Monthly Archives: May 2015

Ädelstenskonst/popart

Jag har inte de tekniska kunskaperna för att överhuvudtaget fatta hur Arthur Anderson gör men jag gillar verkligen det han skapat. Den amerikanske ädelstensliparen som dog alldeles för ung skapade små säregna stenar som inte liknar så mycket annat i ädelstensvärlden.

Ametist

Ametist i skön form framlockad av Anderson

Morganit

Morganit, bubblig och söt av Andersons hand.

De flesta stenar vi möter i smyckessammanhang är slipade i i stort sett i samma former enligt samma normer och därför egentligen ganska identitetslösa. Det är så oerhört befriande med ädelstenar som talar ett alldeles unikt språk olikt de andra stenkompisarnas! Det gläder mig att jag inte alls bryr mig om att ta reda på vad Andersons skönheter kostar, det var inte så många han hann skapa och några kom nyligen ut till försäljning.

Privat samling

Hela den privata samlingen av Andersons stenar som nyligen såldes. Pris? Ingen aning.

Sliparen/konstnären Anderson hann bara vara verksam i drygt ett decennium. Han avled 2013 i sviterna av en svår mc-olycka drygt tio år tidigare som omöjliggjort ett liv som verksam yrkesman. Visst är väl hans stenar som plockade ut ur Murakamis värld? Kanske något för Mr West?

Murakami

Murakami

Murakami

Murakamis nalle och hänge av Murakami.

Kanye west

Kanye West med sin kända Jesusbild kring halsen skapad av Murakami.

Akvamarin signerad Anderson

Akvamarin signerad Anderson

Tack natur tack konstnärer som gör livet så skönt att leva!

Murakamis värld

Tack natur tack konstnärer för all skönhet som ni skapat!

Cool kvinna

Eleganta och coola kvinnor kan en aldrig få nog av. Född i New York i ett hav av oljepengar, alltid i kläder av de häftigaste modeskaparna som Elsa Schiaparelli hittade Millicent Rogers en alldeles egen livston som vibrerade av styrka och exakthet. Redan vid åtta års ålder diagnostiserades hon med reumatism men levde sitt korta liv fullt ut, hon dog 1953 bara 51 år gammal. Som gift med en österrikare och bosatt i Österrike under den tyska ockupationen vägrade hon hissa den tyska flaggan på slottsgården, hon hissade amerikanskt istället. Hon var full av mod och stil och smyckade sig bara med det allra bästa. Paul Flato bland andra formgav en ikonisk brosch åt Millicent, en brosch som för övrigt klubbades rekorddyrt förra året.

Ikonisk brosch anno

Ikonisk brosch av Flato med tvetydigt motto, för Rogers 1938. Broschen såldes för cirka 3.5 miljoner kronor för drygt en månad sedan. Verdura lär ha varit inblandad i formgivningen…

Verdura för Millicent Rogers

Verdura för Millicent Rogers…

De sista åren av sitt rika liv bosatte hon sig i New Mexico efter att ha fattat ett djupt intresse för indianernas kultur och smyckeskonst, hennes omfattande samling av indiansmycken finns idag att se i det som då var hennes hem som förvandlats till ett museum. Det finns en bild av den säregna skönheten när hon bär en fantastisk ensemble, en vit voluminös blus prydd med en rysk antik strålande brosch och silverarmband med turkoser förfärdigade av navajoindianer. Vi andra kvinnor kan slänga oss i väggen!

Strålande kvinna

Strålande kvinna som de sista åren av sitt liv stred för indianernas rättigheter.

...och hennes bil med klädsel i samma färg som hennes älsklingsläppstift

…och hennes bil med skinnklädsel i samma färg som hennes älsklingsläppstift. Tillverkare? Delage såklart!

Några av de armband som finna att beskåda på Millicent Rogers museum.

Några av de armband som finna att beskåda på Millicent Rogers museum.

När kvinnan som ibland kallas för den första hippien begravdes var hon svept i ett tyg vävt av navajoindianer.

JAR-yra

Nu råder det väl ändå total JAR hysteri. Under flera år har prisnivåerna på hans smycken stigit men denna vår har de rakat rätt upp i skyn. Allt som är signerat JAR går att sälja vansinnigt dyrt, bra eller dåligt och fult eller fint etc etc. Den hemlighetsfulle juveleraren från Bronx med verksamhet i Paris lär vara extremt noggrann när han väljer kunder, det är bara åt de han gillar som han formger och skapar nya smycken. Kanske är det försmådda och avvisade klienter som piskar på priserna på hans smycken som de senaste åren gått upp,upp,upp och upp. På Christies senaste auktion i Geneve klubbades fyra av hans alster till en sammanlagd summa av cirka 17 miljoner kronor, och inte något av dessa var av högsta JAR-klass!

Ett par örhängen av vår amerikan med trista safirer och inte fullt utslipade briljanter. Pris cirka 2 miljoner kronor. Lite väl

Ett par silverörhängen av vår amerikan med trista safirer och inte fullt utslipade briljanter. Pris cirka 2 miljoner kronor. Lite väl dyrt om du frågar mig.

JAR, hyllad och vansinnig dyr

Då är väl de här bättre! Klubbade i NYC i april för cirka 7 000 000 kronor, guld med diamanter och smaragder. Undrar vad JAR tänker om de hysteriska priserna, han är känd för sitt ointresse för pengar och berömmelse och få vet hur han ser ut idag.

När den sexiga skådespelerskan Ellen Barkin skilde sig år 2006 från sin rike make lämnade hon alla sina JAR smycken till Christies som sålde rubbet. Det är en av de mest lyckade smyckes-auktioner som någonsin ägt rum, det är väldigt ovanligt med auktioner där allt säljs. Kanske var det denna händelse som drog igång det nästan vettlösa intresset för JARs smycken?

Gardeniaringen som är så stor att den täcker mer än en halv hand

Gardeniaringen som är så stor att den täcker mer än en halv hand. Ringen av silver, guld och diamanter såldes för cirka 4 miljoner kronor 2006 när Barkin ville glömma sin ex-make.

Berömda örhängen med topaser och rubiner som såldes av Barkin för cirka sex miljoner kronor!

Berömda örhängen med topaser och rubiner som såldes av Barkin för cirka sex miljoner kronor!

Auktionen ifråga är också en vattendelare i smyckeshistorien när förvisso bättre begagnade smycken hade prislappar som var betydligt längre än när de hängde på samma smycken i butiken som nya ett par år tidigare. En schablon-artad sanning i branschen är att smycken tappar ungefär 70% av sitt värde när de färdas över tröskeln från en butik. En sanning som JARs smycken i sanning förändrat. Ellen Barkin lär ha tappat hakan när hon fick auktionens resultat. Jag är nog inte en riktig hardcorefan av JARs smycken som jag tycker är lite för detaljrika och stökiga men jag beundrar och uppskattar hans innerliga kärlek till ädelstenar som på något sätt alltid strålar ut från hans smyckesvidunder. Bedårande är hans platinaarmband med gamla cushionslipade diamanter av ljuv lätt rosa färg, också sålda på den framgångsrika Barkinauktionen för cirka 9 miljoner kronor!

Söta och ljuva armringar när JAR låter de fina diamanterna

Söta och ljuva armringar när JAR låter de fina diamanternas väsen komma till sin rätt.

j

Smycken av knotor

Den store Verdura dog i London 1978 men ville återvända till Sicilien där han fötts och vuxit upp, och gjorde så om än i askans form. Hans livspartner blev dock stoppad i den italienska tullen av en tjänsteman som undrade vad urnan med benresterna rymde, ett outbildat språköra uppfattade hashish istället för ashes och karusellen var igång med poliser och sniffande hundar. Så anlände den älskvärde excentrikern sin hemö för den sista vilan. I mitten av 1930-talet när han jobbade för Coco Chanel som mönsterkonstruktör formgav han för dennas räkning ett av 1900-talets mest kända armband, the maltese cuff. Till en början med emaljerad botten har det också tillverkats i ben, ett material som man antingen gillar eller avskyr att bära mot sin kropp.

Ädelstenar mot ben, ikoniskt smycke av Verdura.

Ädelstenar mot fossiliserat mammutben, ikoniskt smycke av Verdura.

År 1930 formgav en annan av det förra seklets giganter, Suzanne Belperron, ett armband i elfenben som är ett underverk av mjuk utstrålning som kan locka en blind till beröring. Rättigheterna till hennes smycken eller egentligen formgivning innehas idag av far och son Lard, och i New York idag säljs Belperrons och Verduras mästerverk tillsammans av familjen Lard, som också äger rätten att tillverka Verduras verk.  Var? På Fifth Avenue såklart! Det verkar för övrigt som om någon innan Lards förvärvat rättigheterna tillverkade smycken som är stämplade både Belperron och Verdura, mig veterligen samarbetade de bägge giganterna inte under sin livstid även om de delade samma kundkrets!

Tillverkat av Boivin 1930 av Belperron som 1931 slutade arbeta på den fina franska firman.

Tillverkat av Boivin 1930 av Belperron som 1931 slutade arbeta på den fina franska firman. Elfenben och guld.

Också i New York hittar man Primavera Gallery, ett av stans alla fantastiska smyckesgallerier. Där hittar man just nu ett David Webb-unikat från 60-talet i form av ett armband i elfenben med rubiner och smaragder som är hyllning till Belperron och hennes smyckesvärld av böljande organiska linjer.

Ben och ädelstenar i Webbs armband, en hyllning till Belperron!

Ben och ädelstenar i Webbs armband, en hyllning till Belperron!

images

Det går inte att missa att Belperrons hand är ansvarig för denna brosch från 50-talet! Såldes för strax över 2 miljoner kronor 2012 hos Sothebys. Diamanter och bergskristall, en kombination som ofta förekommer i stilmässigt stramare kombination.

Vem jag tar med mig till en öde ö? Om min son inte hänger med väljer jag ett smycke av Belperron!

Smycken i New York

I New York har man alltid lagt en massa pengar på extravaganta och exklusiva smycken. En väninna till mig som länge bott i staden ifråga säger att kvinnor där vill sticka ut till skillnad från kvinnor i Stockholm som helst vill smälta in, kanske är det därför som kvinnor i New York tar ut svängarna när de smyckar sig. Hur som helst blommar smyckeskulturen i stan som aldrig sover, de coolaste smyckesgallerierna finns där och Sothebys New York har precis haft en fantastiskt lyckad auktion och klubbat nästan 80% av alla de föremål som ropades ut på deras stora vårauktion! En klassisk Paul Flato brosch såldes för nästan två och en halv miljon kronor, en fyrradig collier med naturliga pärlor såldes för hisnande 40 miljoner kronor och JARs smycken når ständigt nya höjder.

Ikonisk brosch anno

Ikonisk brosch som Flato skapade för Millicent Rogers, amerikansk stilikon på 30-och 40-talen. Väl värd sitt pris på drygt två och en halv miljoner kronor.

JAR, hyllad och vansinnig dyr

JAR, hyllad och vansinnigt dyr. Stora örhängen med smaragder och diamanter som såldes för ungefär 7 miljoner kronor!  Vete tusan om det är ett varaktigt värde. Det är förvisso coolt att stenarna inte är modernt slipade och örhängena i sig är också väldigt trevliga men 7 000 000 är mycket pengar.

Naturliga underverk

Naturliga underverk, riktigt vackra pärlor som lär ha hamnat i Asien. Kanske i Japan där man verkligen älskar pärlor!

Samma firma hade för övrigt nyligen en riktigt misslyckad auktion i Hong Kong som ju länge varit centrum för handeln med riktigt dyra ädelstenar och smycken tillverkade av såna. Antikorruptionslagar och ändrade skatteregler har gjort att den kinesiska marknaden tappat rejält i kraft vilket tydligt syntes på sagda auktion när bara ungefär en tredjedel av föremålen bytte hem och flera spektakulära nummer förblev osålda. Hur ska detta gå?

Osåld ring, denna rosa diamant ropades ut i Hong Kong men blev förvånansvärt osåld

Osåld ring, denna rosa diamant på 5.47 ct ropades ut i Hong Kong men blev förvånansvärt  nog osåld. Utrop 6.2-7.2 miljoner USD, efterfrågan på stora och bra rosa diamanter har länge varit stark. Anar vi ett trendbrott?

New York är också platsen där många av mina favoriter blommat upp och skapat mirakel när 1900-talet stod i zenith. 1900-talet torde vara smyckekonstens kanske rikaste sekel, det var en tid då teknisk briljans med gamla rötter förenades med modern formgivning i smycken åt emanciperade kvinnor som sökte nya relevanta uttryck att klä sig med. Den säregna sicilianaren Verdura, som för övrigt arbetade åt Flato när han kom till staterna, balanserar som ingen annan traditionell juvelerarkonst med modernismens anspråk. Ingen gör så eleganta och chica smycken som ädlingen Verdura,  är inte hans smyckeskonst essensen av den nya kultur som spirade i New York på 30- och 40-talen och förgrenade sig över hela världen? Muskler med esprit! Hur som helst stormtrivdes Verdura i den stora staden så långt från hans Italien och jag vill tro att den typiska mixen av gapig självsäkerhet och lätt elegans som känns så italiensk förlöste honom som konstnär.

smarrig

En 40-talare av Verduras hand, ikonisk snäckskalsbrosch. De snäckskal han använde var ibland strandfynd och ibland inköpta i museishopen på New York naturhistoriska museum. Dessa broscher betingar idag ibland så mycket som en miljon kronor när de kommer ut på marknaden.

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter.

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter. En av dessa klassiska broscher blev för övrigt osåld i Stockholm förra året när Bukowskis misslyckades med att sälja den på en av sina stora smyckesauktioner. Den blev dock såld i London några månader senare. Lilla lilla Sverige.

“Amöba”, fantastisk brosch med rubiner från 1940 när Verdura umgicks intensivt med Dali. Bloddroppar eller långa lackade kvinnofingrar…

En annan favvis vars smycken materialiserar den speciella energi som fanns i New York i mitten av det förra seklet är David Webb. Född i North Carolina öppnade han 1945 blott 20 år gammal egen verksamhet i New York och hade snart hela stans societet som kundkrets. Kennedy-Onassis, Vreeland osv osv har burit hans smycken! Förvisso väldigt eklektiska formmässigt och kanske ibland aningen för grovt utförda är hans smycken ett naturligt steg i utvecklingslinjen med Verduras konst näst intill sig, från klassisk musik till disco och från Met till Studio 54. Se och njut!

Ben och ädelstenar i Webbs armband, en hyllning till Belperron!

Ben och ädelstenar i Webbs armband från 1960, en hyllning till och flört med Suzanne Belperros fantastiska smycken.

Den här söta zebran tillhörde Diana Vreeland

Den här söta zebran bars bland annat av Diana Vreeland, modellen formgavs 1963.

En hög av fantastiska smycken

En hög av fantastiska smycken alla av Webb!

Ljuv ikon i Webb armband.

Ljuv ikon i Webb armband.

New York, New York…