la la lalique

Tänk om själva meningen med eller essensen av ett konstverk är dess materialitet? Ett jakande svar på denna fråga som omfattar urgammal problematik är åtminstone jag benägen att omfatta och nog känner jag mig stärkt i min övertygelse inför ett praktverk av mästaren Lalique. Den nyskapande smyckesformgivaren född år 1860 i nordöstra Frankrike vann välförtjänta priser vid världsutställningen i Paris 1889 för sina hårkammar och diadem i orkidéform i då radikala material som horn, elfenben och raffinerad plique-a-jour emalj. Hans smycken var mästerstycken som var med och definierade den nya stilen, art nouveau, och hans smyckeskonst tog tydligt avstånd från de vita materialen platina, diamanter och pärlor som var standard i de galanta smycken som bars i salongerna under la belle époque. 1903 skapade Lalique i samma genre en magnifik kam med en orkidé i blickfånget, mästerligt framlockad ur ett stycke elfenben övertrumfar han naturen och bländar med sin sensuella blomma. Under hela sin karriär experimenterade Lalique med olika tekniker och han förfinade ständigt sitt hantverk för att kunna förändra smyckeskonstens formspråk. Och kära nån, så skönt och radikalt hans smycken talar och nog framstår det materiella uttrycket som det väsentliga i hans konst. Vem kan bry sig om vad hans smycken säger eller handlar om när hur de små konstverken talar är så vidunderligt vackert?

Emalj och diamanter, horn och en blomma av elfenben i ett sinnligt mästerverk av Lalique. Idag på the Walters Arts Museum i Baltimore.

Samma blomma, annat ljus och annan vinkel….

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s