Monthly Archives: July 2016

posidippus

Poeten Posidippus föddes år 301 f Kr i Makedoniens huvudstad Pella. Inte så väldigt mycket är känt om den antika författaren men bevarat finns ett poem av hans hand som beskriver det bästa som finns, graverade ädelstenar! Konsten att gravera ädelstensmaterial är många tusen år gammal och under antiken användes stenar med nedsänkt gravyr till sigill och till glädje för oss alla som upptäckt och gärna frossar i konstformen från antiken finns det väldigt mycket material bevarat från både klassisk grekisk tid och från romarriket. Den moderna fototekniken gör det dessutom möjligt att njuta den lilla konstformen i uppförstorat och tydligt format. Nog är det mirakulöst hur mycket ädelstensgravörerna kunde få plats med på de små stenarna som ofta fattades i en ring. Ibland kan det såklart vara svårt att urskilja de små graverade bilderna som dessutom ofta är spegelvända, men i avtrycket framträder det graverade rättvänt och tydligt. Detta, att något litet nästan osynligt kan lockas fram och framträda i prakt och skönhet beskriver den gamla grekiska poeten Posidippus men också att stenen i sig med den otydliga men ändå befintliga bilden är ett under  av skönhet! Vem kan inte hålla med? För övrigt återfanns Posidippus lilla text om ädelstenar först för drygt tio år sedan på en mumie, den papyrusbit någon reproducerat grekens text på hade kommit till användning när man lindat in en död människokropp. Lager av mirakel bygger vår värld!

Nästan overkligt vacker bild från antiken

Nästan overkligt vacker bild från antiken, en häger i kalcedon signerad Dexamenos. Denne var verksam runt år 400 f Kr och är en gigant i sammanhanget.

 

Gammal skönhet

Karneol med den stackars Marysas som utmanade gudarna och därför flåddes levande. Denna intaglio kallas för Neros sigill och tros ha varit en av den grymme kejsarens favoritleksaker. Man tror att mästaren Dioskourides skapat den för Augustus räkning. Senare i Lorenzo de Medicis ägo, se hans namn ingraverat ovanför Marsyas böjda huvud.

Gryllus

Antik så kallad gryllos, en blandning mellan djur och människa. Till vänster ett avtryck av stenen till höger!

 

 

 

 

 

 

Advertisements

antik fluorit

Längst ner i mitt inte alls djupa smyckeskrin ligger ett halsband av fluorit. De stora uppradade råa och opolerade bitarna av det mjuka materialet går i ljusa snälla färger; rosa, lavendel, vitt och milt grönt. För bara en spottstyver blev halsbandet mitt och det var alldeles för länge sedan som jag bar det. Jag tror att väldigt få idag alls känner till fluorit och än mindre använder smycken av materialet ifråga. Annat var det under antiken då föremål av mineralet var ultimata lyxaccessoarer som bara fanns hemma hos de rikaste av de rika. Saker bevarade från antiken av det väldigt mjuka och sköra mineralet är försvinnande få, en knapp handfull finns kvar och då i form av dryckeskärl. Men det lättförgängliga materialet finns också bevarat i ett flertal antika texter där de dyker upp som extremt dyrbara dryckesutensilier i händerna på de allra allra mäktigaste och ofta i extremt extravaganta kontexter. Materialet som idag identifieras som fluorit benämndes under antiken som murrhine, förmodligen för att man använde just det väldoftande naturliga hartset myrra för att förstärka det sköra materialet. Pompejus, den populära konsuln som precis som Caesar var medlem i det så kallade triumviratet startade trenden med dryckeskärl av fluorit. Pompejus besegrade år 67 f Kr den persiska kungen Mithridates VI Eupator och hämtade hem mineralet från nuvarande Turkiet och snart var det i var mans mun. Många beryktade romare har druckit vin ur dryckesbägare av fluorit och Plinius beskriver det som ett av världens dyraste material.

Dryckeskärl av graverad fluorit från det första århundradet e Kr. Höjd cirka 14 cm. Hittad under första världskriget i Syrien, idag finns det på British Museum.

Dryckeskärl av bandad fluorit från det första århundradet e Kr. Höjd cirka 10 cm. Hittad under första världskriget i Syrien, idag finns det på British Museum.

nbn

Graverad fluorit från samma tid och fyndighet i ungefär samma storlek som kärlet ovan.

Den materiellt modesta Augustus begärde bara en pinal från bytet när han till slut besegrat Kleopatra och hennes Marcus Antonius, en skål av fluorit. Nero, mindre modest, betalade en miljon sestertier för en mugg av det flerfärgade mineralet och han samlade till och med på bara skärvor eller fragment av materialet. För samma summa han använde för att köpa muggen kunde han istället ha inhandlat ett tusen slavar. Enligt mina beräkningar motsvarar beloppet ungefär 60 miljoner svenska kronor av idag. Minst lika depraverad som Nero var den senare kejsaren Heliogabalus. På ett av hans gästabud lär en av gästerna ha drunknat i ett regn av blommor som kejsarens festfixare ambitiöst arrangerat. Denna Heligabalus använde en potta av fluorit, med en oerhört dekadent nonchalans pissade han på något som säkert var ett antikens dyrbaraste föremål och förmodligen den dyraste pottan ever! Säkerligen hade jag kunnat tjäna en hacka i romarriket om jag sålt mitt halsband. Så synd att jag inte är romarinna!

gjg

Ljuvlig bild från 1888 av Alma-Tadema med Heliogabalus blomfest. Konstnären fick under de fyra månader det tog att måla bilden blommor från franska Rivieran skickade till sig i London!

En bit fluorit!

En bit fluorit!

Paul Allens turkosring

I alla fall jag kan ändra min idé om en människa om han eller hon smyckar sig oväntat. Jag är inte alls en beundrare av stora världstäckande digitala bolag men jag måsta säga att min fantasi vaknade till liv när jag såg en bild i morgontidningens näringslivssidor av Paul Allen, så kallad entreprenör och filantrop med världens största lyxyacht i sin ägo. På en av sina fingrar bär han en stor turkosring i typisk navajostil, i allra skönaste hippiestil med en välskräddad kostym dessutom! En kombo som man inte särskilt troligen skulle kunna hitta på en höjdare i svenskt näringsliv. Den djärvaste hittills är väl våran PG som åtminstone lite extravagant vågade bära två dyrbara armbandsur samtidigt. Allen ärvde ringen från sin far som burit den vackra ringen av navajohand ända sedan grundskolan och sällan syns miljardären utan den stora silveringen. Så; trots att han sportar världens dyraste lyxbåt i Cannes med modeller och kändisar och dessutom har ett alldeles eget rock´n roll museum (sic!!) så funkar han ändå på min planet på grund av en liten detalj i sin dräkt. Han använder hippiering!

Paul Allen i snygg mundering

Paul Allen i snygg mundering

Paul Allen

Paul Allen med ringen i centrum! Go Allen go go go!