antik fluorit

Längst ner i mitt inte alls djupa smyckeskrin ligger ett halsband av fluorit. De stora uppradade råa och opolerade bitarna av det mjuka materialet går i ljusa snälla färger; rosa, lavendel, vitt och milt grönt. För bara en spottstyver blev halsbandet mitt och det var alldeles för länge sedan som jag bar det. Jag tror att väldigt få idag alls känner till fluorit och än mindre använder smycken av materialet ifråga. Annat var det under antiken då föremål av mineralet var ultimata lyxaccessoarer som bara fanns hemma hos de rikaste av de rika. Saker bevarade från antiken av det väldigt mjuka och sköra mineralet är försvinnande få, en knapp handfull finns kvar och då i form av dryckeskärl. Men det lättförgängliga materialet finns också bevarat i ett flertal antika texter där de dyker upp som extremt dyrbara dryckesutensilier i händerna på de allra allra mäktigaste och ofta i extremt extravaganta kontexter. Materialet som idag identifieras som fluorit benämndes under antiken som murrhine, förmodligen för att man använde just det väldoftande naturliga hartset myrra för att förstärka det sköra materialet. Pompejus, den populära konsuln som precis som Caesar var medlem i det så kallade triumviratet startade trenden med dryckeskärl av fluorit. Pompejus besegrade år 67 f Kr den persiska kungen Mithridates VI Eupator och hämtade hem mineralet från nuvarande Turkiet och snart var det i var mans mun. Många beryktade romare har druckit vin ur dryckesbägare av fluorit och Plinius beskriver det som ett av världens dyraste material.

Dryckeskärl av graverad fluorit från det första århundradet e Kr. Höjd cirka 14 cm. Hittad under första världskriget i Syrien, idag finns det på British Museum.

Dryckeskärl av bandad fluorit från det första århundradet e Kr. Höjd cirka 10 cm. Hittad under första världskriget i Syrien, idag finns det på British Museum.

nbn

Graverad fluorit från samma tid och fyndighet i ungefär samma storlek som kärlet ovan.

Den materiellt modesta Augustus begärde bara en pinal från bytet när han till slut besegrat Kleopatra och hennes Marcus Antonius, en skål av fluorit. Nero, mindre modest, betalade en miljon sestertier för en mugg av det flerfärgade mineralet och han samlade till och med på bara skärvor eller fragment av materialet. För samma summa han använde för att köpa muggen kunde han istället ha inhandlat ett tusen slavar. Enligt mina beräkningar motsvarar beloppet ungefär 60 miljoner svenska kronor av idag. Minst lika depraverad som Nero var den senare kejsaren Heliogabalus. På ett av hans gästabud lär en av gästerna ha drunknat i ett regn av blommor som kejsarens festfixare ambitiöst arrangerat. Denna Heligabalus använde en potta av fluorit, med en oerhört dekadent nonchalans pissade han på något som säkert var ett antikens dyrbaraste föremål och förmodligen den dyraste pottan ever! Säkerligen hade jag kunnat tjäna en hacka i romarriket om jag sålt mitt halsband. Så synd att jag inte är romarinna!

gjg

Ljuvlig bild från 1888 av Alma-Tadema med Heliogabalus blomfest. Konstnären fick under de fyra månader det tog att måla bilden blommor från franska Rivieran skickade till sig i London!

En bit fluorit!

En bit fluorit!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s