Monthly Archives: October 2015

Egyptomania

I november 1922 hittade Howard Carter Tutankhamuns grav och egyptenfeber drabbade världen. Louis Cartier med känd firma i samma namn var storsamlare av antikviteter och under 1920- och 30-talen skapade hans firma cirka 150 stycken smycken av och med antika egyptiska artefakter. Dessa art deco-smycken i egyptisk stil är bland de mest eftertraktade smycken som finns och när de sällsynt kommer ut på marknaden kan man räkna med budgivningskrig.

Egyptisk fajans i 20-tals smycken.

Egyptisk fajans i 20-tals smycken. Broschen längst till vänster såldes 2013 för nästan sju miljoner kronor. De andra tillverkades för Cole Porteters hustru Linda och har sålts hos Siegelsons i New York, förmodligen ännu dyrare än broschen.

Cartier i sitt esse med antikt falkhuvud

Cartier i sitt esse med antikt falkhuvud

Makalöst samarbete mellan

Makalös kombination av gammalt och nytt från 1920-talet när Cartier var som bäst.

Firma Hemmerle verkar idag i gränslandet mellan konst och klassiskt tekniskt raffinerat juveleri, precis som Cartier en gång i tiden. Även Hemmerle har i sin senaste kollektion vävt in antika artefakter i sina moderna skapelser. Resultatet är väl i alla fall ok men nog har väl den tyska firman tappat något av sitt gamla sting.

Egyptisk fajans i tysk modern tappning.

Egyptisk fajans i tysk modern tappning anno 2015, i silver.

Hemmerle, från tidigare kollektion

Hemmerle, örhängen från en tidigare kollektion.

Nytt och gammalt

Det är väl kul för den lite mossiga firman Tiffany & Co. att de just nu blir förknippade med smycken som i alla fall är aningens cutting edge. En nygammal stjärna på smyckeshimlen är designern Donald Claflin som såldes rekorddyrt i New York i veckan, en liten brosch av honom för firma Tiffany ropades upp från modesta 80.000-120.000 kr till svindlande nästan två miljoner kronor! Claflin som alltid varit känd i branschen och nu också verkar nått ut till en bredare publik arbetade för New-York firman mellan åren 1965-1977 då han plötsligt fick sparken. Han avslutade sin karriär hos Bulgari och dog alldeles för ung 1979 bara 44 år gammal. Innan han skapade coola smycken för Tiffanys räkning arbetade han några år för David Webb och visst kan man väl ana en viss likhet mellan de två mästarna från New York.

Sötnos anno 1967, figur i förcolombiansk stil med korallhuvud och turkos och gudstavar.

Sötnos anno 1967, figur i förcolombiansk stil med korallhuvud och turkos och guldstavar såld för svindlande mycket pengar.

Den större broschen såldes också för över miljonen i veckan!

Den större broschen såldes också för över miljonen i veckan!

En allt annat än mossig firma är Münchenbaserade Hemmerle som i sin nya kollektion gjort coola örhängen med dzi-mönstrat material, kanske agat. Mönstret förekommer i asiatiska kulturer sedan årtusenden tillbaka i syfte att skydda den som bär det. En annan uråldrig symbol som Hemmerle plockat upp i sina smycken är fallossymbolen lingam. Tänk när de rika tanterna  minglar loss med dem dinglandes i sina öron!

Örhängen med felvända briljanter i typiskt Hemmerlemanér och dxi-mönstrade pärlor.

Örhängen med felvända briljanter i typiskt Hemmerlemanér och dzi-mönstrade pärlor.

Lingam och Hemmerle...

Lingam och Hemmerle…

Svart är temat för en häftig smyckeutställning som just nu äger rum i Manchester. Viktorianska sorgesmycken är naturligtvis närvarande och preussiska järnsmycken men också vår egen stjärna Agnes Larsson är representerad. Hennes kraftfulla halsband i kol, trä och hår pryder sin plats i sammanhanget.

Agnes Larsson på ännu en internationell utställning.

Agnes Larsson på ännu en internationell utställning.

Halsband av Larsson.

Halsband av Larsson.

Verdura, Verdura

År 1985 köpte auktionsräven Ward Landrigan med ett långt förflutet hos Sothebys rättigheterna till Verduras smyckesformgivning. Såklart är det bra att någon förvaltar gigantens arv och ser till att sicilianarens smycken sprids och fortfarande tillverkas. Men om än med tillräckligt god smak för att gilla Verdura och ett sinne för affärer så borde nog Landrigans senaste försök att uppdatera Verduras ikoniska breda armband med det ädelstensbesatta malteserkorset som bland andra Coco Chanel prytt sig med ha stoppats. De nya armbanden är rent gräsliga, ungefär jämförbara med firma Georg Jensens smaklösa bearbetning av Torun Bülow-Hübes eleganta smycken. Jag tror inte att vårt eget formgivnings-geni skapade ett enda smycke med diamanter utan istället medvetet valde bort det hårda mineralet och alla konnotationer som den dyrbara ädelstenen bär med sig. Så, när den danska firman smetar diamanter över hennes konst är det  som ett hån mot den på alla sätt eleganta Torun. Fel, fel, fel! Verduras alldeles säregna och träffsäkra stil går inte heller att härma eller upprepa, vilket Landrigans skapelser intygar. En djup form av intelligens är att veta när man ska låta bli!

Otroligt vacker klassiker från 1939...

Otroligt vacker klassiker från 1939, både kraftfull och superelegant för modiga och vassa kvinnor!

Vacker bild av Diane Vreelands händer

Vacker bild av Diane Vreelands händer.

Nytolkning av Verduras armband som helt saknar originalets exakta träffsäkerhet

Nytolkning av Verduras armband som helt saknar originalets exakta träffsäkerhet. Alldeles för gulliga och snälla mönster! Armbanden har en helt annan energi än Verduras original! Töntiga!

inte alls kongeniala med Verduras konst!

Inte alls kongeniala med Verduras konst!

Alla rätt!

Alla rätt!

Postmoderna smycken

I början av 1980-talet satte den italienske mecenaten/entreprenören Cleto Munari ihop en grupp bestående av dåtidens främsta arkitekter och formgivare för att tillsammans med dessa skapa en kollektion av smycken. Informell ledare var Ettore Sottsass och i dennes anda, sant postmodernistisk frisinnat, tillverkade samlingen om sexton stycken framstående formgivare både kraftfulla och innovativa smycken. Om än med många gemensamma drag, som många blinkningar till antik smyckeskultur och arkitektur, sjunger smyckena i skilda toner. Peter Shires smycken är macho, Sottsass smycken är…Sottsass, Stanley Tigermans smycken är väldigt postmodernistiska osv osv…

Sotstass såklart

Sotstass såklart…

...igen!

…igen!

Tigerman, ring för två fingrar

Tigerman, ring för två fingrar

 

Mildast och mest poetiska är enligt mitt tycke Arata Isozakis smycken. Organiska om än distinkta med mjukt avrundade geometriska volymer och i välbalanserad färgkomposition talar de ett alldeles eget och mjukt lite mystiskt språk. I en intervju apropå sina smycken för Munari hoppas Isozaki ödmjukt att han lyckats skapa lite magiska föremål. Jodå, härmed intygas att han lyckats!

Arata Isozaki i smyckestorm

Arata Isozaki i smyckesform

Ringar av guld och fint bearbetat ädelstensmaterial...

Ringar av guld och fint bearbetat ädelstensmaterial…