Monthly Archives: January 2015

La belle époque och art nouveau

Kärt barn har många namn och ett av många namn på den ljuva och intressanta perioden från 1870-talet fram till år 1914 då det hemska första världskriget utbröt är la belle époque. Under dessa decennier skapades fantastiska smycken i olika stilar med det gemensamt att de avvisade maskintillverkningens metod. Den så kallade “garland-style” var en av periodens tydliga strömningar. Det var en stil som blickade tillbaka på 1700-talets europeiska hovliv, och med hjälp av modern teknik/hantverk och alla diamanter som strömmade in från nya fyndigheter i södra Afrika skapades förfinade vita monokroma smycken i intrikata arbeten i rokokodoftande former. Cartier tillverkade några av de finaste smyckena från perioden och i slutet av förra året såldes en stor brosch för rekordhöga nästan 18 miljoner USD! Denna stora broschtyp som Cartiersmycket exemplifierar kallas för en “devant du corsage” och anses vara den kanske mest typiska och unika smyckestypen för tiden. Många av dessa broscher har tyvärr slaktats och omarbetats för att anpassas för ett annat klädmode och mer moderna tider, tider då man inte längre bar krinoliner när man besteg alptoppar vilket faktiskt var fallet år 1863 vilket förevigats i ett fantastiskt fotografi av Adolphe Braun!

 

1863 klättrade

1863 klättrade dessa damer omkring i alperna. Fantastiskt ögonblick förevigat av Adolphe Braun.

Ursprunget till broschtypen är den avlånga trekantiga vanligt förekommande detaljen på framstycket i 1700-tals klänningar. Den brosch som klubbades rekordhögt är en synnerligen vacker variant skapad år 1912 av Cartier åt Solomon B Joel vars familj skapat sig en förmögenhet på de nya diamantfyndigheterna i Sydafrika. Broschen är förvisso förankrad i det för tiden typiska nyklassicistiska stilidealet men pekar också framåt stilmässigt med sina rena kraftfulla linjer och geometriska stil. Hur som haver är den ljuv att skåda.

kjkj

Underverk av platina och afrikanska diamanter i form av brosch från Cartier anno 1912. Den största och droppformade diamanten i mitten väger 34.08 ct. Färg E, klarhet vs 1, finfint med andra ord. Det hängande motivet mäter cirka 9 cm.

Parallellt med att dessa klassiskt klingande smycken skapades växte också en annan väsensskild     stil fram för en kanske mer modern kvinnotyp än den som bar de traditionella juvelsmyckena. Typiskt för föremålen i denna stil kallad art nouveau är böljande organiska linjer och ofta förkommer föreställande element som till exempel finlemmade mystiska kvinnor och djur som trollsländor och andra flygfän. Vanliga material är för den tiden ovanliga färgstenar som opal, månsten och bärnsten. Fint emaljarbete konstituerar också många av de sensuella föremålen som ofta är tillverkade i guld. En av de främsta företrädarna för denna stil är Lalique och förra året såldes, också hos Sothebys, en devant du corsage av dennes hand som bär alla drag som är typiska för art nouveau stilen. Den är dessutom ett storslaget och konstnärligt uttryck med den säregna mix av känslighet och kraftfullhet som manifesteras i smycken av Lalique som  verkligen var en genreöverskridande konstnär som arbetade i olika material.

Stor brosch

Stor guldkvist anno 1900 med fantastiskt emaljarbete, en äkta pärla och glasbär. Klubbad förra året för över 2.5 miljoner kronor, mer än dubbelt över utrop!

Bild av broschens första ägarinna.

Bild av broschens första ägarinna med Laliques mästerverk på plats. Är det bara jag som tänker på Ebba Witt Brattström?

Decennierna runt det förra sekelskiftet var gyllene år i smyckekonstens historia, ett extremt förfinat hantverkskunnande strålade samman med innovativ konstnärlighet. Två av resultaten från denna mångfacetterade epok kan beskådas ovan och nog är det ett försonande drag hos mänskligheten att de betingat så höga priser!

 

 

 

 

Advertisements

Amerikanska smycken

Det verkar som om vissa civilisationer har särskilt stor fallenhet för att skapa vackra och iögonfallande smycken. Den svenska kulturen har dessvärre inte lyckats frambringa så särskilt mycket fint i smyckesväg men nu tycks äntligen smyckeskonsten vara på rejäl frammarsch också här. Kanske har de senaste decenniernas postmoderna tvivel och ifrågasättande äntligen gett resultat i en mogen och ny sorts smyckeskonst och nu börjar också smyckeskonst dyka upp på “vanliga” gallerier.

Agnes Larssons känsliga och rika tolkning av "halsband" år X

Agnes Larssons känsliga och rika tolkning av “halsband”.

Påfallande många folkslag av nord- och sydamerikanskt ursprung däremot sticker ut genom sin slående sofistikerade och rika smyckesproduktion. Flera indianstammar från de amerikanska kontinenterna har skapat högklassiga smycken som framstår nästan överväldigande förfinade i relation till vad de i övrigt frambringat. Det verkar som om smyckeskonsten nästan varit vissa folkslags främsta och mest intensiva uttrycksform. Många av dessa smycken från olika delar av världen är allt vad ett smycke kan vara av skönhet och uttrycksfullhet, det är nästan obegripligt att till exempel mocheindianerna i det som är dagens Peru redan på 500-talet åstadkommit smycken av den klass som de gjort och att navajoindianer av idag skapar alldeles egensinniga och närmast perfekta smycken. Första gången jag såg bilder på smycken av Raymond Yazzie verksam i sydvästra nordamerika idag blev jag faktiskt bokstavligen talat förstummad, jag kan inte komma på att jag många gånger stött på smycken med en sådan omedelbar kraft som hans små säregna underverk av skönhet och integritet. Hans formgivning är sant orginell och förbluffande direkt i sitt tilltal, hans hantverksskicklighet är självevident.

moche

Från Perus djungler, balans och elegans i ett halsband av jordnötter i silver och guld som representerar solen och månen. Tillverkat ungefär år 300 e Kr.

Coolaste möjliga örhängen

Coolaste möjliga örhängen som förefaller helt aktuella, det är väl den egenskapen som kännetecknar “klassiker”. Från Mochekulturen.

Navajofamiljen Yazzie som är verksam i dagens New Mexico med bröderna Lee och Raymond i spetsen sticker inte bara ut genom sin rika och starka smyckesproduktion utan också med sin passionerade inställning till det material de skapar sina smycken i och till sitt arbete. De tycks vara helt renons på ekonomiska överväganden när de tillverkar sin smyckeskonst. De talar istället med största ödmjukhet om hur materialet, inte sällan turkos från södra USA, vägleder och formar dem och hur de mödosamt söker rätt uttryck för de mineral som de känner sig både kroppsligt och själsligt besläktade med. För en bara aningens cynisk västerlänning av idag kanske deras diskurs framstår som romantisk och dammig men oj så befriande det är att lyssna till människor som talar högtidligt och allvarligt om sin konst och nog förefaller deras inställning bära frukt! Deras smycken är ta mej tusan bland det bästa som gjorts i smyckesväg, de är direkta och introverta och både sinnliga och cerebrala och ett sandkorn och en hel strand på samma gång osv!

Br

Brosch i silver och guld med bitar av turkos från Arizona, av Raymond Yazzie 2013. Den är både glad och ståtlig, precis som Verduras brosch “Ray”…

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter.

…Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter.

Armband från 2005 av Raymond Yazzie, korall spelar huvudroll. I Navajoindiandernas idévärld representerar korall kvinnan och turkos mannen.

Armband från 2005 av Raymond Yazzie, korall spelar huvudroll. I Navajoindiandernas idévärld representerar korall kvinnan och turkos mannen.

Bältes

Bältesspänne av Lee Yazzie från 1997. 18 kt guld och en så kallad “web”-turkos i mitten.

corn l

Armband av Lee Yazzie, så ljuvligt. Se den sensuella nästan svarta turkosen. Det lär ha tagit sju månader att skapa smycket med stenar i form av majskorn.

Blå majs från södra USA...

Blå majs från södra USA…

kk

Armband från 2002 av Raymond Yazzie tillverkat ur 485 olika stenar. Ursprunget till formen är de så kallade Katsinamaskerna som spelat en stor roll i de nordamerikanska indianernas kulturer.

Tänk vad upplyst Sverige skulle bli om vi började bära sådana här smycken! Sist bilder på  smycken av Agnes Larsson som är en av våra främsta nutida smyckeskonstnärer. Nog kan man se att hon kommer från samma kultur som Ingemar Bergman…

lkl

Collier som är genuint och moget i sitt uttryck. Från 2010 i kol av Agnes Larsson.

ghg

En krigarkvinna som slåss för rätten att smycka sig storslaget och dramatiskt.

Rosenstenens återkomst

När renässansen övergick i barocken ökade efterfrågan på diamanter av glittrig karaktär. Då och så uppkom enligt diamanthistorikern Herbert Tillander den så kallade rosenstenen som ger upphov till mer ljusbrytning och ljusspel än tidigare slipformer för diamant. En rosensten är en diamant med en platt baksida och en överdel vanligen i två rader av trekantiga fasetter som slutar i en spets.

Skiss av en rosenstens form

Skiss av en rosenstens form.

Rosensten

Rosensten.

Jämfört med en modernt slipad diamant som till exempel en briljant är den väldigt modest och mjuk i sitt uttryck men under 1600-talet ansågs det säkert vara väldigt mycket drag och just glittrande i en rosensten, det är så härligt att tänka sig att någonting som vi idag betraktar som gammaldags en gång i tiden var både high-fashion och high-tech. Idag har rosenstenen hittat tillbaks till världen av smycken men det är någonting som skaver i ett modernt öga när man tittar på dessa nya smycken med diamanter i gammal stil.

P

Solange Azagury-Partridge har formgivit detta hänge med en rosensten i centrum.  Tidigare formgav hon smycken för Boucheron, hennes senaste kollektion är en kaskad av färg till skillnad från detta tidigare monokroma smycke.

Monique Pean, amerikanska som ofta använder udda material men ändå arbetar inom ganska klassiska ramar.

Monique Pean, amerikanska som ofta använder udda material men ändå arbetar inom ganska klassiska ramar. En oval rosensten i mitten.

Ofta dyker rosenstenar upp i smycken som ska se gamla ut och då blir det per definition “stilsmycken” och nog är det väl trist med föremål som bara vill imitera eller kopiera någonting men även när rosenstenar dyker upp i mer formmässigt ambitiösa sammanhang ser det konstigt ut. Jag skulle tro att skälet till detta är att nutida smycken med rosenstenar använder diamanter av för “bra” kvalitet. Tillgången till diamanter har ju ökat successivt men ganska dramatiskt under 1900- och 2000-talen och idag använder man i regel bättre eller finare diamanter än vad man gjorde under tidigare sekel. I gamla smycken ser man ofta rosenstenar som inte skulle få förekomma i säljbara smycken av idag, stenar som varken är vita eller klara och inte motsvarar dagens förväntningar på hur en diamant ska se ut. Men även om rosenstenar slipade idag är fina i sig så ser de ändå konstiga ut eftersom att de inte motsvarar mina förväntningar på hur en en rosensten ska se ut, det är som om Mona Lisa skulle prata i mobiltelefon! Det ser fel ut!

1800

1800-tals brosch med rosenstenar som ser ut som de ska.

1600

1600-tals hänge av med dagens mått “fula” diamanter. Helt rätt.

Sist en helkonstig kombination, Jacob the Jeweler och rosenstenar. En ohelig allians…

...

…!

Kleopatras smaragder

Långt nere i Egypten och djupt inne i Saharas ökenvärld ligger lämningarna efter det som kallas Kleopatras smargadgruvor. Där hittar man inte längre den gröna varianten av mineralet beryll som kallas smargad men under antiken var det förmodligen den enda källan till det gröna underverket för civilisationerna kring Medelhavet. I Kleopatras tid och värld var egyptiska smaragder det mest exklusiva, och patriotiska, man kunde bära och drottningen lär ha burit enorma mängder smaragder på olika sätt. År 30 f Kr blev det egyptiska riket en romersk koloni och romarna gjorde stora ansträngningar för att hitta det gröna mineralet och byggde upp idag övergivna gruvstäder i syfte att förse den romerska adeln med det som då var ädelstenarnas ädelsten.

Öppning till smaragdgröna mitt i Saharas öken

Öppning till numera tom smaragdgruva mitt i Saharas öken.

Den galne kejsare Caligulas hustru Lollia finns bekriven hos Plinius dä som med den intellektuelles avsky för materiella excesser beskriver när hon vid en bankett bar smaragder till ett värde motsvarande 40 000 soldaters årslön! Caligula gillade för övrigt precis som Kleopatra att dricka i vinäger upplösta pärlor som ett bevis på sina rikedomar. Betänk att pärlan som Kleopatra drack när hon vann det beryktade vadet med Marcus Antonius enligt samtida skribenter var värd, här omräknat till dagens penningvärde, nästan fem miljoner kronor! Se där en dyr drink. Även senare när Rom gått över i Byzantium var smaragder high fashion för de rika och kända. Kejsare Justianus hustru Theodora finns avbildad på en känd mosaik i Ravenna när hon bär smargder kring sin förnäma hals.

Theodora med smaragder, av enkel börd men gift

Theodora med smaragder, av enkel börd men gift kejsarinna. Mosaik från 500-talet e Kr., samtida med kejsarinnan. 

Justianus stiftade en lag som fastställde att bara adel fick köpa och använda smaragder, varken nyrika ofrälse eller vanlig populas fick synas med den gröna stenen mot sin kropp. Men rika och innovativa romarinnor löste detta genom att beställa extra fint grönt glas som också i sin form såg ut som naturliga smaragder. Detta gröna glas bars som om det vore smaragd och lär ha varit väldigt likt sin naturliga motsvarighet. Märkligt och underhållande är det att följa de mänskliga drivkrafterna.

300talet 30 000 kr 2012 5 cm långa

Romerska guldörhängen med grönt glas tillverkade på 300-talet. Sålda 2012 via Christies för cirka 30 000 kr. Ungefär 5 cm långa.

 

Agat och Egypten

Vi är tillbaka efter en fantastisk vecka i Egypten. En av resans höjdpunkter var en ökensafari på så kallade quads eller fyrhjuliga motorcyklar över och genom Saharas sanddyner. Med min snart åttaåriga son hängandes bakom mig rusig av lycka var det en av mina bästa reseupplevelser någonsin alla kategorier! På vägen tillbaka från beduinlägret färdades vi genom ett ökenlandskap som badade i solens sista strålar och skimrade i milda nyanser av blått och grått guld och jordigt rosa nyanser. Jag associerade naturligtvis osökt till mineralet agat som också är målat i band av olika färger, ädelstenar och smycken finns alltid i mina tankar!

öken

Egyptisk öken i solnedgång.

agat

En skiva agat i ökenlandskapets färger.

Det randiga ofta opaka mineralet som förekommer i regnbågens alla färger går att hitta bland annat i Egyptens öknar och har också spelat en framträdande roll i den egyptiska konst- och formhistorien. Egyptierna och senare romarna tycks ha älskat mångfärgade och bandade mineral som agat och varianter av detta som onyx och sardonyx. Kleopatra, den kända drottningen som styrde i Egypten strax före vår tideräkning började var ju en dam som lär ha gillat luxuösa omgivningar och agat i olika former förekommer i flera historier om den legendariska drottningen och hennes överdådiga vanor.

Ett tvåtusenårigt fynd i agat från Cheapside hoars som tros vara ett porträtt av Kleopatra.

Ett tvåtusenårigt fynd i agat från Cheapside hoard i London som tros vara ett porträtt av Kleopatra.

Kleopatra hade åtminstone två stycken romerska älskare, först Caesar och senare Marcus Antonius. Caesar vars begär efter ovanliga och vackra föremål är omvittnat blev stormförtjust över den egyptiska inredningsstilen där just agat och andra mångfärgade och randiga mineral var vanliga på både golv, väggar och i tak. Enligt Plinius dä lär romarnas extravaganta smak som förvisso stack vissa konservativa medborgare i ögonen ha sitt ursprung i det egyptiska riket som ju upptogs i det romerska väldet år 30 f Kr. När Kleopatra bjöd Caesar på middag för första gången var det i en sal med kolossala mängder kolonner av bandad agat och den romerska potentaten slogs av häpnad och snart myllrade det av snarlika pelare också i Rom.

Egyptisk scarabé i honungsfärgad transluscent agat

Egyptisk scarabé i honungsfärgad transluscent agat, ca 600 f Kr. Den 3.2 cm långa baggen såldes via Christies i London år 2011 för totalt ungefär 1 000 000 kr. Det är ett ganska högt pris för den här typen av föremål.

modernt mästerverk som visar

Modernt mästerverk från tidigt 1900-tal i agat. Tillverkat i Idar Oberstein, en ort i Tyskland som är central i världen av ädelstensgravyr och snideri.

Mästerverk från Tillander, tillverkat 1890 i St Petersburg

Mästerverk från Tillander, tillverkat 1890 i St Petersburg. Kåsa med ormhandtag såld hos Christies 2012 för ca 75 000 kr.

 

romersk ring i ögonagat

Romersk ring i agat som liknar ett öga, mycket populärt under antiken. Ringen är tillverkad ca 200 e Kr och såldes för nästan 20 000 kr år 2005 hos ett av de stora auktionshusen. Ett fynd om du frågar mig, prisbilden på den här typen av föremål är väldigt spretig.

En av antikens främsta konstföremål och tillika kaméer är den stora så kallade Tazza Farnese som vissa historiker hävdar har tillverkats i Alexandria för Kleopatras räkning. Den kända tallriken/vasen är framarbetad ur agat, förmodligen indisk, bland annat i ljuvliga honungs-färgade toner. Den rara kaméen som finns i Neapel och som för övrigt vid ett tillfälle i modern hantering gått i tusen bitar är bara den värd en resa till södra Italien. Den pragmatiska drottningen sägs för övrigt ha varit riktigt förälskad i sin andra romerska älskare Marcus Antonius och skrev kärleksbrev till denne, inte på banalt papyrus men på onyx, vit och svart randig agat! Always in style.

La tazza farnese, världens kanske mest mytomspunna camé finns i Napoli!

La tazza farnese, världens kanske mest mytomspunna camé finns i Napoli!