Monthly Archives: June 2017

la la lalique

Tänk om själva meningen med eller essensen av ett konstverk är dess materialitet? Ett jakande svar på denna fråga som omfattar urgammal problematik är åtminstone jag benägen att omfatta och nog känner jag mig stärkt i min övertygelse inför ett praktverk av mästaren Lalique. Den nyskapande smyckesformgivaren född år 1860 i nordöstra Frankrike vann välförtjänta priser vid världsutställningen i Paris 1889 för sina hårkammar och diadem i orkidéform i då radikala material som horn, elfenben och raffinerad plique-a-jour emalj. Hans smycken var mästerstycken som var med och definierade den nya stilen, art nouveau, och hans smyckeskonst tog tydligt avstånd från de vita materialen platina, diamanter och pärlor som var standard i de galanta smycken som bars i salongerna under la belle époque. 1903 skapade Lalique i samma genre en magnifik kam med en orkidé i blickfånget, mästerligt framlockad ur ett stycke elfenben övertrumfar han naturen och bländar med sin sensuella blomma. Under hela sin karriär experimenterade Lalique med olika tekniker och han förfinade ständigt sitt hantverk för att kunna förändra smyckeskonstens formspråk. Och kära nån, så skönt och radikalt hans smycken talar och nog framstår det materiella uttrycket som det väsentliga i hans konst. Vem kan bry sig om vad hans smycken säger eller handlar om när hur de små konstverken talar är så vidunderligt vackert?

Emalj och diamanter, horn och en blomma av elfenben i ett sinnligt mästerverk av Lalique. Idag på the Walters Arts Museum i Baltimore.

Samma blomma, annat ljus och annan vinkel….

 

Advertisements

frank och tiffany

Så skönt det är när såna saker som man älskar förenas, dubbel glädje! I sin nyutgivna framtida klassiker “Biking” skaldar Frank Ocean på sedvanligt underbart detaljrikt manér om en Tiffanybrosch som han bär på sitt slag vid en middagsbjudning. Av någon anledning föreställer jag mig en färgrik variant från låt oss säga 1910 när Louis Comfort Tiffanys kreativitet stod på topp. Dennes guldkreationer, ofta med färgstarka ädelstenar från olika delar av den nordamerikanska kontinenten är som skapta för den innovativa musikern från New Orleans. För den med mycket tid och pengar finns just nu i New York en exceptionellt rik samling av smycken formgivna av den sagda formgivningspionjären, smyckena går under klubban hos Christies den 20 juni. Louis Comfort Tiffanys formgivning är en alldeles originell och färgstark mix av nordamerikanska traditioner och internationella impulser från den mångfacetterade rörelsen med många namn; arts&crafts, jugend och art nouveau… Louis Comfort, som ärvde firman Tiffany av sin far som grundade firman 1837, skapade under sin livstid runt 5500 smycken (!) och många av dessa kan få den mest förhärdade att gråta. Den magnifika samlingen som går under klubban nästa vecka har tillhört en japansk samlare som bestämt sig för att avyttra när hans museiplaner grusats av de många jordbävningar som ägt rum i Japan de senaste åren. Louis Comfort Tiffany förnyade ju även med nya tekniker glaskonsten och förmodligen hör en samling med bland annat en stor mängd glasföremål inte hemma i områden med mycket seismologisk aktivitet! Christies katalog ligger ute på nätet och rekommenderas om man är det minsta intresserad av smycken och skönhet. Vilken brosch kan då tänkas passa Frank Ocean? Katalognummer 159 såklart, en välbalanserad explosion av uttrycksfullhet och färg. Med en cabochonslipad safir i centrum, enligt konditionsrapporten något aymmetrisk (ljuvligt!), omgiven av ett livligt mönster av guld och fint emaljarbete är den lilla solliknande broschen en fest för ögat. Jag kan inte tänka mig att någon annan kan bära den bättre än den unge legendaren från New Orleans. Utropet är $5000-7000 men förhoppningsvis klubbas den högre som det fantastiska konstverk det är!

Rar brosch som klubbas i New York den 20 juni med utrop $5000-7000. Diameter cirka 40 mm.

broscher

Under hundratals år skeppades miljontals afrikaner till USA där de såldes som slavar på den stora kontinenten. Avklädda och rädda auktionerades de ut till högstbjudande och spreds vind för våg i den nya världen skilda från sina familjer och sitt ursprung. Det finns vittnesmål från tidigt 1700-tal som beskriver hur de ibland fick behålla de smycken de bar, armband och halsband av tyg och enkla material och hur dessa föremål sedan spreds som subversiva element i slavarnas klädsel som en påminnelse om deras afrikanska ursprung. En brosch är väl knappast en subversiv detalj men nu börjar den gamla smyckestypen dyka upp på första klassens trendsättare som små men intensiva detaljer. Den alltid relevanta Sofia Coppola som under hela sin karriär varit en stilförebild vandrade nyligen ner på röda mattan i Cannes med  en kolsvart Chaneldräkt och en klassisk vit brosch placerad på en ficka; ett gammalt smycke med en ny placering.

Coppola i svart och vitt, månne en Cartierbrosch? Regissören har flera gånger vittnat om sin faiblesse för det franska märket.

Den fantastiske Frank Ocean har nyligen slagit åtminstone min värld med häpnad med “Bikinig”, ett underskönt samarbete med Jay Z och Tyler the Creator. I texten till det melankoliska musikstycket berättar Ocean om sin Tiffanybrosch som han bär på sitt slag vid någons bröllop. Och se, på Metgalan för några veckor sedan bar Ocean en väldigt klassisk vit monokrom brosch, på bröstet på den snövita skjortan försvinner den nästan men framträder ändå tydligt så som bara en superelegant detalj kan göra! Hoppas hoppas att vi snart kommer att få se många fler broscher burna på samma innovativa manér av andra än de två amerikanska idolerna!

Ocean, alltid märklig och bäst med en diskret brosch. Från Tiffany,?