Monthly Archives: December 2016

krälande diamanter

På FD Gallery i New York finns en grön gecko av diamanter till salu, med ögon av krysoberyll glittrar den aningens orealistiskt men är ändå kusligt lik en levande ödla som på typiskt ödlemanér krälar och kryper. Titta titta på filmen på galleriets instagramkonto och låt dig bländas! Den stora broschen som är tillverkad av Hemmerle turnerade åren 2008-2010 runt mellan olika museer i USA och Kanada som del av en omfattande utställning om diamanter. Nu är den alltså åtminstone tillfälligt bosatt i New York men kan nog krypa därifrån om man kan erbjuda förmodligen ganska många miljoner kronor. Riktigt flott är bara förnamnet på den stora voluminösa broschen som enligt uppgift är täckt av inte mindre än 1524 gröna diamanter. Andra i sammanhanget beryktade reptiler är de två krokodiler som slåss i en collier av Cartier tillverkad 1975  åt den mexikanska stjärnan Maria Felix. Den tuffa Felix lär ha tågat in i Cartiers butik på rue de la Paix med sin älsklingskrokodil under armen och bett om en avbild av denne i ett smyckes form. Tack Maria!

Gecko av den tyska firman Hemmerle...

Gecko av den tyska firman Hemmerle…

Krokodiler av Cartier...

Krokodiler av Cartier…

runt Maria Felix hals...

runt Maria Felix hals…

 

 

Advertisements

cartier, cartier…

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: jag ÄLSKAR Cartier. Under decennierna mellan de två världskrigen gick den legendariska firman från klarhet till klarhet och levererade mästerverk efter mästerverk till glädje och nytta för oss alla. Två stycken läckerbitar till broscher gick att inhandla på auktion i New York nu i december, den ena tillverkad av älsklingsfirman i fråga och den andra av den likaledes legendariska franska smyckestillverkaren Boivin som gjort ett festligt smycke av materialet från ett sönderbrutet eller dekonstruerat Cartiersmycke. Boivin är, bland annat, firman som Suzanna Belperron lämnade i början av 30-talet för att blomma kreativt i egen regi och många av Boivins mästerverk från 20- och 30-talen bär Belperrons insignier. Hur som haver, Boivinbroschen som klubbades för några veckor sedan föreställer en elefant av platina och diamanter som kånkar på en last med grenverk av rubiner och smaragder. Broschen tillverkades för säljarens räkning år 1939 när hon tröttnat på ett så kallat Tutti-Frutti armband som hon inhandlat fyra år tidigare hos Cartier.

Stark och ädel elefant

Stark och ädel elefant

Tutti-Frutti kallas de färgstarka smycken som Cartier tillverkade av huvudsakligen graverade smaragder, rubiner och safirer som införskaffats av Jacques Cartier i Indien. På 20- och 30-talen var det ett måste i vissa kretsar att ha ett Tutti-Frutti smycke och de undersköna föremålen äger idag absolut klassikerstatus och frågan är om det var ekonomiskt försvarbart att stycka upp armbandet, hur som helst såldes den läckra broschen för nästan två miljoner kronor! Cartierbroschen som klubbades på samma auktion är också den från Tutti-Frutti eran/yran och är en riktig skönhet med en stor graverad smaragd i huvudrollen, för övrigt från samma inlämnare som Boivinsmycket. Många av de fantastiska “indiska” ädelstenar som Cartier fick möjlighet att arbeta med hade sitt ursprung i samlingar som formats i det enorma muslimska mogulriket som när det var som störst täckte stora delar av dagens Indien, eftersom att grönt är en central färg i muslimsk idétradition blev smaragd en av de högst värderade ädelstenarna i det stora riket. De graverade smaragder som finns kvar från moguleran är ingenting annat än små men intensiva underverk och det är just en sådan grön skönhet, infattad i en brosch av Cartier, som såldes till någon lycklig. Den ädla blomman betingade ungefär fyra och en halv miljon kronor!

Makalöst föremål!

Makalöst föremål!

Chanel och pärlor

Ibland får man känslan av att den alltid fascinerande Coco Chanel i det närmaste var sjukligt uppslukad av att bryta upp och förändra gamla etablerade mönster, att ersätta det gamla med någonting nytt skapat av och för henne. Hennes smyckeskrin är legendariska och var fyllda av olika slags smycken; gamla och nya, dyra och billiga, av traditionella material och av nya material, inköpta av henne själv och gåvor av älskare etc etc. På 1920-talet inledde hon ett samarbete med Suzanne Gripoix som för Chanels räkning utvecklade en mycket övertygande pärlimiterande glaskula. Firman Gripoix som etablerades i slutet av 1800-talet hade då redan försett många giganter i modesvängen med gjutet glas i olika färger som användes i moderna och lättillgängliga smycken som kunde tillgodose behovet hos den nya emanciperade kvinnotypen som tog form i början av det förra seklet. Att veta att Coco Chanel gillade pärlor hör väl närmast till allmänbildningen och hennes långa och många pärlcollier lär ha varit ett enda sammelsurium av naturliga och odlade pärlor intill glaspärlor från firma Gripoix. Det finns historier om hur Chanel klippte upp halsband av naturliga och förmodligen våldsamt värdefulla pärlor för att jämte dessa foga pärlimiterande glaspärlor; utan inbördes rangordning placerade hon det gamla, fina och dyra bredvid det nya, imiterande och billiga och skapade både en ny sorts pärlrad och ett nytt slags universum!

Coco skapar smycken.

Coco skapar smycken…

Smycke i bysantinsk stil med "ädelstenar" och pärlor tillverkade av Gripoix.

Smycke i bysantinsk stil med “ädelstenar” och pärlor tillverkade av Gripoix.

Gripoixpärlor...

Gripoixpärlor…

 

 

camé av smaragd

Det såldes en graverad smaragd hos Christies i Geneve för några veckor sedan. Det gröna underverket som enligt katalogtexten väger 120 carat föreställer ett kvinnohuvud och har tillhört prinsessan Lobanov-Rostovsky, av rysk nobless och född på 1800-talet. Det gröna smycket lär ha hittats nyligen i någons gömmor men har tidigare tillhört den ryska prinsessan som likt många andra flydde det oroliga Ryssland i början av 1900-talet och hamnade i Paris. I Christies katalog kallas hänget för camé men i striktare sammanhang använder man begreppet camé enbart för tvåfärgat material med reliefgravyr. Hur det än ligger till med den saken så sticker onekligen den gröna damen ut i mängden av de alla smycken som auktioneras ut just nu och är väl värda sina cirka 1.5 miljoner kronor som det såldes för.

Grön camé nyligen klubbad hos Christies.

Grön camé nyligen klubbad hos Christies.

Under antiken, när för övrigt camékonsten föddes, bar många förnäma personer det gröna materialet och det finns många antika historier med föremål av smaragd i huvudrollen. En berättelse är nedskriven av Herodotus och beskriver hur en älskad smaragdring via en fisk åter hamnade hos sin ägare som hivat den i havet på inrådan av en affärspartner. Polykrates, tyrannen från Samos som dog år 521 f Kr, fick rådet av den egyptiske faraonen Afasis att göra sig av med sina dyrbaraste ägodelar för att inte drabbas av gudarnas avund och vrede. När ringen dök upp igen på Polykrates middagstallrik avbröt Afasis det kungliga samarbetet. Polykrates dog sedermera en fruktansvärd död som bland annat innefattade korsfästelse. En annan legendarisk persona som också hon kastat smaragd i sjön är den märkvärdiga och komplexa Coco Chanel. En av herrarna i hennes något kaotiska privatliv var en av Churchills närmaste vänner, en herre som bland annat var hertig av Westminster. Modedrottningen och premiärministern tillbringade för övrigt mycken tid tillsammans på ett av den gemensamma vännens alla slott med att fiska lax. Chanel lär ha stått i vatten från morron till kväll och ha varit en riktig fena på flugfiske! I ett vredesutbrott betingat av svartsjuka då den rika hertigen äktade en mer “lämplig” mö kastade hon iskallt en gigantisk och förmodligen vansinnigt dyr smaragd som han erbjudit som försoningsgåva när de seglade utanför den franska rivieran. Om smaragden återfanns förtäljer inte historien.

Chanel och Churchill

Chanel och Churchill

Coco med sitt Verduraarmband

Coco med pärlor och Verdura