Monthly Archives: February 2015

Spindlar

Jag är en riktig tuffing men ändå väldigt rädd för spindlar! Kanske är det därför som coola Hemmerles superrealistiska Tarantulabrosch sitt hantverksmässiga raffinemang till trots verkar direkt avstötande på mig. Det vore faktiskt svårt för mig att att bära det lilla underverket om jag så fick betalt för besväret. Insektens kropp är en riktig raritet, en conchpärla i vackert brun färg som lär vara den största conchpärlan av sitt slag som existerar. Conchpärlor uppstår i stora snäckor bland annat utanför Floridas kust och är ofta rosa, numera har man tyvärr börjat lära sig att odla också denna typ av sensuella pärla så dess exklusivitet är snart ett minne blott.

En tarantula on the move

En tarantula on the move, brosch med en riktigt läcker pärla samt safirer av väldigt ovanlig färg. De realistiska benen är guld och diamanter. Tillverkad av Hemmerle 1995.

Hemmerle har för övrigt på ett alldeles kongenialt manér återanvänt caméer i flera av sina kollektioner, ibland kan smycken från den exklusiva Münchenbaserade familjefirman vara lite för kyliga och “coola” men visst kan man väl ibland få ge sig hän åt deras träffsäkra elegans. För en gammal antikfreak som jag är deras camésmycken förstås ögongodis, caméer är ju en romersk uppfinning!

Silver, granater och caméer i en härlig allians.

Silver, granater och caméer i en härlig allians.

Skön förening av firman allains avantgarde ock klassisk juvelskonst

Typisk Hemmerle, supermodernt möter klassisk juvelerarkonst! Caméer, kanske från renässansen i örhängen av koppar och mässing!

För övrigt vandrar en gigantisk spindel just nu på Skeppsholmen mitt i Stockholm.  Den storslagna insekten är en skapelse av den märkliga Louise Bourgeois vars konst just nu visas på Moderna muséet. Som så många andra viktiga konstnärer skapade den fascinerande fransyskan också smycken. Spindeln som lär vara konstnärinnans porträtt av “moderskap” går att förvärva i broschformat och bära till exempel på sitt kappslag, om inte annat som hyllning till Louise Bourgeois vars konstnärskap påverkat vårt sätt att betrakta både livet och konsten.

Spindelinvasion

Spindelinvasion. Redan på 1940-talet började Louise Bourgeois intresse sig för spindelmotivet. Henne egen mamma arbetade med tygväveri…

Guldbrosch, spindel med sprattlande ben skapad av Bourgeois

Guldbrosch, spindel med sprattlande ivriga ben skapad av Bourgeois

Låt oss avsluta med det bästa som finns: Cartier från 1920-tal! Ett makalöst armband med utsökt ljuvliga conchpärlor.

På 1920-talet skapade detta   tidstypiska armband med rosa conchpärlor. 2012 klubbades det för nästan 3.5 miljoner dollar

På 1920-talet skapades detta tidstypiska armband med rosa conchpärlor. 2012 klubbades det för nästan 3.5 miljoner dollar men så har det också alla rätt: Kunglig proveniens, Cartier när firman var som bäst och hyperexklusivt material!

Advertisements

Subversiva kvinnor och deras smycken

Det är härligt med lyxiga smycken, små föremål som förenar riktigt dyrbart material och raffinerat hantverk med en viss sorts lättsinnig formgivning. 1900-talets kanske främsta representant för detta segment av smyckeshistorien är en kvinna. Madame Jeanne Toussaint var verksam hos Cartier i Paris och är kanske främst förknippad med Cartiers pantersmycken som burits av några av det förra seklets mest ikoniska kvinnor. Men Toussaint var inte bara en modig formgivare utan också en modig människa vars trots mot den tyska ockupationsmakten renderade henne flera nätter i häktet under det tumultartade andra världskriget. Coco Chanel med tveksamma tyska kontakter lär ha varit den som hjälpte Toussaint ut ur den tyska fångenskapen. Toussaint formgav dessutom en brosch som till nazisternas förtret låg i Cartiers skyltfönster under den tyska ockupationen av den franska huvudstaden. Broschen ifråga föreställer en fågel som sitter fängslad i en bur, när ockupationen upphörde ersattes det subversiva smycket av en brosch med en befriad fågel med ett lycksaligt ansiktsuttryck.

Brosch från Cartier 1940

Brosch från Cartier anno 1940 med fängslad fransk pippi. Den retade gallfeber på tyskarna!

Så här glad blev den franska fågeln när tyskarn drevs bort från Paris!

Så här glad blev den franska fågeln när tyskarn drevs bort från Paris! Också denna brosch från Cartier formgavs av Toussaint.

Även de för tiden radikala och modiga kvinnor som krävde medborgerliga rättigheter i början av förra seklet utvecklade en egen smyckeskultur. De så kallade suffragetterna som främst var verksamma i England använde färgkombinationen vitt, grönt och purpur i till exempel sina flaggor och standar när de  marscherade för rösträtt men också i sina smycken. Det är naturligtvis en vacker färgkombination som även förekommer i “icke-feministiska” smycken och förslagna handlare brukar ibland på lösa boliner prångla ut smycken som om de vore suffragtettsmycken. Det är väl en sorts seger för de kvinnor som stred för oss! För de kvinnor som fängslades på grund av sina feministiska strider skapade den superradikala Sylvia Pankhurst en brosch/hänge. Dessa är heta samlarobjekt idag.

I kvinnofängelset Holloway hamnade suffragetter som bokstavligen slagits för sin rätt. Behandlingen av dessa  var grym. Detta hänge formgavs till deras ära, noter färgerna i mitten.

I kvinnofängelset Holloway hamnade suffragetter som bokstavligen slagits för sin rätt. Behandlingen av dessa var grym. Detta hänge/brosch formgavs till deras ära, notera färgerna i mitten.

Vitt för

Färger som representerar hopp, renhet och värdighet.

Cild and child

Ljuvt suffragetthänge tillverkat av Child and Child i London. De var verksamma i London mellan 1880-1916 och skapade fina Art Nouveau smycken.

ljuvligt child and

Magnifikt hänge av Child and Child som skapade mästerverk åt radikala kvinnor, prerafaelitiska konstnärer och det brittiska kungahuset! Ametist, emalj och pärlor anno 1908.

Den bedårande stämpel som Child and Child använde för sina alster

Den bedårande stämpel som Child and Child använde för sina alster.

Alla dessa små smycken som om vi lyssnar berättar så oändligt mycket!

Pärlor pärlor pärlor

Naturliga pärlor har varit i blickfånget de senaste åren och har klubbats för galna summor på auktionshus runt om i världen. Förra året sålde Bukowskis i Stockholm ett par örhängen med sex stycken stora naturliga saltvattenpärlor för fem miljoner kronor, det är det dyraste smycket som någonsin sålts i Sverige.

Förra årets svenska auktionsskräll

Förra årets svenska auktionsskräll. För totalt 5 300 000 kr lyckades Bukowskis sälja dessa sex stycken stora saltvattenpärlor. Örhängenas totala längd är cirka sex cm.

Konsten att odla pärlor på ett kommersiellt  sätt är ungefär hundra år gammalt och de odlade pärlorna har med största sannolikhet för alltid förändrat marknaden för alla sorters pärlor. Trots de stigande priserna för naturliga pärlor är dagens värden inte alls i samma nivå med vad pärlor betingade under till exempel antiken eller under de första decennierna av 1900-talet. Den pärla som Kleopatra löste upp och drack beräknas ha varit värd minst fem miljoner kronor och Cartier lyckades byta till sig en enorm fastighet i New York för ett enda pärlcollier. Det senare skulle med allra största sannolikhet inte kunna hända idag! Det första bevarade pärlsmycket som skapades förutom mer enkelt uppträdda pärlcollier är en liten brosch som tillverkades någon gång runt år 200 f Kr på Cypern. Den lär vara en hyllning till Afrodite som föddes ur havskummet på kusten utanför sagda ö och precis som kärlekens gudinna stiger ju en pärla fram ur havens djup. Broschens två pärlor, skapade av saltvatten- respektive sötvattensmolusker, kröner en förgylld bronsnål som mäter nästan tjugo cm. Nedanför den största pärlan zippar duvor som också likt pärlorna är attribut till Afrodite vatten ur lotusblommor. Pärlorna är ganska hårt slitna men broschen är fortfarande en värdig hyllning till kärlekens gudinna. Det är hisnande att tänka sig att smyckenas historia är så lång och att också tidiga föremål är så förfinade och utvecklade!

Ur havsskum på en snäckas skal uppstod Afrodite precis som dessa pärlor!

Ur havsskum på en snäckas skal uppstod Afrodite precis som dessa pärlor! Idag finns denna brosch att beskåda på British Museum i London.

Smycken på auktion

Sothebys höll smyckesauktion i New York  förra veckan och resultatet blev ungefär som förväntat. JAR ropades upp rejält och fina märkessmycken från det gyllene 30-talet likaledes. Den  häftigaste budgivningen stod dock en spanjorska bakom, ett par örhängen av hennes hand klubbades för nästan tjugofem gånger sitt utrop! Material? Emalj och bergkristall!

Örhängen av samtida Luz Camino

Örhängen av samtida Luz Camino som såldes i New York för 22 500 USD, utropet var modesta 800-1000 USD. Den spanska formgivaren verkar i gränslandet mellan konst/hantverk och gallerier/butiker. Det verkar som om priset på hennes smycken är på väg upp!

...visst påminner de om Calders mobiler.

…visst påminner de om Calders mobiler från 60-talet. Denne skapade för övrigt fantastiska smycken och också prisutvecklingen på dessa har varit anmärkningsvärd de senaste decennierna.

Cartier anno 1930. Decennierna mellan de två världskrigen stod både Cartier och juvelerarkonsten på topp!

Cartier anno 1930. Decennierna mellan de två världskrigen stod både Cartier och juvelerarkonsten på topp! Fin platina brosch med en uttrycksfullt slipad peridot i mitten och två rara fåglar på flankerna. Den såldes för 36 250 USD förra veckan.

De flesta känner till Cartiers Lovebracelet, skapelsen från 1969 som skruvas fast på den handled som ska bära den likt en modern variant av kyskkhetsbältet. En hel del moderna kvinnor av idag rynkar på näsan åt idéen att en man eller partner ska låsa fast ett föremål och själv bära nyckeln som kan avlägsna det aldrig så dyra smycket. Det ska bli intressant att se om den gamla armbandsmodellen kan hänga med i omodifierad form. På auktionen i New York gick det att inhandla alternativa armband om man är ett fan av Aldo Cipullo, italienaren som formgav Cartiers kända armband. Ett av de snygga armbanden är i karneol, ett material som är sällan förekommande i smycken av idag men som i antikens Italien användes desto mer flitigt!

Karneol och guld, armband av Aldo Cipullo som såldes för 15 000 USD.

Karneol och guld, armband av Aldo Cipullo som såldes för 15 000 USD.

För övrigt var det ganska tyst kring smycken med naturliga pärlor. Undrar om den värsta haussen lagt sig? Återstår att se.

 

 

 

 

Trasiga stenar

Många människor tror att ädelstenar i allmänhet och diamanter i synnerhet inte kan gå sönder. Detta är naturligtvis inte fallet men kanske bottnar denna vanföreställning i andra idéer om ädelstenar som någonting mystiskt och magiskt. Dessvärre har detta resulterat i att många och säkert fina och värdefulla stenar gått till spillo när man brutalt “testat” om visst material är ädelt eller inte. I vissa riktningar genom en diamant är den atomära strukturen svagare än i andra och genom denna kan det hårda mineralet spricka eller som man säger på fackspråk spalta sig. Det är denna relativa svaghet som man använder för att bearbeta det superhårda men ändå inte oförstörbara materialet. Det finns många berättelser från den spännande ädelstens-historien hur förmodligen prima material för alltid gått till spillo. I slutet av 1800-talet ägde en veritabel diamantrusch rum i södra Afrika när man upptäckte en lång rad av diamant-fyndigheter där, äventyrare från hela världen strömmade till för att få del av den värdefulla kakan.

Spindelnät av kablar och vinschar ner till fyndigheter i Kimberley, Sydafrika. Här skapades många förmögenheter i slutet av 1800-talet.

Spindelnät av kablar och vinschar ner till diamantfyndigheter i Kimberley, Sydafrika. Här skapades många förmögenheter i slutet av 1800-talet.

På jakt efter mineral

Mineraljakt i södra Afrika under början av  förra seklet.

För att pröva om stenar man hittat var diamant eller inte använde man sin stövel, gick stenen sönder under klacken var det inte en diamant. Förmodligen försvann en och annan potentiell förmögenhet när klackarna smällde i Afrika! Driften efter rikedom har drivit människor långväga över hav och kontinenter. När de spanska erövrarna plundrade delar av Sydamerika på 1500-talet var smaragder en av de centrala föremålen för deras trängtan. Under tiden för erövringen flög ett rykte över kontinenten, eventuellt planterat av en förslagen munk som ville säkra sin egen smaragd-samlings exklusivitet, att smaragder höll för ett hammarslag. Hammare blev således de giriga spanjorernas hjälpmedel att sålla agnarna från vetet. Höll en grön sten inte för ett slag så var det enligt denna analys inte en smaragd. Se där pulveriserades nog en massa smaragder! Den sydamerikanska ursprungsbefolkningen lär ha plågats svårt när de fick bevittna hur konkvistadorerna smälte ner deras heliga guldföremål. Nog kan vi väl alla lida med dem i vetskapen om allt som gått förlorat.

emerald man o the mother of emeralds

Den så kallade smaragdmannen, en sex cm lång figur som idag finns på museum i Maine. Den gröna lilla artefakten som tros här-stamma från den fascinerande Olmec-kulturen som stod i zenit under första årtusendet f Kr finns idag på museum i USA.  Hur den kommit dit är det ingen som vet.

Mask i guld med smargdögon från det som idag kallas Peru, troligen från Mochekulturen

Magnifik mask av inkabörd i guld med smargdögon.