Monthly Archives: December 2014

Mucho Moche

Tidigt i Peru och före Inka blomstrade den så kallade Mochekulturen. Runt år 600 vår tideräkning stod den i zenith och de smycken som hantverkare/konstnärer i detta samhälle av sydamerikanska indianer tillverkade håller sannerligen världsklass. Smyckena har kort och gott alla rätt, de är av allra mest förfinat hantverk och uttrycker en storslagen och exakt känslighet för material, färg och form. De är förfinade och kraftfulla med integritet, förbluffande vackra och graciösa fast frambringade i en mycket krigisk kultur och sin ålder till trots helt aktuella. Tänk vad skönt det kan vara att blicka bakåt årets sista dag. De flesta av föremålen här är uppgrävda ur en grav daterad till cirka år 300 e.Kr. där kungen av Sipán låg med smycken av ofattbart värde jämte resterna av vad man tror är människooffer.

Halsband i guld och silver

Halsband i guld och silver, helt perfekt balanserat. Den största jordnöten är hela 9 cm., silver representerar månen och guld solen.

Halskrage av olikfärgat snäckskal

Halskrage av olikfärgat snäckskal som strålar.

Bältessmycke

Underbart bältessmycke.

Halsband och hänge i guld och lapis

Halsband och hänge i guld och lapis som är brutalt men elegant.

Coolaste möjliga örhängen

Coolaste möjliga örhängen med mosaik av olika mineral.

lklk

Wow!

uggla för krigare

Uggla med gröna ögon.

 

Advertisements

Marlenes armband

Marlene Dietrich var en sant modig kvinna som trotsade tabun och gick sin egen väg långt från allfarvägarna. I sina smyckesval var hon både djärv och träffsäker och de smycken hon bar är både kraftfulla och eleganta. Ett av hennes mest kända smycken är ett armband tillverkat år 1937 av Van Cleef & Arpels i samråd med stjärnan själv och hennes gode vän författaren EM Remarque. Armbandet är till formen likt ett strumpeband och består av rubiner och diamanter och var ett av stjärnans favoritsmycken och det enda av sina smycken som hon behöll ända fram till sin död. De såldes då på auktion för drygt en miljon USA dollar. Lycklig den kvinna som får bära det spektakulära armbandet idag!

Cushionslipade rubiner och bagettslipade och ridna diamanter i det fint platinaarbete.

Rubiner, bagetter och briljanter i fint franskt platinaarbete anno 1937.

Armband med starkt uttryck

Armband och kvinna med starka uttryck.

I år gick det att förvärva ett annat av Dietrichs armband som var en gåva till henne från samma författare som hjälpte till att skapa det fantastiska armbandet ovan. Vilken bra vän! I början av december klubbade Sothebys i New York det riktigt läckra armbandet som beställdes hos Cartier år 1940. Armbandet såldes sitt ganska ringa materialvärde till trots för för nästan en och en halv miljon kronor. Proveniens, proveniens, proveniens!

Kvinna med så kallad sval elgans och lapisarmbandet som såldes i januari.

Kvinna med så kallad sval elgans och hennes lapisarmband som såldes i januari.

Samma armband i ensamt majestät, 14 kt guld i tre olika färger sammankoppla genom ett cylinderlås i lapis lazuli.

Samma armband i ensamt majestät, 14 kt guld i tre olika färger och kedjor sammankopplade genom ett cylinderlås i lapis lazuli.

Cartier har alltid blickat bakåt för inspiration till sina i perioder chock-moderna smycken. Cylindern i armbandet leder tankarna bakåt till typiska cylindersigill från det forntida Mesopotamien.

Sigill i cylinderform i lapis f

Sigill i cylinderform i lapis daterat till cirka 2500 f. Kr. och från Mesopotamien. Klubbat 2011 hos Christies i London för modesta 15 000 kronor. Nedanför sigillet ett avtryck av detsamma.

Mindre bearbetade men också mycket anslående sigill i lapis lazuli från samma tid går att fynda för bara några tusenlappar. Det får man väl inte ens en halvmodern mobiltelefon för. Vilken uppochnedvänd värld vi lever i!

 

 

 

 

 

 

Romare och ringar

Jag är både antikfreak och tokig i smycken och en stor beundrare av romarnas allt annat än svala inställning till konst i allmänhet och smycken i synnerhet. Med lagar reglerade de vem som fick bära smycken och hur de skulle bäras och huruvida de fick följa med sin ägare i graven eller inte. Caesar sägs ha försökt inta England enbart för att få tillgång till deras flodpärlor som skulle täcka en staty av Venus och flera kejsare samlade ihop enorma samlingar av smycken och ädelstenar som de ställde ut i speciella rum. Ringar spelade en central roll i romarriket och ursprungligen användes de huvudsakligen som ett sätt att fästa sitt sigill på. Det personliga sigillet var ett viktigt juridiskt instrument i antiken som användes för att signera och försegla bland annat dokument och andra slags försändelser. De graverade ädelstenar som användes som sigill är små underverk av skönhet och precision, de fyllde inte bara ett praktiskt syfte utan måste rimligen också ha fyllt romarna med förundran och beundran över skönheten de besitter. Kejsar Augustus kritiserades ibland i sin samtid för att vara alltför intresserad av vackra och dyra föremål, hans samling av smycken var omvittnad som kolossal och var hopsamlad från romarrikets alla hörn. Augustus lyckades ju annektera Egypten år 30 f.Kr. vilket naturligtvis var triumfartat för den beryktade kejsaren och också medförde att fantastiska föremål, inte minst bearbetade ädelstenar, strömmade in i romarriket. Sfinxen var ett populärt motiv i romersk konst och den första av Augustus signetringar föreställde en sfinx. Enligt romersk mytologi fick man sona med sitt liv om man inte kunde besvara sfinxens gåtor och enligt Plinius var det ett stående skämt när man emottog ett brev eller dokument förseglat med Augustus sigill att nu kom sfinxen med sina gåtor, ett skämt som väl innehåller ett uns av rädsla.

Guld och graverad karneol med sfinx, romersk ring från första århundradet e Kr klubbad hos Sothebys 2012 för cirka 35 000 kronor.

Guld och graverad karneol med sittande sfinx, romersk ring från första århundradet e.Kr. Klubbad hos Sothebys år 2012 för cirka 35 000 kronor.

Groda från antiken.

Groda i agat från antiken. Maecenas som var en annan av kejsar Augustus närmaste män hade ett sigill med en groda. Brev med dennes sigill var mindre populära att ta emot eftersom att de ofta innebar krav på skatteinbetalningar. I vissa kulturer lär det ha inneburit dödsstraff att stjäla någons signetring om man blev avslöjad.

En av Augustus mest kraftfulla medarbetare var hans militäre rådgivare Agrippa. Till denne överlämnade Augustus sin signetring när han vid ett tillfälle var allvarligt sjuk, en oerhört laddad   situation som mycket högtidligt beskrivs i litteraturen eftersom att den antydde att Agrippa skulle ta över hans roll och få makten över det enorma romarriket. Augustus överlevde krisen och Agrippa flyttade österut för att kontemplera sitt öde. Tänk att en ring kan spela en en sådan dramatisk roll! Kanske var den överlämnade ringen den andra av Augustus kända ringar som var graverad med ett porträtt av Alexander den store, en härskare som många stora män identifierat sig med.

Ring i karneol som föreställer Alexander den store. Från det första århundradet f Kr. I orginalring klabbad hos Bonhams för 55 000 pund 2011

Ring i karneol som föreställer Alexander den store i orginalfattning från det första århundradet f.Kr. Klubbad hos Bonhams för drygt 700 000 kr år 2011. Många ringar från antiken är i  karneol, ett vackert material som också ger upphov till tydliga avtryck.

Den tredje av kejsarens kända ringar och som var den sista Augustus använde för att signera dekret och dokument med var graverad med ett porträtt av kejsaren själv. Den grekiske gravören av denna förmodligen vackra ädelsten bar namnet Dioskourides och är en av de till namn kända antika ädelstensgravörerna. Dioskourides hade ett mycket högt anseende i Augustus kretsar och hans verk anses vara bland det vackraste bland allt vackert som antiken frambringat.

Karneol graverad ch signerad av Dioskourides verksam 65-30 f kr

Karneol graverad och signerad av Dioskourides som var verksam åren 65-30 f.Kr. Detta anses vara en av de främsta gemmerna från antiken, den är både uttrycksfull och harmonisk.

bild från 1724 Diomedes stjäl en staty från Athena

Bild från 1724 av gemmen ovan. Den föreställer Diomedes som stjäl en staty från Athena, en central händelse i Homeros berättelser om Troja.

Hyllos satyr son till Dio modern!

Hyllos var son till Dioskourides och gick i faderns fotspår. Här en kamé av hans hand med en leende satir. Märkligt modern!

Dessvärre är Augustus tre ringar försvunna. Tänk om man kunde få resa tillbaka i tiden och få se dem!

Antika konstbegrepp och gemmer

De gamla grekerna hade ett annat begrepp om vad konst kan vara än vad romarna hade. Grekerna tänkte sig att en bild enbart avbildar den synliga verkligheten och att en bildkonstnär  är en hantverkare som skapar en avbild av det som han ser, grekerna hade också ett strängt minimalistiskt och behärskat formideal. Romarna däremot tog ut svängarna mer och ibland används begreppet barockt för att beskriva deras mer svulstiga och svängiga formspråk. Bildkonstnären hade också högre status i den romerska kulturen och ansågs använda sin fantasi för att skapa bilder och inte bara vara ett medel för att framställa realistiska avbilder. Alla de fantastiska graverade ädelstenar från antiken som finns bevarade visar och vittnar om skillnaden mellan det behärskade monokroma grekiska idealet och den svängiga polykroma romerska stilen. Titta och njut.

Behärskad pose graverad i kalcedon i klassisk grekisk stil.

Behärskad pose graverad i grå-blå kalcedon i klassisk grekisk stil. Blå kalcedon användes ofta på 500-talet f. Kr. och kvinnor var ett vanligt motiv under denna period när graverade ädelstenar mer och mer kom att användas av just kvinnor som smycken och inte längre som sigill av män.

Intensiv flerfärgad örn

Romersk kamée från år 27 f. Kr. Intensiv flerfärgad örn framsnidad ur en så kallad skiktsten, det vill säga en sten med olika färglager, här onyx. Diameter 22 mm med guldram från renässansen.

La tazza farnese, världens kanske mest mytomspunna camé finns i Napoli!

La tazza farnese, världens kanske mest mytomspunna kamé med en mycket äventyrlig historia. Medusahuvudet är framsnidat ur agat med flera olika färger med olika grader av translucens. Från det andra århundradet f. Kr. och förmodligen egyptisk. Diametern cirka 20 cm! De stora flerfärgade kaméerna dök upp ungefär vid denna tid och vittnar om ett brott mot den grekiska minimalistiska estetiken.

klassisk grekisk typirks med nakna 400 talet

Klassisk grekisk kvinna i karneol som också användes flitigt av grekerna. Formen är en så kallad scaraboid som utvecklades från den egyptisk skarabén.

romerska hästar

Romerska hästar som rasar fram över en bit sardonyx…

...grekisk häst

…och avtryck av mer stillsam grekisk häst

Nog bär väl dessa mer eller mindre pyttesmå underverk vittnesmål om storheten vår civilisation     rymmer?

 

 

 

 

 

Legosmycken

AJL eller Art Jewelry Forum, ett forum på nätet som som drivs av några riktigt tunga aktörer i världen av så kallade samtida konstsmycken erbjuder just nu till blivande medlemmar en brosch i lego formgiven av amerikanskan Emiko Oye.

Legobrosch som går att införskaffa hos AJF för 125 USD.

Legobrosch som går att införskaffa hos AJF för 125 USD, medlemskap i den ideella organisationen som verkar för att främja nutida smyckeskonst ingår.

Den i San Francisco baserade smyckeskonstnären har arbetat med lego sedan 2006 och har gjort de mest fantastiska smycken av de färgglada byggklossarna. Lekfullhet, recycling, delaktighet och berättelse-skapande är begrepp som hon använder i analysen av sina egna skapelser. Detta är säkert relevant men lika viktigt är den visuella karisma som hennes föremål utstrålar och suget som uppstår när man ser dem! Man vill se och ta på dem och det måste väl vara ett högt betyg för någonting som verkar i den visuella och taktila konstform som smycken är.

Riktigt läckert galleri

Riktigt läckert legocollier som förmodligen går att inhandla på ett galleri snarare än i en traditionell butik.

I en annan kulturell kontext verkar ett manligt tvillingpar från den tuffare delen av Staten Island som åtminstone lika länge som Oye arbetat i lego och i det danska materialet skapat smycken åt bland annat Kanye West. Den kontroversiella och geniale rapparen har i alla fall tidigare både i sin musik och i sina smyckeval varit verkligt avantgarde, jag kan inte komma på en enda samtida artist som smyckat sig så elegant och samtidigt djärvt. År 2008 när han släppte sitt mästerstycke “808s & Heartbreak” och led av sviterna efter en bruten förlovning använde han ofta sitt legohjärta formgivet av bröderna Jackson från Staten Island med ungefär samma bakgrund som många av dagens hiphop-artister.

SSS

Kanye West med brustet hjärta formgivet av bröderna Jackson från New York som också samarbetat med Marc Jacobs.

kkk

Vad kan man säga? Coola killar.

jj

Eleganta kontraster.

Hur många män känner du som bär brosch med samma lätthet och stil som West? Notera för övrigt likheten mellan Kanyes Horushänge från 2010 och Oyes magnifika collier av lego.

shit

Magnifikt collier i lego formgivet av Oye.

Helt galet och avancerat

Galet och avancerat samtidigt, West med sitt egyptiska guldhänge levererat av Jacob the Jeweler.

Överdådiga collier

Överdådiga och också ibland överväldigande halsband eller collier är ett av de lyxigaste kapitlen i smyckenas historia. Så låt oss titta på några sådana som gör intryck åtminstone på mig. Ett av historiens mest beryktade halsband är ett som inte längre existerar i sinnevärlden och som förknippas med Marie Antoinette men faktiskt aldrig var i den olycksdrabbade drottningens ägo. Smycket ifråga skapades ursprungligen åt madame Du Barry som var älskarinna åt Ludvig XIV, föregångare till Ludvig XV som i äktenskap var förenad med den sedermera halshuggna drottningen. Ludvig XV avled dock innan dess att halsbandet med sina 647 stycken diamanter med en totalvikt om 2 800 carat levererats. Så småningom blev det så kallade Drottningens halsband indraget i en trasslig historia med Marie Antoinette i huvudrollen och är sedan dess försvunnet. Kortfattat blev smycket stulet av en förslagen bedragerska och Marie Antoinettes rykte blev befläckat trots att drottningen överhuvudtaget inte haft med den överdådiga diamantcolliern att göra!

Rekonstruktion av det beryktade halsbandet som för länge sedan slaktats!

Rekonstruktion av det beryktade halsbandet som för länge sedan slaktats! Diamanternas totalvikt lär ha varit svindlande 2800 carat! När juvelerare Böhmer & Bassange bad det franska hovet om betalning uppdagades bedrägeriet, det var inte drottningen som fått smycket!

I början av 1900-talet gick en strid ström av impulser fram och tillbaka mellan Europa och Indien. I Europa hämtade man inspiration från indisk kultur och vice versa och europeiska juvelerare inledde samarbeten med indier. Ädelstenar och smycken har alltid spelat en stor roll i indisk kultur och många mäktiga indier har samlat på sig ofattbara kvantiteter av stenar som egentligen inte går att beskriva adekvat; tekniska data räcker inte alltid riktigt till. Firma Cartier lät år 1928 skapa vad som måste vara ett av världshistoriens dyraste smycken, ett “halsband” ihopbyggt av diamanter från Bhupindra Singh, Maharaja i Patialas skattkammare. Det förvisso eleganta föremålet är om möjligt mer överdådigt än det collier som enligt vissa historiker eldade på avskyn mot den franska kungafamiljen i slutet av 1700-talet.

jhjh

Collier från 1928 med ofantliga mängder diamanter varav den största väger 234.69 carat! 

Vaker prins

Vacker Maharaja, son till Bhupindra med Cartiers collier kring sin hals. Smycket försvann sedermera och dök upp hos Sothebys 1982 som sålde det  förvånansvärt billigt. 1998 återfanns det i skadat skick hos en antikvitetshandlare i London och inhandlades då av Cartier som restaurerade det.

För självaste prinsessan Leia kanske som förvisso aldrig existerat i sinnevärlden har de Beers ändå nu äntligen skapat ett halsband. I sammanhanget ter det sig aningens blekt men det är ändå för de flesta av oss som från en galax långt borta. Om än inte i samma liga så ändå i samma genre som skapelserna ovan. Pris på begäran…

 

 

hkölö

De Beers skapelse vars namn leder tankarna till prinsessan Leia, diamanter av högsta kvalitet med en totalvikt på nästan 85 carat. Den tyngsta päronformade diamanten väger 3.32 carat. I sammanhanget nästan löjligt modest…

 

Glaspärlor

Långt innan dess att Columbus år 1492 lade an den nordamerikanska kontinenten skapade indianerna eller kontinentens ursprungsbefolkning smycken och ornamentala föremål av högsta kvalitet och finaste uttryck. Med européerna kom förutom sjukdom och krig också fantastiskt vackra glaspärlor och inspirerande nya estetiska idéer som ganska omedelbart satte spår i indianskt konsthantverk. Vi är många som hört historien om att Manhattan köptes av indianerna för glaspärlor till ett värde av drygt 24 dollar, dagens värde, och kanske är det sant. Hur som helst så dök glaspärlor upp i små kvantiteter så tidigt som på 1300-talet, då genom skandinaviska vikingar! Prärieindianerna, de vill säga de nomadiska indianstammar som bland annat siouxerna var en del av och som förflyttade sig med buffelflockarna och livnärde sig på jakt skapade verkligt högklassig smyckeskonst där europeiska glaspärlor användes på ett alldeles kongenialt sätt. Förvisso är smyckena också tragiska vittnesmål om hur den indianska kulturen invaderades men det är omöjligt att inte hänryckas av deras styrka och skönhet. Kanske var det den nomadiska livsstilen som genererade en sådan energi i de få föremål man ägde, prärieindianernas smycken är verkligen i all sin enkelhet riktiga tour de force.

Halsband från 1850 har tillhört en Siouxkrigare, Klor från en grizzlybjörn och ventianska glaspärlor.

Halsband från år 1850 som har tillhört en Siouxkrigare. Klor från en grizzlybjörn och ventianska glaspärlor, smycken med grizzly-klor fick enbart bäras av hövdingar. Tänk att det i alla kulturer finns det regler kring hur smycken får bäras! Konsten att tillverka mönstrat färgstarkt glas blommade upp i Venedig på 1500-talet och var en viktig handelsvara i stora delar av världen, inte minst i samband med kontakter med andra tidigare främmande kulturer som till exempel den indianska.

Europeiska glaspärlor skänktes som gåvor till indianerna bland annat i religiösa sammanhang, när de konverterat till den “rätta” läran. Särskilt blå glaspärlor var eftertraktade bland prärieindianer eftersom att de själva saknade lättillgängligt blått färgmedel. Blå pärlor användes huvudsakligen av högt rankade krigare. Vissa stammar hade till och med ett eget ord för blå glaspärlor förbehållna hövdingar: “ti-co-mo-schack”. Glaspärlor användes också som ett bytesmedel i handeln bland annat med buffelskinn och bäverpäls.

Bröstsmycke för män med blått glas

Bröstsmycke för män med blått glas och metallkulor från mitten av 1800-talet.

Björnklor och blått glas tillsammans i ett kraftfullt halsband.

Björnklor och blått glas tillsammans i ett kraftfullt halsband, 1800-tal.

Vackert foto och vacker bostad

Vackert foto och vacker bostad. Visst kan man förstå att det mönstrade italienska glaset väckte sensation i indiankretsar.

Visst är det anmärkningsvärt men ljuvligt att se skönhet spira under de mest ofruktsamma förhållanden och känna den kraft som finns i den mänskliga längtan att skapa och arbeta.

Klor från Grizzly och pärlor av glas från de europeiska "erövrarna".

Klor från Grizzly och pärlor av glas från de europeiska “erövrarna”.

Stolt och vacker indianhövding fotograferad 1884.

Indianhövding fotograferad 1884.