Monthly Archives: August 2014

Modest Monroe

Marilyn Monroe levde bara i 36 år men har ändå gjort ett outplånligt avtryck i vårt kollektiva minne. Hon var en säregen mix av sensualism och sårbarhet och hennes karisma tränger, som man säger, rakt igenom filmduken. Eftersom jag av födsel och ohejdad vana oftast synar hur människor smyckar sig fylls jag av en alldeles mjuk ock ömsint känsla när jag tänker på den feminina skådisens sätt att smycka sig. Hon var så försiktig och modest i sina val att man osökt börjar tänka på Elisabeth Taylors smyckesvanor som var det diametralt motsatta! Om än träffsäkert och elegant så smyckade sig Taylor minst sagt överdådigt. Det var stort och mycket och vanvettigt dyrt. Marilyn Monroe smyckade sig i kontrast till Taylor närmast asketiskt, i alla fall privat. Hon lär bara ha ägt två stycken exklusiva smycken, en ring och ett halsband. Det verkar alltså inte så troligt att hon själv egentligen omfattade uppfattningen att diamanter är en flickas bästa vän, kanske är det därför den bedagade sången och scenen där den framförs känns något beklämmande att titta på idag.

Bilden av MM som

Bilden av Marilyn som kallhamrad diamantälskare i filmen Gentlemen prefer blondes från 1953.

Hur som haver var Monroe under några få månader gift med basebollspelaren Joe DiMaggio och tillsammans besökte paret Japan 1954 och det var då DiMaggio inhandlade det pärlcollier som är det enda smycke som åtminstone  jag förknippar med skådespelerskan och som var ett av de två dyra smycken som hon lär ha haft i sin ägo. Halsbandet är en pärlcollier med odlade japanska pärlor av väldigt traditionell storlek och klassiskt vita i färgen.

Ett pärlband  av 44 Akoyapärlor som tillhört marilyn Monroe

Ett pärlband av Akoyapärlor som tillhört Marilyn Monroe.

Detta bar Monroe i så kallad chokerlängd, det vill säga kort. Idag kan man driva upp riktigt stora pärlor också i sötvattens-molusker i en ganska enkel och billig process. Till skillnad från på 1950-talet är det idag nästan möjligt för vem som helst bära pärlor som mäter ända upp till 20 millimeter i diameter men redan på 50-talet var Monroes pärlrad tämligen flärdfri och anspråkslös. Jag skulle vilja påstå att det på 50-talet var väldigt ovanligt att en kvinna med hennes status och rang smyckade sig så enkelt och modest.

Marilyn med make och pärlchoker

Marilyn med make och pärlchoker

 

Hennes anspråkslösa smyckesgarderob rimmar väl med den omläsning som gjorts av den sköna stjärnan det senaste decenniet. Kronan på detta verk är kanske Joyce Carol Oates bok “Blonde” där Marilyns djupa och känsliga väsen ställs i kontrast till den hårda värld hon verkade i och det obehag hon upplevde över glappet mellan vem hon var och den roll hon spelade. Den glamorösa utsidan som hon visade publikt verkar inte ha överensstämt med hennes privata karaktär, detta tycker jag mig också ana genom att se hennes milda pärlcollier. Jag har sagt det förut och kommer att göra det igen, dina smycken berättar om din själ. De kan blotta inte bara vem du vill vara utan den du är. Efter skilsmässan gav Marilyn halsbandet till sin stylist som senare donerade det till firma Mikimoto som idag har pärlorna i sin samling. Det dyker ibland upp på utställningar runt om i världen.

mm

Stjärnan i sin privata form…

...och som fantasibild

…och som fantasibild.

 

Subversiva smycken

När Paris ockuperades av tyskarna under andra världskriget protesterades det åtminstone i ett av skyltfönstrena på stadens mest exklusiva shoppinggata, rue de la Paix. Det var maison Cartier som på sitt eget språk uttryckte sin åsikt om tyskarnas närvaro.  Med hjälp av en liten liten guldbrosch visade Cartier att Frankrike under tyskt styre var att betrakta som en frihetsberövad nation. Broschen formgavs av Jeanne Touissant år 1940 och låg till tyskarnas förtret permanent i fönstret på deras kända butik i Paris.

Brosch från Cartier 1940

Brosch från Cartier 1940, den tillverkades också i trikolorens färger rött (korall), blått (lapis) och vitt (diamanter). Frankrike var i tyskt fängelse! Fågeln här är med safir, smaragd och diamanter. Visst ser den sorgsen ut!

Jeanne Toussaint var formgivaren bakom vad jag helt odjärvt vågar kalla för Cartiers mest sensationella och viktigaste smycken, föremål som är milstolpar i både smyckeskonstens och Cartiers historia. Hennes smycken är djärva men alltid pregnanta och föreställer ofta djur. Den som har det minsta intresse för smycken känner garanterat till hennes och firma Cartiers pantersmycken och också flamingobroschen som hon formgav för Wallis Simpsons räkning. Hon var inte bara en genialisk formgivare utan också mycket modig människa. Tilltaget att formge och placera ut broschen med den fängslade franska fågeln renderade henne flera nätter i häkte men hennes vänskap med Coco Chanel räddade henne ur den tyska fångenskapen. När den tyska ockupationen upphörde formgav hon en ny brosch.

Så här glad blev den franska fågeln när tyskarn drevs bort från Paris!

Så här glad blev den franska fågeln när tyskarna drevs bort från Paris! Visst kan man nästan höra den glada sången.

För att stärka modet hos de krigströtta parisarna släppte Cartier en ytterligare variant året för krigsslutet, 1945.

Kvittrande pippi anno 1946

Kvittrande pippi anno 1946 från Cartier.

I dessa broscher samsas högklassigt hantverk med fin formgivning och mänskligt mod. Très bien!

 

 

Smycken med tofs

Drottning Marie-Antoinette stod onekligen i centrum av många dramatiska händelser. En av dessa var den så kallade halsbandsaffären när drottningens namn missbrukades av en äventyrlig kvinna. Denna kvinna lyckades på 1780-talet lura till sig ett collier av diamanter med en totalvikt på 2800 carat genom att låtsas vara Marie-Antoinette. Värde på halsbandet: minst en halv miljard kronor! Denna mytomspunna händelse och rättsprocesserna som den gav upphov till sägs ha ytterligare piskat upp den redan hätska stämningen mot monarkin och kungafamiljen. Halsbandet ifråga tillverkades på beställning av Ludvig XV som gåva till den beryktade madame du Berry som var hans älskarinna. Kungen dog och till hovjuvelerarnas förståeliga förskräckelse fick det flotta smycket aldrig levereras till den kungliga frillan. Det makalöst dyrbara collieret låg alltså och skvalpade i deras lager med konkurshot som naturlig följd. Kungafamiljen uppvaktades men var ointresserade. Sedermera hamnade smycket alltså i klorna på den förslagna madame de la Motte, som ett av hennes namn löd, med hjälp av en prostituerad dam som liknade drottningen och en grundlurad italiensk kardinal. Hur såg då detta collier ut? Halsbandet existerar inte längre men de har gjorts trovärdiga rekonstruktioner. Det minsta man kan säga om smycket är att det var ett halsband med många diamanter, säkert var det också ganska besvärligt men läckert att bära. Det bestod av rader av diamanter, girlander av diamanter, rosetter av diamanter och inte minst av tofsar med diamanter.

Collier för

Collier med diamanter som spelat en viktig roll i den franska historien. Totalvikten på diamanterna lär ha varit svindlande 2800 carat!

Såklart bar drottningen pärlor också. Lauren Hutton hade faktiskt en pärlcollier som tillhört den halshuggna Marie-Antoinette.

Såklart bar drottningen pärlor också. Barbara Hutton hade faktiskt en pärlcollier som tillhört den halshuggna Marie-Antoinette.

Tofsen löper som ett tema genom smyckeshistorien alltsedan 1700-talet och den är ett motiv som skapar både liv och rörelse i ett smycke. Det är högst förståeligt att den pigga tofsen är ett flitigt använt ämne i smyckeskonstens historia! Under den edwardianska eran som sträcker sig mellan ungefär 1890 och 1915 förekommer den ovanligt ofta. Perioden kallas för de vita smyckenas tid och juvelerarna briljerade i hantverksprecision och tillverkade lätta och eleganta smycken med platina som favoritmetall. Man använde vita diamanter som nu strömmade in från de nya afrikanska källorna, också pärlor användes flitigt. Ett typiskt edwardianskt smycke var den så kallade sautoiren som är ett längre halsband ofta buren som en sjal med tofsar i ändarna eller en enklare kedja med en tofs eller annan typ av hänge i slutet.

Tidstypisk edwardiansk sautoir i vit metall och små pärlo

Tidstypisk edwardiansk sautoir i vit metall och små pärlor och diamanter.

Elegant kvinna anno 1910

Skådespelerskan Edna Wallace Hopper anno 1910

van cleef and arpels 1922 diamanter olika former pt

Van Cleef & Arpels 1922, collier med en massa diamanter…

Också i andra färger och utföranden är det snyggt med tofs och sautoir,

van cleef krysopras korall diamanter

…Van Cleef några decennier senare. Sautoir med krysopras, korall och diamanter i guld. 1960-tal.

Coola Hemmerle med spinell och safirer i bulliga tofsörhängen.

Coola Hemmerle med spinell och safirer i bulliga tofsörhängen, 2014!

Ännu ett mästerverk av Schlumberger med turkoser och diamanter.

Ännu ett mästerverk av Schlumberger för Tiffany med turkoser och diamanter. Jean Sclumberger var en fransk formgivare av smycken främst känd för sina arbeten för Tiffany (som ovan). Bland annat har han gjort broschen “Bird on a rock” som skapades för den stora kända gula Tiffanydiamanten på 1960-talet.

sterlé retro 50-tal rubiner diamanter guld

Så cool! Firma Sterlé i typisk retrostil med rubiner, diamanter och guld. Pierre Sterlé skapade smycken som var svårt populär i 50-talets Paris, han var en urusel affärsman och på 70-talet gick han i konkurs.

Sist några bilder som påminner att smycken från olika kulturer kan tala samma språk.

Sautoir

Färggrann sautoir längst till höger, i mitten en choker.

Män i västafrikanskt land prydda inför en traditionell initieringsrit. Notera jättetofsarna. Behovet och sätter att smycka sig tycks vara universellt

Män i västafrikanskt land prydda inför en traditionell initieringsrit. Notera jättetofsarna. Behovet att smycka sig tycks vara universellt och vissa teman återkommer.

Så har vi hittat tofsar hos drottningar och i Afrika och sautoirliknande collier hos såväl indianer som i 50-talets hippa Paris. Det är ett alldeles försonande drag hos människoarten och också förbryllande, det att vi vill skapa vackra ting och pryda oss och våra kroppar med skönhet!

Ett smycke säger mer än tusen ord

För några år sen kom en uppmärksammad bok om Billie Holiday som skulle göra upp med myterna kring denna remarkabla sångerska och mer handla om henne som konstnär. Bille Holiday var ju onekligen en människa som levde hårt och kort i tuffa miljöer men hennes liv konstitueras också av det faktum att hon var en storslagen konstnär som skapade progressiv musik och under hela sin karriär finslipade och utvecklade sitt artistiska uttryck. Väldigt få människor äger begåvning i samma utsträckning som hon gjorde och dessutom också förmågan att förvalta och utveckla densamma. Visst knarkade hon och visst var hon kär i män som också knarkade men hennes konstnärliga arv vittnar om en kvinna med gott artistiskt omdöme och en utomordentlig kapacitet. Det är väl nog så viktigt när man beskriver en människas liv. Jag har inte läst boken men jag fick min uppfattning om Lady Day reviderad genom att titta på en bild. Det är en bild på sångerskan när hon bär smycken formgivna av vår svenska Torun Bülow-Hübe, också hon originell och progressiv.

Begåvad sångerska med  modernt garnityr 1957.

Begåvad sångerska med modernt garnityr 1957. Smycken av Bülow-Hübe i silver och med bergskristall från franska stränder. Radikala uttryck i skön förening. Halsbandet ser trångt ut men jag vet att en Sveriges mer kända operasångerskor gärna sjunger med choker runt halsen. Det kanske är skönt att känna muskulaturen som kommer till användning när man sjunger?

Torun skapade på 50-talet smycken som var en antites till vad hon uppfattade som traditionella smycken, det vill säga smycken som gavs i present till kvinnor från män i dyrbara material och som skulle signalera status både ekonomiskt och socialt. Bülow-Hübe ville skapa smycken för frisinnade kvinnor som arbetade och tog hand om sig själva. Materialen hon arbetade i var ofta billiga och lättillgängliga som stenar som hon plockade på stranden eller bergskristaller inköpta på loppisar. Dessa tillsammans  med hennes osvikliga och träffsäkra formkänsla gav upphov till smycken med integritet och enkel elegans. Jag minns att jag reagerade väldigt starkt när jag första gången såg bilden med Billie Holiday från 1957 där hon bär Toruns silverörhängen med bergskristall och ett collier som då var väldigt radikala i sin form. Det blev en krock mellan smyckenas utstrålning och den person som jag då tänkte att Billie Holiday var.

Mer traditionellt smyckad

Mer traditionellt smyckad, pärlor kring hals och i öronen och sin gardenia i håret.

År 1939 började Billie Holiday framföra den explicit antirasistiska sången Strange fruit som därmed blev ett stående inslag i hennes repertoar. Hennes skivbolag var ovilliga att spela in den utmanande sången och vid ett tillfälle lär hon ha blivit bortjagad från en klubb i Mobile, Alabama, när hon framförde den. Den radikalt politiska låten om lynchningar i södern är idag en klassiker men det måste ha krävt avsevärt mod av en svart kvinna att framföra  den i 30- och 40-talens fortfarande segregerade USA.

1972 kom en film om Holiday med Diana Ross i huvudrollen. Filmen är en kavalkad av

Ross som Holiday

Ross som Holiday

Holidays förment självdestruktiva tillkortakommanden. Den fokuserar på fängelsevistelser, droger, sexuella utsvävningar och elaka män. Filmen fick ett stort genomslag när den kom men kritiken mot den idag är inte nådig. Alldeles säkert ligger den till grund för många föreställningar om Holiday som inte är riktigt rättvisande eftersom Billie Holiday är så oändligt mycket mer än sitt kaotiska privatliv. Kanske blev jag påmind genom bilden som jag såg första gången för tio år sedan att sanningen om Billie Holiday är så oerhört mer komplex än vad den gängse sentimentala bilden av henne som lidande kvinna med ett stökigt liv gjorde gällande genom böcker och filmer.  Bille Holiday var djärv och fokuserad, självständig och målmedveten. Hon var precis just av den människotyp som Bülow-Hübe skapade smycken för. Så betänk att de smycken du bär kan revolutionera också bilden av dig, sådan är smyckets kraft!

Cool kvinna med snygg hund. Hon hade bra smak också när hon valde jycke.

Cool kvinna med snygg hund. Hon hade bra smak också när hon valde jycke. Bägge med choker.

 

Smycken för en orgie

Vilka smycken bär man på en orgie? Jag har aldrig riktigt reflekterat över den frågan tidigare men den är ganska rolig att fundera över. Jag blev varse problematiken först genom en artikel i ett så kallat livstilsmagasin som handlade om lyxkonglomeratet Bulgaris mångfacetterade verksamhet. Bulgari har sedan starten 1884 försett världen med både storslagna och färgsprakande smycken och enligt artikeln jag läste har deras smycken karaktär av sådant slag att man gärna bär dem på en orgie!

Taylor klädd för fest

Taylor klädd för fest med Bulgari kring halsen.

Jag skulle förvisso välja Bulgari före exempelvis smycken från Tiffany om jag skulle gå på en sådan tillställning men ändå saknas någonting, deras smycken är inte riktigt övertygande sexiga. De är lite för uppenbart sensuella och förföriska. De påminner om en ganska vanlig kvinnotyp låt oss säga italiensk, uppklädd och uppfostrad att fresta och som just därför åtminstone inte appellerar till mig. Så, vilka smycken är då sexiga? Kan smycken ens vara sexiga? Svaret på den andra frågan är ja och på den första svarar jag: smycken av David Webb!

En hög av fantastiska smycken

En hög av fantastiska smycken formgivna på 60-talet av mästaren Webb som också sedan barnsben tränades i konsten att arbeta i ädla metaller. Således både hantverkskunnig och med formkänsla, en mycket lyckad kombination.

David Webb föddes i amerikanska södern och dog 1975 bara 50 år gammal men lämnade efter sig en omfattande produktion av fantastiska och innovativa smycken. Han hade en kreativ topp mellan åren 1965 och 1975 och var under den perioden mästaren av New York där varje cool kvinna med självaktning och tillräckliga medel bar smycken av hans hand. För mig är Webb armbandets mästare, hans kraftfulla stil och exakta men ofta milda kolorit kommer verkligen till sin rätt i de många armband han skapat. De är dramatiska och voluminösa men alltid med bibehållen integritet och elegans.

a

Katthuvuden i ljuv korall som famnar varandra i armband av David Webb. Guld och cabochonslipade smaragder och safirer.

Typiskt Webbarband, guld korall jade fantastisk hantverk-

Typiskt Webbarband med tydliga asiatiska influenser. Guld, korall, jade och fantastiskt hantverk.

kk

Uttrycksfulla armband som kräver sin kvinna! Återigen grön jade och bergskristall i guldarmband.

De olika elementen som hans smycken är uppbyggda av är egentligen inte originella utan ganska tidstypiska. Han gjorde djursmycken precis som Bulgari och Cartier och i tidsenliga material som guld, rosa korall, turkos, grön jadeit och emalj. Precis som Bulgari blickade han också tillbaka på antikens guldsmycken. Ikoniska är också hans vita smycken i bergskristall och diamanter som liknar armband Cartier gjort redan på 30-talet.

Swanson och Cartier

Swanson och Cartier i samspråk. Swanson inhandlade dessa flexibla armringar i bergskristall 1932.

Ljuv ikon i Webb armband.

Ljuv ikon i Webbarmband, 1971.

k

Cool kattcollier med korall i olika nyanser.

m

Sött och pudrigt men ändå kraftfullt, guldbrosch med koraller och turkoser och diamanter.

Den här söta zebran tillhörde Diana Vreeland

Den här söta zebran tillhörde Diana Vreeland, fint emaljarbete och ögon av rubin. Nypris idag för ett likadant är ungefär 700 000 kronor.

Han har också släktskap med Belperrons formvärld och självsäkerheten i hans linjer har samma väsen som mer radikala art-deco smycken, tänk exempelvis på Jean Fouquets smycken med sina självsäkra och starka linjer.

foquet

Jean Foquets armband från 1927. Akvamariner, diamanter och svart emalj.

webb

David Webb 1960-tal. Ring i guld, turkoser, emalj och diamanter.

Många stora konstnärer är eklektiker och Webb är i det fallet inte ett undantag. Men utöver det som hans smycken har gemensamt med andra föremål i samma genre finns också något originellt och extraordinärt som bara finns i Webbs form- och färgvärld. I det här sammanhanget kan man kanske kalla hans särart en egen typ av direkt sensualism.

Ljljl

Ganska löjliga bilder av Terry Richardson med Webbs ikoniska smycken. Det kanske är hans sensualism man försökt ta fasta på i den ganska simpla och faktiskt misslyckade reklamkampanjen med fotografier av Terry Richardson. Snacka om att förminska någonting som är så storartat som Webbs smyckeskonst.

Förutom att hans kolorit och linjespel och materialval är tydligt sensuella så har hans smycken en mycket behaglig mjuk flörtighet och elegant självsäkerhet. De skriker inte ut sin närvaro eller slänger sin sexighet i ansiktet på en betraktare. Jag skulle nästan tro att de är för sofistikerade  för att vilja gå på en orgie.

Fulsnyggt armband

En av filmhistoriens mer kända kvinnlig stjärnor är Marlene Dietrich och ett av de mer berömda föremålen i lyxsmyckenas historia är ett av hennes armband. Armbandet ifråga tillverkades på Dietrichs beställning av firma Van Cleef & Arpels år 1937. Filmstjärnan var nära vän med Eric Maria Remarque och det var författaren som kom med idéen att hon skulle låta tillverka ett smycke storlek större av alla de ädelstenar och smycken hon redan hade. Dietrich var också god vän med familjen Arpels och efter mycket möda och gott samarbete lät juveleraren tillverka det beryktade armbandet som är i sådan ljuv samklang med Dietrichs stil och persona.

Svartvit bild på Marlene Dietrichs arm som bär upp det kända armbandet

Svartvit bild på Marlene Dietrichs arm som bär upp det kända så kallade jarretièrearmbandet. (Jarretière=strumpeband) Stjärnan lät slakta ett flertal av sina smycken för att göra detta i samråd  med Louis Arpels.

Marlene Dietrich föddes in i världen av smycken, hennes mor ägde en juvelsalong i Berlin och Dietrich hade i sin ägo flera remarkabla smycken. Rubinarmbandet spelade en central roll både i hennes samling och hennes personliga liv. Hon sålde de flesta av sina smycken under sin levnad men detta behöll hon hela sitt liv. Det såldes efter hennes död för nästan en miljon USD.

Cushionslipade rubiner och bagettslipade och ridna diamanter i det fint platinaarbete.

Rubiner och bagettslipade och runda diamanter i fint platinaarbete signerat van Cleef & Arpels.

Armband med starkt uttryck

Armband med starkt och nästan rebelliskt uttryck, precis som kvinnan som bär det kring sin arm.

Marlene Dietrich var en skarp men säkert inte okomplicerad kvinna med egensinnigt artistiskt uttryck. Hon vandrade sina egen vägar klädd i byxor redan på 30-talet i trots mot tidens konventioner. Hon satte hårt mot Goebbels och den nazistiska regimen och kallade under pågående krig Hitler för en idiot, 1939 blev hon amerikansk medborgare. På turné i Israel gjorde hon skandal när hon vägrade sluta sjunga på tyska och på turné i Tyskland efter kriget kallades hon för förrädare. Hennes enda kommentar när hon träffats av ägg och tomater på scen i sitt forna hemland var att fläckarna var så förbannat svåra att få bort. Dietrich var en storartad konstnär och människa och en ytterligare merit var att hon kunde smycka sig, någonting ganska få människor är bra på.

Före produktplaceringarnas tid var det inte ovanlit att skådisar bar sina privata smycken

Före produktplaceringarnas tid var det inte ovanligt att skådisar bar sina privata smycken i filmer. Dietrich i Hitchcocks “Rampfeber”.

Marlene Dietrich hade ett krav när hon valde smycken, bara det bästa var gott nog. Men förutom att vara högklassiga ifråga om material och hantverk så stämmer de så väl överens med hennes personlighet. Stjärnans smycken tycks vara stöpta i samma form som hon själv. De är vackra, dramatiska, krävande och ber aldrig om ursäkt för att de tar utrymme. Att kunna välja smycken som speglar och matchar ens karaktär se det är en konst som sannerligen kräver sin gentleman! Och vilken tur att egensinniga och starka karaktärer gillar och låter skapa makalösa smycken till glädje för oss alla.

Encore!

Encore!

I’m a hiphopper

Det finns de som vill och det finns de som kan. Ingenstans är detta så tydligt som i hiphopvärldens smyckeskultur. Ända sedan tidernas begynnelse har hiphoparna smyckat sig stort och extravagant, det råder knappast något tvivel att mottot som råder är att “less is boring”. Därmed inte sagt att rapens smyckeskultur saknar finess, inte minst en del hängsmycken är minst lika avancerade som de senaste avantgardegrejerna från den kreddiga tyska smyckesmässan Schmuck. Jag skulle vilja påstå att till exempel Kanye West tänjer gränserna mer än vad de flesta samtida aldrig så progressiva smyckeskreatörer gör genom att och hur och med vad han smyckar sig. Han har ett aIldeles naturligt elastiskt smyckesbegrepp och i det avseendet är han värd all respekt, dessutom smyckar han sig väldigt snyggt!

Kanye i klassiska broscher i okonventionellt sammanhang. Elegant.

Kanye i klassiska broscher i okonventionellt sammanhang. Elegant i videon “Amazing”, stillsamt och allvarligt och  med två typiska dambroscher på jeansjackans slag. Det finns inte så många med samma elegans som mr West.

Ett av de viktigaste smyckena i en rappares garderob är det hängsmycke som han eller hon får när han upptas i den gemenskap eller klan som hans skivbolag är. Det är ofta ett ganska enkelt smycke som helt sonika avbildar bolagsloggan och är mer eller mindre bearbetat (läs briljanterat) beroende av var i bolagets hierarki mottagaren befinner sig. Titta på Kanye West i videon till The Wire när han blir kedjad av Jay-Z och därmed även formellt tillhör Roc-A-Fella familjen, det är en så oerhört rörande scen att titta på om man skulle råka ha en känslosam dag.

Jay-Z med kontroversiell kedja på sportevent. Hänget föreställer

Jay-Z med kontroversiell kedja på sportevent. Hänget föreställer The 5-percenters symbol. En kontroversiell rörelse med rötterna i radikala Nation of islam. Rörelsen tillåter polygami.

Men det är ändå med sina mer privata eller personliga smycken som artisterna verkligen tar ut sina svängar och visar sin mer unika smak och stil. Få saker i livet är så roligt som att gissa vilken kedja som tillhör vilken artist. Dessutom är det förvånansvärt lätt att para ihop smycke med artist, det är förutsägbart på ett alldeles underbart sätt.  Jay-Z vill vara arty men får inte riktigt till det med sina smycken. Nas är cool och kreddig. Tupac kör konventionell gangsterstil. Pharrell är stylish och Lil Wayne övertydlig men smart och Diddy alltid lite töntig osv. Spännande är förvisso att de nya killarna i rapgamet som just nu revitaliserar genren musikaliskt också representerar ett nytt och mer nertonat sätt att smycka sig. Earl Sweatshirt syns knappt i kedjor och Kendrick Lamar bär smycken med mindre dimensioner och mer stillsamt uttryck.

Kendrick Lamar på omslag. Lamar lär vara en riktig renlevnadsmänniska, kanske återspeglas det  i hans relativt sparsmakade sätt att smycka sig.

Kendrick Lamar på omslag. Lamar lär vara en riktig renlevnadsmänniska, kanske återspeglas det i hans relativt sparsmakade sätt att smycka sig.

Tupac med revolver kring halsen.

Tupac med revolver kring halsen.

Snyggt med

Snyggt med pastelliga färger. Ryktet säger att Pharell övergett överdimensionerade smycken med alldeles för mycket diamanter och numera fokuserar på ädelstenars inre värden och holistiska effekter.  Alltid så rätt och trendmedveten!

Slick Rick, den första kungen av överdimensionerat. Så snyggt och coolt.

Slick Rick, den första kungen av jättesmyckenas värld. Så snyggt och coolt.

Jay-Z med sin Roc-A-Fella kedja.

Jay-Z med sin Roc-A-Fella kedja.

I varje rappares garderob måste det finnas en sk Jesuschain. Biggie sportar två för säkerhets skull.

I varje rappares garderob måste det finnas en så kallad Jesuschain. Biggie sportar två för säkerhets skull.

Men epicentrum i världen med hiphopare som smyckar sig är och förblir Mr West, ingen är i närheten av vad han gör. Han kan göra klassiskt och han kan göra vansinnigt men det blir alltid rätt.

Prommis med ikoniska smycken.

Promenad med ikoniska smycken. Längst till höger Kanyes legendariska Jesus-hänge formgivet för honom av den genreöverskridande japanske samtida och dyra konstnären Takashi Murakami. Kanye har samarbetat med honom också i andra sammanhang.

West med sin Jesusbild kring halsen.

West med Murakamis Jesusbild kring halsen.

Helt galet och avancerat

Helt galet och avancerat, lär vara guld men förhoppningsvis inte massivt! Vem mer är Kanye West kan göra detta och vara snyggast! Pyramidring som matchar.

Närbild av hänget som representerar Horus, krigsguden. Lär vara tillverkat av Jacob, en man med skumma kopplingar till mindre trevliga delar av diamanthandeln. Har aldrig fattat varför afroamerikanska artister vill bära hans saker. I synnerhet kanye, en annan post

Närbild av hänget som representerar Horus, bland annat en krigets gudom i egyptisk mytologi. Lär vara tillverkat av Jacob the Jeweler, en man med obehagliga kopplingar till mindre trevliga delar av diamanthandeln i Afrika. Har aldrig fattat varför afroamerikanska artister vill bära hans saker. I synnerhet Kanye som ju kritiserat diamantbranschen. Mindre lustigt att tänka på sensmoralen i detta. Priset för den egyptiska kedjan lär ha varit runt två miljoner kronor.

Ryktet om Kanyes megalomani kommer inte på skam.

Legenden om Kanyes megalomani lever vidare.

Jag kan inte bestämma mig för om det är märkligt eller alldeles naturligt att det är just i i den mansdominerade rapmusikens värld som man så alldeles radikalt prövar och utforskar vad ett smycke är. Men jag vet att det är väldigt lustfyllt att följa trenderna i denna värld av motsägelser och skönhet, inte minst från vårt hörn av världen där männen knappt vågar bära sin vigselring.