Tag Archives: diadem

la la lalique

Tänk om själva meningen med eller essensen av ett konstverk är dess materialitet? Ett jakande svar på denna fråga som omfattar urgammal problematik är åtminstone jag benägen att omfatta och nog känner jag mig stärkt i min övertygelse inför ett praktverk av mästaren Lalique. Den nyskapande smyckesformgivaren född år 1860 i nordöstra Frankrike vann välförtjänta priser vid världsutställningen i Paris 1889 för sina hårkammar och diadem i orkidéform i då radikala material som horn, elfenben och raffinerad plique-a-jour emalj. Hans smycken var mästerstycken som var med och definierade den nya stilen, art nouveau, och hans smyckeskonst tog tydligt avstånd från de vita materialen platina, diamanter och pärlor som var standard i de galanta smycken som bars i salongerna under la belle époque. 1903 skapade Lalique i samma genre en magnifik kam med en orkidé i blickfånget, mästerligt framlockad ur ett stycke elfenben övertrumfar han naturen och bländar med sin sensuella blomma. Under hela sin karriär experimenterade Lalique med olika tekniker och han förfinade ständigt sitt hantverk för att kunna förändra smyckeskonstens formspråk. Och kära nån, så skönt och radikalt hans smycken talar och nog framstår det materiella uttrycket som det väsentliga i hans konst. Vem kan bry sig om vad hans smycken säger eller handlar om när hur de små konstverken talar är så vidunderligt vackert?

Emalj och diamanter, horn och en blomma av elfenben i ett sinnligt mästerverk av Lalique. Idag på the Walters Arts Museum i Baltimore.

Samma blomma, annat ljus och annan vinkel….

 

Coco och Cartier…

Coco Chanel var radikal; ut med det gamla in med det nya. Hon hade många män och de flesta var alfahannar från den gamla världen som fostrats i gamla institutioner och med gamla pengar i fickorna. En av dessa var Boy Capel, en engelsman som lär ha varit hennes livs stora kärlek och av honom fick hon i slutet av 1910-talet ett diadem från firma Cartier. Detta var när Cartier var på kreativ topp så vi kan anta att det var både ett spektakulärt smycke och också mycket mycket dyrbart. Hur som helst lär Chanel inte haft den blekaste aning om vad det var för typ av föremål och hur och när det skulle användas. En initierad väninna vägledde Chanel och informerade hur ett diadem skall användas och också när, det vill säga på operan. Historien förtäljer inte om Chanel någonsin bar den flotta presenten. De samtida damerna på andra sidan Atlanten, närda av så kallade nya pengar, kände inga restriktioner kring när de skulle bära diadem. De älskade sina diadem och bar dessa tillsammans med andra “tunga” smycken från morgon till kväll. Amerikanskornas både radikala och liberala inställning till diadem- och smyckesbärandets gamla regelverk försåg faktiskt firma Cartier med en nödvändig pengainjektion decennierna kring förra sekelskiftet, och detta trots att de inte ens hade en fysisk filial i den nya världen! Så, förmodligen har vi den amerikanska andan att tacka för att en av smyckeshistoriens viktigaste aktörer kunde blomma så rikt och radikalt under första delen av 1900-talet. Kanske hade Chanel trivts bättre med de frisinnade och punkiga amerikanskorna men jag har en känsla av att hon växte bäst när hon fick gå i närstrid med ett mossigt etablissemang. En riktigt skön inställning till Cartiers historiska  diadem hade Ettore Sottsass när han år 2002 kurerade och arrangerade en utställning med Cartiersmycken. Han fotade själv bilderna i katalogen som publicerades i samband med utställningen och nog är bilderna något alldeles extra, de både fångar essensen av och förhöjer det magiska i Cartiers banbrytande konstverk.

Cool Chanel 1948 utan tiara...

Cool Chanel 1948 utan tiara…

1909...

1909…miss Vanderbilt med Cartiersmycken från topp till tå…

Samma smycken på samma underbara kvinna år 1941 hemkom hos henne i NYC.

Samma smycken på samma underbara kvinna år 1941 hemma på 5th Avenue New York

cartierskt diadem

cartierskt diadem anno 1922 plåtat av Sottsass!

Cartier anno 1910 med diamanter och platina, inte för Chanel men för det belgiska kungahuset!

Cartier anno 1910 med diamanter och platina, inte för Chanel men för det belgiska kungahuset!