verdura, mästaren från Sicilien, förgyllde 1900-talet med sina praktfulla och alltid elegant välbalanserade smycken. Också han tillverkade några av sina mer kända smycken med fynd från stranden. Han valde dock att förena de oädla men ändå undersköna snäckskalen som han själv plockade på olika stränder utanför NYC med de allra finaste ädelstenar. Med förtjusning sålde Fulco sina havs-skapelser dyrt till gräddan av den amerikanska societeten.  Om än dyra redan då så har de ikoniska snäckskalsbroscherna visat sig vara bra investeringar. De mer ovanliga av hans smycken med snäckskal från strandpromenaden klubbas idag nästan för miljonen.

smarrig

1939 flyttade Fulco till New York och det var på stränderna utanför staden han i början på 40 talet hittade de snäckskal som använts i hans skapelser. Korallröd snäcka med turkoser och diamanter, nästan syndigt läcker.

havsskum av diamant

Havsskum av diamanter och safirer som väller över ett äkta snäckskal. Alla rätt, form, färg och hantverksskicklighet. Ett mästerverk!

Även jag har ofta plockat vackra stenar och snäckor på stranden, dessvärre har jag inte lyckats förvandla mina fynd till storslagen konst!

 

Dorothea

Kanske uppstår bra konst när någon som vill och kan uttrycka någonting som är vackert och specifikt för konst materialiserar just detta någonting. Och kanske är det när vi uppfattar och ser ett sådant verkställt konstverk som vi upplever skönhet eller känner oss uppfyllda på ett speciellt sätt. Jag mår särskilt bra när jag ser smycken av Dorothea Pruhl. Hennes smycken är föremål skapade av en person som har någonting att uttrycka och som hittat exakt det format eller den genre som förmår uttrycka just hennes särskilda konstnärlighet. Dorothea arbetar ofta i trä och gör majestätiska halsband i olika former och träslag.

Halsband i elmwood från 2006, "Hawk"

Halsband i elmwood från 2006, “Hawk”

Jag har läst någonstans att hon främst arbetar i trä när hon på somrarna bor i Mecklenburg och väljer trä från skogarna nära sitt hem. Hon uppskattar den spontana processen som uppstår när hon arbetar i trä och säkert är det omedelbarheten man kan känna närvaron av i hennes träsmycken, kanske är det hennes konstnärliga själ man anar?

Halsband i körsbärsträ från 2008, "Fish". Detta har jag sett utställt. Pris 100 000 kr.

Halsband i körsbärsträ från 2008, “Fish”. Detta har jag sett utställt. Pris 100 000 kr. Just nu kan man se hennes smycken på Röhska museet i Göteborg.

Steget mellan ett smycke och den person  som formgivit detta går ju ofta via mellan-händer som exempelvis guldsmeder och ädelstensfattare och ofta räcker det gott och väl. Men när någon som besitter en konstnärlig kapacitet gör smycket själv kan ett väldigt kraftfullt sorts smycke uppstå. Det är sådana smycken som Dorothea Pruhl kan skapa. Det kunde också Alexander Calder, amerikansk 1900 tals konstnär främst känd för sina skulpturer och mobiler. Calders status som smyckeskonstnär ökar stadigt vilket inte minst märks på de stegrande priserna på hans smycken. Calder arbetade också ofta med lätt formbara material som han själv kunde modulera med sina händer och enklare verktyg. Nog kan väl hans närvaro kännas i de många levande och intensiva smycken han skapade och visst anar man också skapelseprocessen som de uppstod ur?

Bedårande diamdem i mässing av Calder, 30 tal? Detta såldes för nära 100 000 USD för fem år sedan

Bedårande diamdem i mässing av Calder, 30 tal.
Detta såldes för nära 100 000 USD för fem år sedan

Loppisfynd! Silvercolllier från 40 tal. collier av Calder Inköpt för en hundring som sålde det vidare för nästan två miljoner kronor!

Loppisfynd! Caldercolllier i silver från 40-tal. Inköpt för en hundring. Kvinnan som köpt det sålde det vidare för nästan två miljoner kronor! Calder var intresserad av rörelse, och visst är hans smycken väldigt livfulla och behagligt dynamiska.

 

Smycken för hösten

Här kommer bilder med ögongodis från några av höstens kollektioner som nyss presenterats i Paris. Buccellati är en anrik juvelerare från Milano med snart hundra år på nacken som är känd för sina tekniskt avancerade smycken. Smyckena har allt som oftast en textil textur med mycket be-arbetade och fint graverade ytor, deras smycken liknar spets och linne och andra tygtyper. Buccellatismycken är mycket mjuka och kvinnliga i både form och färg. De är klassiska men med en omisskännlig stil, de ser ut som moderniserade varianter av smycken från la belle époque! Anmärkningsvärt är det väl kanske att den italienska firman använder poeten och dandyn Gabriele d`Annunzio som frontfigur på sin hemsida, han lär ha handlat i butiken i Milano. Den excentriske lille italienaren var förvisso italiensk nationalskald men han brukar också  kallas en av den italienska fascismens föregångare. Men, men…

Armband från Buccellatis nya kollektion. Guld, jade och safirer.

Armband från Buccellatis nya kollektion. Guld, jade och safirer. Visst blickar det bakåt och i in i arkiven men känns ändå samtida i uttrycket. Det kanske ligger, som man säger, rätt i tiden. Många firmor tillverkar just nu breda armband, sk cuff bracelets.

Typiskt Buccellati. Armringar i guld med diamanter. Mkt spetslikt

Typiskt Buccellati. Armringar i guld med diamanter. Spetslikt guldsmedsarbete.

Gabriele dÁnnunzio. Varför vill man förknippas med denne man?

Gabriele d Ánnunzio. Varför vill man förknippas med denne man?

 

Jättemycket Buccellati

Jättemycket Buccellati. Collier i vitt guld med diamanter.

Armband från höstens kollektion. Guld och smaragder och rubiner. Tekniskt och snyggt och trendigt.

Armband från höstens kollektion. Guld och smaragder och rubiner. Tekniskt och snyggt och trendigt.

Den firma som idag kallas för Chaumet hade ett finger i spelet med det flesta smycken som Napoleon och Josephine lät tillverka, bland annat de kronor de bägge bar vid Napoleons kejsarkröning. Firman är anrik så det förslår med andra ord. De har också tillverkat ett väldigt raffinerat collier som presenterats i samband med modeveckan i Paris.

I centrun en stor Tanzanit

I centrum en ovanligt stor Tanzanit, en sten med ibland ganska söt färg som här balanseras upp av fina safirer och svarta spineller och lapis lazuli. Trés cool!

Tanzanit är inte ett av mitt favoritmineral och många är de turister som inhandlat stenen till överpriser när de varit på safari i Tanzania, den enda fyndorten för det blålila mjuka mineralet. Ädelstenen hittades på 1960-talet, enligt vissa historier av massajer som vallade sin boskap. Mineralet fick sitt namn av Tiffany´s i New York för att bli  kommersiellt  och i perioder har det varit mycket poppis och dyrt.

En massa Tanzaniter. Jag är inte så förtjust i den söt färgen, lite för lättuggad.

En massa slipade Tanzaniter med sin typiska behagliga färg.  Chaumets halsband är så häftigt för att det lyckas balansera upp det gulliga med hjälp av stenar med skarpare karaktär.

Sist ett grönt post scriptum.

Formgivet för Dior av hypade smyckesdesignern V de Castellane. Mindre lyckat armband

Formgivet för Dior till höstkollektionen av hypade smyckesdesignern Victoire de Castellane.  Mindre lyckat armband som ska föra tankarna till forna tiders klassiska Diorsilhuetter med markerad midja. Funkar inte för mig. Är det inte på något sätt typiskt att det inte nämns vilka material armbandet är skapat av på Diors hemsida, det kanske man får räkna med när man köper en livsstil?

För övrigt lyckades Sothebys med konststycket att sälja en Verdura brosch med en stor smaragd som kanske var samma brosch som låg ute till försäljning hos Bukowskis i Stockholm tidigare i år. Osåld i Stockholm, klubbad för drygt en halv miljon kronor i London!

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter.

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter. Säljbar i London men inte i lilla Stockholm!

 

 

 

 

Svart och vitt

Svart och vitt, avsaknad av ljus eller allt ljus på en gång! Paul Flato, skandalomsusad guldsmed/smyckesformgivare född i Texas år 1900 har varit i ropet ett tag nu. Personligen tycker jag att hans smycken på sin höjd är roliga men såklart är historien om hans liv spännande. Född i Texas i en familj med en massa oljepengar och upp som en sol med Hollywood-adel som kundkrets men ner med en krasch i exil i Mexico via en repa på Sing-Sing dömd för bedrägeri.

Flato hade hörselproblem, hans ikoniska broscher med händer som talat teckenspråk är idag heta samlarobjekt.

Flato hade hörselproblem, hans ikoniska broscher med händer som talar teckenspråk är idag heta samlarobjekt. Guld med diamanter, rubiner och emalj, 1938.

Dessa örhängen av Flatos hand kan bli dina för 50 000 USD

Dessa delvis briljanterade guldörhängen av Flatos hand kan bli dina för 50 000 USD. Finns på 1st dibs.

Jag älskar historien om hans puritanska faster, familjen härstammade från stränga europeisk immigranter, som i present av sin man fick ett par extravaganta diamantörhängen men genast skyndade tillbaks till juveleraren som leverat den syndiga grannlåten och lät täcka ädelstenarna med svart färg. Därefter kunde hon med rent samvete bära sina stenar. Samtidigt blev svarta smycken det mest fashionabla i drottning Viktorias efterföljd. Drottningen bar nästan enbart svarta smycken, så kallade sorgesmycken, för att hedra sin bortgånge make. Flatos faster blev ett riktigt modelejon!

Ett helt garnityr av sk sorgesmycken från viktoriansk tid tillverkad i jet

Ett helt garnityr av sk sorgesmycken från viktoriansk tid tillverkad i jet, en form av fossiliserat trä ofta från Whitby i England.

I delar av USA har man i juni i år infört ännu strängare lagstiftning mot handel av elfenben. Alla former av elfenben, inklusive fossiliserat sådant från mammutar, kommer snart vara nästan helt förbjudet att handla med i i stora delar av staten New York. Handlare av antika föremål får enbart, och med korrekt dokumentation sälja föremål som är minst 100 år gamla och som mest består av tjugo procent elfenben. Höga böter väntar de som trotsar förbudet. Handeln med elfenben lär idag omsätta ungefär 500 000 000 USD bara i Nord-amerika men förhoppningsvis kommer den nya lagen att krympa den illegala handeln med  ben från utrotningshotade djur. Visst kan man kanske tycka att material från mammutrester och fossiliserat material från andra djur skulle kunna undantas men man har bedömt det som alltför svårt att skilja bentyper från varandra och för att inte riskera att släppa igenom illegalt elfenben förbjuder man alla sorters elfenben. Lite  tråkigt är det såklart att vissa smycken inte längre får säljas i USA!

Verduras armband med malteserkorset på mammutelfenben. Bland det vackraste smycket som finns. Snart inte längre till salu i NYC.

Verduras armband med malteserkorset på mammutelfenben. Bland det vackraste smycket som finns. Coco Chanel bar det dag som natt. Snart inte längre till salu i NYC.

Inte heller det här kommer att få säljas. Monique Peans vackra halsband med fossiliserat mammutelfenben.

Samtida smycke som inte heller kommer att få säljas. Monique Peans vackra halsband med fossiliserat mammut-elfenben.

Vår egen Kristian Nilssons magnifika armband delvis skapat av ben från narval kommer att vara tillåtet att sälja i USA.

Vår egen Kristian Nilssons magnifika armband delvis skapat av ben från narval kommer att vara förbjudet att sälja i USA.

Säkerligen kommer också lagarna i Sverige bli strängare, vem kan försvara utplånandet av djurarter för att människan ska kunna skapa om än aldrig så vackra föremål?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grönt är skönt

Stockholm badar i sommarvärme så några uppfriskande bilder kan vara på sin plats.

Ett av smyckesårets höjdpunkter var försäljningen av ett magnifikt jadeitcollier som Barbara Hutton fick av sin far i gåva när hon  gifte sig med med den ryske prinsen Alexis Mdivani år 1933. Äktenskapet varade i två år och smycket hamnade omsider hos prinsens syster. Det hittades sedemera under hennes huvudkudde, så hon sov på ett halsband som tidigare i år klubbades för nästan 28 miljoner dollar!

 

hh

Det så kallade Hutton- Mdivani halsbandet, det köptes i år tillbaks av Cartier som levererade det till Huttons far som genom giftermål med Huttons mor fått tillgång till Woolworthpengar. Det ryktas om att han mördade sin hustru, Huttons mor.

Det doserade halsbandet är uppradat med 27 stycken sfärer (från 11,20 mm till 15,40 mm) av så kallad imperial jade, den allra dyrbarste äppelgröna varianten av jade som brutits i Burma för omedelbar leverans till Kina där jadeit varit förbehållet den kejserliga familjen. Låset tillverkat av Cartier, som också lyckades köpa loss halsbandet från Kina, med rubiner och diamanter. Den höga kvaliteten på jaden och halsbandets spännande historia betingar det skyhöga försäljningspriset.

Att Paul Flato kom från Texas kan man kanske ana i hans kaktussmycken. Kaktusen är ju Texas officiella blomma. Ljuvliga!

Kaktusörhängen Paul Flato cirka 1940

Kaktusbroscher Paul Flato cirka 1940. Platina, smaragder och diamanter. Tillverkade för Mrs Cole Porter, även Elsa Schiaparelli bar kaktusar från Flato. Broscherna finna omnämnda i en låt av Porter, “Yes, Yes, Yes”.

Suzanne Belperron född i Frankrike år 1900 har spelat en väsentlig roll i 1900 talets smyckeshistoria. Precisionen i hennes smycken och deras pondus gör några av hennes skapelser till absoluta höjdpunkter i smyckenas historia. De är små exakta hybrider av svala art deco linjer och böljande orientaliska influenser med en alldeles egensinnig och orginell karaktär.  Få smycken finns med mer elegans och integritet än Belperrons. Hon dog i Paris 1983 och efterfrågan på hennes smycken ökar ständigt.

 

Suzanne Belperrons magiska smycken inspirerade av japansk konst

Ett av Suzanne Belperrons magiska smycken. Emaljerad metall och glas med tydliga orientaliska influenser. Svart som lack och kalligrafi och grönt som helig jade. Mycket trendigt 1936!

Lika ljuvliga av samma fascinerande kvinna!

Lika ljuvliga av samma fascinerande kvinna!  Emalj, jade och korall från 1935

Hennes smycken bärs nu som då av stilsäkra och smarta kvinnor. Jag har bland annat sett  Maggie Gyllenhaal i en variant av armbandet avbildat nedan.

Armband i sträng deco forn från Diana Vreeland, bärs ofta av

Armband i sträng art déco med svindlande dimensioner som tillhört Diana Vreeland. Förvisso inte grönt utan vitt, bergkristall och diamanter i platina från mitten av 1930-talet.

 

 

Blå ice

De senaste årens hausse kring diamanter i allmänhet och färgade sådana i synnerhet kan ibland vara tröttsam. Det blir en något fantasilös fixering vid vikter, priser och prisrekord som fördunklar hur magisk en diamant kan vara. Med detta sagt är det naturligtvis ändå spännande att det i samma sydafrikanska gruva som den gigantiska Cullianandiamanten brutits nu åter hittats en exceptionell sten.

Bild från 1908 som några av de stycken som man utvann ur den råa Cullinan, de tillhör de brittiska kronjuvelerna.

Bild från 1908 som visar några av de stycken som man utvann ur den råa Cullinan, i modifierad form  tillhör de idag de brittiska kronjuvelerna. Suggestiv bild! Förmodat värde på The  Cullinan i sin helhet idag är flera miljarder dollar. Den graderades nästan ett sekel efter att den hittats. Kvalitet D potentially flawless, på svenska betyder det att den i stort sett är perfekt.

Spira från de brittiska kronjuvelerna som lånar det största stycket av Cullinan, över 500 ct.!

Spira från de brittiska kronjuvelerna som lånar det största stycket av Cullinan, över 500 karat!

Cullinandiamanten lär ursprungligen ha vägt över 3000 carat så viktmässigt leder den fort-farande men diamanten som man nu hittat är blå och stor som en golfboll, vikt ca 123 carat i rå form. Den anses vara bland den mest värdefulla ädelsten man någonsin funnit! Stenen är den största blå diamanten som man hittills hittat och en första försiktig värdering innan stenen granskats mer noggrant landar på cirka 33 miljoner USD. Värdet på samma sten i färdig bearbetad form är betydligt högre. Den förväntas sätta prisrekord när den kommer ut på marknaden förmodligen senare i år, ett pris som nämnts är 85 miljoner USD.  Tidigare i år sålde samma firma som hittat diamanten en blå diamant på 29,6 carat för 25,6 miljoner USD och i maj i år sattes världsrekord i pris för en blå droppformad diamant i av sagolik kvalitet för nästan 24 miljoner USD, den vägde slipad 13,22 carat. Man kan förstå att förväntningarna är höga!

Ofattbart stor blå diamant

Ofattbart stor blå diamant!

 

The Winston Blue, av hävd namngiven efter sin köpare. Guess who? Fancy vivid blue och flawless enligt certifikat från GIA. Det blir inte bättre. Såld i Schweiz i maj för 24 miljoner USD. Totalt klubbades smycke för 154 miljoner USD. Världsrekord!

The Winston Blue, av hävd namngiven efter sin köpare. Gissa vllket företag som köpt den!  Fancy vivid blue och flawless enligt certifikat från GIA. Det blir inte bättre. Såld i Schweiz i maj för 24 miljoner USD. Totalt klubbades smycken vid samma tillfälle för 154 miljoner USD. Världsrekord!

Det har under tidigare epoker och andra kulturer varit tabu att alls bearbeta diamanter, de har ansetts besitta krafter som försvunnit vid bearbetning. Tänk vad kaxigt om man kunde låta den blå ännu namnlösa gigantiska diamanten få förbli oslipad! I en mängd skrifter från olika epoker och skilda delar av världen har diamantens magiska egenskaper beskrivits men de flesta tror nog inte längre att diamanter kan skydda oss mot ormar, eld, gift, sjukdom, tjuvar, störtfloder eller onda andar som man trodde i Indien som var det första och länge det enda diamant-producerande landet eller mot mörsksens makter och onda skickelser som i det medeltida Europa. Även om vårt tidevarv ibland framstår som något oandligt så ligger säkert alla flertusenåriga föreställningar bakom hetsen kring ovanlig diamanter, om än något opoetiskt uttryckt med en massa siffror på en prislapp.