Paris modescen under 1930-talet var ett myller av kreativa begåvningar och på mitten av scenen fanns såklart Coco Chanel som elegant revolutionerade kvinnomodet för alltid. Varför klä sig för den manliga blicken när man kan klä sig bekvämt resonerade hon och klatschigt avfärdade hon också den traditionella smyckeskonsten med diamanter och andra traditionella ädelstenar som användes av mer eller mindre rika män som gåvor till kvinnor som ett bevis på status och rikedom. Vilken är skillnaden, undrade Chanel retoriskt, mellan att bära värdefulla diamantsmycken som en man skänkt och att hänga en prislapp kring halsen som redogör för ens förmenta värde som kvinna? När hon fick en pärlcollier från Cartier i gåva från en bemedlad vän undrade hon från vilket kvarter (quartier) de förmodligen fantastiska pärlorna kom ifrån för att liksom markera ett avståndstagande från den traditionella smyckesvärlden. I samma kretsar som Chanel, och med samma attityd, fanns smyckesformgivaren Suzanne Belperron vars smycken bland annat prytt modelejon som Chanel, Schiaparelli och Vreeland.
Bild av Belperron med smycken av henne själv, ett clip i jumperns ringning och en ring på lillfingret, år 1934. Porträtt av Horst P. Horst.
Schiaparelli, också hon med clip av Belperron år 1935 i en bild från Vouge.
Belperron föddes år 1900 och växte upp i gränslandet mellan Frankrike och Schweiz i den del av Alperna som bär det fantasieggande namnet Jurabergen. Trakten är extremt rik på mineraler och olika bergarter och Belperron föddes in i en familj av stenslipare och hamnade helt naturligt i ädelstens- och smyckesbranschen. Hon fick sin formella designutbildning i Besancon men hamnade snart i Paris där hon år 1917 hamnade på den legendariska firman Boivin, en firma med expressväg direkt in i modeeliten. Herr Boivin var nämligen gift med den legendariska modeskaparen Paul Poirets syster och den intellektuella och kreativa eliten valde sina smycken från maison Boivin. År 1931 avbröt Belperron samarbetet med firman efter en schism med änkan Boivin som styrde firman med järnhand och tyglade Belperrons kreativitet. Belperron kände sedan tidigare den judiske ädelstenshandlaren Bernhard Herz och dessa två slog ihop sina säckar både privat och yrkesmässigt och resten är, som man brukar säga, historia. Herz lät Belperron blomma upp och några av hennes absolut bästa smycken skapades under deras samarbete. 1983 gick hon ur tiden 83 år gammal, Christies auktion med hennes privata smyckessamling år 2012 och Sothebys auktion 1987 med Wallis Simpson smycken som bland annat innehöll några av Belperrons bästa smycken breddade drastiskt fransyskans publik, länge var Belperrons supereleganta smycken en angelägenhet för en mindre krets av väldigt modeinitierade kvinnor. Har man väl blivit bekant med hennes formgivning och smyckesvärld går det inte att ta miste, man känner direkt igen ett smycke som den vassa fransyskan skapat. Hon signerade aldrig sina smycken utan lät sin typiska stil vara signatur. ”My style is my signature” sa hon självmedvetet, och rättvist, men säkert var det också därför det tog ganska lång tid för omvärlden att få upp ögonen för hennes geni. Idag är det inte möjligt att köpa ett smycke av Belperron utan att ha en mindre förmögenhet i beredskap. Rättigheterna till hennes smycken och formgivning innehas idag av Ward Landrigan som tillsammans med sin son säljer nytillverkade och äldre Belperron-smycken på 5th avenue i New York. I förordet till en nyutkommen bok om Belperron skriver Karl Lagerfeld, som samlar på hennes smycken, väldigt träffsäkert att Belperrons konst är en välbalanserd mix av praktfullhet och återhållsamhet. ”A humble splendour” säger han i den hyllande texten och visst förefaller väl det uttrycka själva essensen i den elegans som bland annat riktigt bra smycken har.
Bild av Karl Lagerfeld med smycken av Belperron från hans samling. Från magasinet Architectural Digest år 2012.
Belperron!
Belperron, clip av bergkristall med diamanter och emalj.
Mästerverk i rökkvarts, det går inte att vara coolare än detta armband!
Monter med nytillverkade Belperronsmycken.
Belperron var verksam ända in på 1970-talet så hennes produktion spänner över flera stilepoker men som en röd tråd genom allt hon gjorde löper hennes särpräglade lek med olika texturer och ytor och den alltid sensuella touchen i färg och linjespel som som gör hennes smycken så exceptionellt taktila och direkta. Om någon ber mig att snabbt associera till hennes namn dyker först det ljuvligt lavendelfärgade garnityret upp som hon skapade åt Wallis Simpson 1937. En fantastisk tvåradig choker med ett stort och mjukt bladformat lås tillsammans med ett par aningens coolare armringar och ett par örhängen i samma form som collierlåset är idag en ovedersäglig klassiker i smyckessammanhang. Förra året såldes återigen de monokroma mästerverken hos Sotheby´s. Armbanden såldes för $526 000 och halsbandet för $430 000, 1987 gick samma smycken att förvärva hos Christies för $180 000 och $146 000. Det är alltså inte vem som helst som kan klä sig i Belperrons skapelser!
Wallis Simpson i smycken av Belperron.
Beryktat halsband av calcedon, små safirer och diamanter från år 1937.
Snyggaste armbanden i blå kalcedon, för mrs Simpson av Belperron.
Långt fram i associationsleden står också det typiska våg- och spiralformade linjespelet som är så typiskt för smycken av Belperron, arkaiska och hypermoderna samtidigt definierar den mjuka linjen hennes konst. Sen såklart, de stora krävande armringarna som bland annat Vreeland gjort till sitt signum. Redan 1936 introducerade Vreeland Belperron för den amerikanska publiken i flera av sin kolumner för Harper´s Bazaar. Ett av Belperrons mest kända smycken är också skapat direkt för den legendariska moderedaktören och är förvisso en triumf för den stränga Art Déco stilen men ändå, de avsmalnade och förfinade geometriska formerna och leken mellan olika ytor som pekar direkt ut Suzanne Belperron som den enda möjliga upphovskvinnan.
Armband i bergkristall och diamanter, silver och platina från mitten av 1930-talet för Vreeland…
…1938 var armbandet på nattklubb med Vreeland i New York. Kan det bli flottare?
Inte bara hennes smycken har den sanna konstens integritet utan även hennes personlighet vittnar om en alldeles ovanligt stark känsla för stil om man får använda det begreppet i sammanhanget. Bernard Herz som var av judisk härkomst mördades i Auschwitz och hade under ockupationen skrivit över hela firman på Belperron. Hans son Jean Herz, som fängslats som krigsfånge och lyckats dölja sitt judiska påbrå överlevde kriget men hade förlorat allt. Hans familj var till stora delar utplånad, i livet fanns hans syster som han alltid varit ovän med och hans hustru i Paris som ville lämna honom tillsammans med deras femårige son som inte längre kände igen sin far. Fastigheter, tillgångar och familjefirma var konfiskerade och bilen, det enda han hade kvar, exploderade när han skulle starta den. Såklart korrekt men ändå storartat återbördade Belperron den del av firman som hon övertagit från Jeans far. De bägge samarbetade ända fram till 1974 då de valde att stänga butiken.
Brosch i platina av Belperron med typisk linjeföring.
Magnifik brosch av en av 1900-talets främsta formgivare, platina och diamanter.
Stiliserad persisk pippi som kvittrar till oss från antiken! Belperron älskade antiken och använde gärna guld i 22 kt för att få samma finish som antika guldsmycken.
nononsensejewellery 