Så lynnig man kan vara, ena dan tycker man si och den andra så. Ibland tycker jag att art-nouveau-smycken är aningens för teatraliska och lite löjliga och ibland alldeles överväldigande eleganta. Jag ramlade över en bild av Henry van de Veldes hustru iklädd ett av den mångsidige arkitektens alla verk, en magisk klänning av böljande art nouveau-linjer. Naturligtvis är också smycken från epoken ofta lika makalöst flotta. Tänk mästaren Laliques stringenta smycken, en återhållsam explosion av prakt och färg!
Den innovative fransosen är för många känd för sin glaskonst, och se så lik en av hans vaser är är Hortus, krukan från Svenskt tenn formgiven av Josef Frank och på plats i många borgerliga hem nu och då. Den tyska firman Hemmerle som gör überlyxiga och coola smycken för den något djärvare publiken brukar ibland vända upp och ner på ädelstenar och rikta den ofta taggiga bakdelen uppåt i sina smycken. Nog är det omöjligt att inte tänka på Hortus, och Laliques vas för delen, när man ser Hemmerles spiky skapelser!
Ja, nog är det märkligt hur saker från olika kontexter pekar sina fingrar mot varandra. Redan under det första århundradet skapades i den undergångsdömda staden invid Vesuvius de allra vackraste föremål i jugend- eller art nouveau-stil. Underlig och skön är vår historia minsann.