Tag Archives: diamanter

nigo och arabo

Det sägs att det bara är nördar som gillar Star Wars, hur det nu kan vara nördigt att gilla Han Solo som är den tuffaste krigaren i den där galaxen långt, långt borta övergår sannerligen mitt förstånd. Hur som helst sålde Nigo, japanen som bland annat grundat streetmärket BAPE, sin stora samling av Star Wars prylar för några år sedan. Samtliga föremål klubbades högt över utrop. Ett två-pack Han Solo actionfigur från 1978 till exempel klubbades för nästan 5000 USD. Sotheby´s som arrangerade den hypade auktionen körde också en Nigo-special året innan och sålde alltså år 2014 en stor samling av konst, möbler och smycken som tillhört den legendariske japanen. Hiphop-producenten Pharrell Williams som delar Nigos fascination för spel/skate/populärkultur, och för så kallad popkonst, har samarbetat med Nigo vid flera olika tillfällen och tillsammans rullar de klädmärket Billionaire Boys Club. De bägge giganterna blev sammanförda  av ingen mindre än Jacob the Jeweler, hovleverantören från Queens som smyckat de flesta hiphopare av rang. Nigo dök nämligen regelbundet upp hos Jacob, även kallad Arabo, i New York och bad honom göra repliker på Pharrells smycken och till slut presenterade juveleraren den japanska designern med det bistra utseendet för Pharrell, med allra största sannolikhet uppstod omedelbart tycke. På auktionen 2014 sålde Nigo flera föremål av den legendariska Jacob som för övrigt härvidlag dykt upp i oändliga mängder hiphoptexter och videor. När Nigo och Pharrell startade sitt gemensamma klädmärke 2004 firade Nigo genom att beställa ett flott halsband av Jacob med en av vår kulturs mest spridda symboler, dollartecknet! Smycket av vitguld och en väldans massa vita och gröna smådiamanter klubbades för nästan en miljon dollar. Det finns bilder på Nigo när han bär sin gamla stora collier, han är sååå söt!

Omslaget till Sotheby´s auktion 2014 med Nigos samling av bland annat halsbandet av Arabo.

Nigo med en något överdimensionerad collier.

pikachu och diamanter

Om man är det minsta intresserad av smyckeskonst är det ganska svårt att förbigå mineralet diamant. Det hårda, ovanliga och atomärt välarrangerade mineralet har funnits i smyckenas värld i några tusen år vid det här laget och berättelserna om stora och ovanliga diamanter är otaliga och i det närmaste allmängods, snackisen just nu är den gigantiska rosa diamanten som i dagarna sålts i Hong Kong för mer än 600 miljoner kronor. De första kända diamanterna kommer så vitt man vet från Indien och också de första texterna om mineralet ifråga är författade på sanskrit för cirka 2500 år sedan. I den tidigaste kända texten där diamant finns beskrivet kallas mineralet för vajra som betyder blixt, och just diamantens förmåga att återkasta och bryta ljus särskiljer den dyra ädelstenen från de flesta andra ädelstenar. I en helt annan del av universum bor Pikachu, den lilla gula söta pokémonfiguren som ständigt dyker upp i den märkliga pokémonvärlden och kastar blixtar som en liten diamant på sina opponenter och utbrister pika-pika som på japanska betyder gnistra och glittra. Från USA såklart kommer den kanske mest märkliga och bästa aktören i hiphopsvängen just nu, Young Thug som rört sig mellan klarheter ett tag nu. 2013 släppte han den klatschiga Picacho där han låter diamanter spela huvudrollen när han drar fram i nattklubbsmiljö och bländar övriga gäster med alla sina diamanter. Det är för övrigt inte precis någon hemlighet att Thugger gillar diamanter, han är av de främsta företrädarna för rivièrehysterin som råder i hiphopkretsar just nu och sällan ser man den banbrytande artisten från Atlanta utan långa halsband med rader av glittrande diamanter. Lika innovativt som han rappar och fraserar använder han språket i sin text för att beskriva diamanters blixtrande, “my diamonds they say pikachu, they say pikachu, they gon´wink at you…” och visst är bilden eller metaforen ljuvlig och exakt. Och är det inte fantastiskt att  hans språk vinkar till gamla gamla indiska krönikörer, via japansk anime och spelkultur, som i texter beskrev diamanter och diamanthandel för flera tusen år sedan!

 

Sötaste pokémon Pikachu; pika-pika!

Thugger med glitter; pika-pika!

Pika-pika!

hemmerle hemmerle

Guld och ädelstenar konstruerar sedan länge fundamentet i smyckeskonsten. Förvisso inte nödvändiga för att riktigt högklassiga smycken kan ta form så nog har de sagda materialen varit närvarande i många av den gamla konstformens mästerverk! Firma Hemmerle som både förvaltar det gamla men också blickar framåt är en av många moderna smyckestillverkare som dyker upp i Stellene Volandes bok “Jeweler”. I den maffiga så kallade coffeetable-boken beskriver Christian Hemmerle företagets metod; huvudmaterialet först, läs ädelstenar, pärlor osv, sedan metall och form. Och se, trots att synnerligen konventionella material är i centrum så lyckas Hemmerle skapa synnerligen okonventionella smycken!

bruna diamanter, koppar och guld samt så kallade lingamstenar…

jade och tanzaniter, flott och monokromt….

bärnsten och diamant, harmoniskt och kraftfullt…

 

 

juveler och juveldyrkare

I den fantastiskt underhållande boken Juveler och Juveldyrkare utgiven år 1949 och författad av Knut Bonde beskrivs bland annat de fina damernas smyckesvanor kring förra sekleskiftet. Ett av de många svåra val de ädla kvinnorna var tvungna att göra back in the days var att bestämma huruvida det första smycket borde vara en pärlrad eller en så kallad rivièrecollier, det vill säga ett halsband av en enkel rad av diamanter. Bonde förespråkar en rivière för “här får man en samlad verkan och kan riktigt känna den magiska utstrålningen från de mystiska stenarna”. Förmodligen var äldre tiders rivièrehalsband och armband mer spännande än dagens serie- och masstillverkade sådana som egentligen inte är så särskilt spännande som smycken betraktade. Men nu har de onekligen hamnat i en het kontext, de hänger i mängder kring halsarna på hiphopens absoluta aristokrati! Konnässören Bonde bekriver hur han på en hovbal i Buckingham Palace detaljstuderat den mycket ståtliga och storväxta hertiginnan av Portland och noterat att hon med hjälp av vanlig vit tråd knypplat samman flera rivièrecollier och burit flera rader av dessa samtidigt ända uppifrån halsen och, med Bondes citationstecken, “nedåt magen”. Hiphop-avantgardet av idag, med Gucci Manne och Young Thug i spetsen, utgör förtruppen i dagens rivièrerenässans och nog tycks de ha hämtat inspiration från samma det nästan vansinniga överdådets idel som även inspirerat nobla damer på forna tiders hovbaler! Snyggt är bara förnamnet!

Engelska drottningar med en massa diamanthalsband.

Engelska drottningar med en massa diamanthalsband, regalt och elegant!

Hiphoparistokrati, Gucci Mane

Hiphoparistokrati, Gucci Mane med ännu fler diamanthalsband!

Young Thug till vänster också han med rivièrehalsband i massor!

Young Thug till vänster också han med rivièrehalsband i massor!

Coco och Cartier…

Coco Chanel var radikal; ut med det gamla in med det nya. Hon hade många män och de flesta var alfahannar från den gamla världen som fostrats i gamla institutioner och med gamla pengar i fickorna. En av dessa var Boy Capel, en engelsman som lär ha varit hennes livs stora kärlek och av honom fick hon i slutet av 1910-talet ett diadem från firma Cartier. Detta var när Cartier var på kreativ topp så vi kan anta att det var både ett spektakulärt smycke och också mycket mycket dyrbart. Hur som helst lär Chanel inte haft den blekaste aning om vad det var för typ av föremål och hur och när det skulle användas. En initierad väninna vägledde Chanel och informerade hur ett diadem skall användas och också när, det vill säga på operan. Historien förtäljer inte om Chanel någonsin bar den flotta presenten. De samtida damerna på andra sidan Atlanten, närda av så kallade nya pengar, kände inga restriktioner kring när de skulle bära diadem. De älskade sina diadem och bar dessa tillsammans med andra “tunga” smycken från morgon till kväll. Amerikanskornas både radikala och liberala inställning till diadem- och smyckesbärandets gamla regelverk försåg faktiskt firma Cartier med en nödvändig pengainjektion decennierna kring förra sekelskiftet, och detta trots att de inte ens hade en fysisk filial i den nya världen! Så, förmodligen har vi den amerikanska andan att tacka för att en av smyckeshistoriens viktigaste aktörer kunde blomma så rikt och radikalt under första delen av 1900-talet. Kanske hade Chanel trivts bättre med de frisinnade och punkiga amerikanskorna men jag har en känsla av att hon växte bäst när hon fick gå i närstrid med ett mossigt etablissemang. En riktigt skön inställning till Cartiers historiska  diadem hade Ettore Sottsass när han år 2002 kurerade och arrangerade en utställning med Cartiersmycken. Han fotade själv bilderna i katalogen som publicerades i samband med utställningen och nog är bilderna något alldeles extra, de både fångar essensen av och förhöjer det magiska i Cartiers banbrytande konstverk.

Cool Chanel 1948 utan tiara...

Cool Chanel 1948 utan tiara…

1909...

1909…miss Vanderbilt med Cartiersmycken från topp till tå…

Samma smycken på samma underbara kvinna år 1941 hemkom hos henne i NYC.

Samma smycken på samma underbara kvinna år 1941 hemma på 5th Avenue New York

cartierskt diadem

cartierskt diadem anno 1922 plåtat av Sottsass!

Cartier anno 1910 med diamanter och platina, inte för Chanel men för det belgiska kungahuset!

Cartier anno 1910 med diamanter och platina, inte för Chanel men för det belgiska kungahuset!

Trasiga stenar

Många människor tror att ädelstenar i allmänhet och diamanter i synnerhet inte kan gå sönder. Detta är naturligtvis inte fallet men kanske bottnar denna vanföreställning i andra idéer om ädelstenar som någonting mystiskt och magiskt. Dessvärre har detta resulterat i att många och säkert fina och värdefulla stenar gått till spillo när man brutalt “testat” om visst material är ädelt eller inte. I vissa riktningar genom en diamant är den atomära strukturen svagare än i andra och genom denna kan det hårda mineralet spricka eller som man säger på fackspråk spalta sig. Det är denna relativa svaghet som man använder för att bearbeta det superhårda men ändå inte oförstörbara materialet. Det finns många berättelser från den spännande ädelstens-historien hur förmodligen prima material för alltid gått till spillo. I slutet av 1800-talet ägde en veritabel diamantrusch rum i södra Afrika när man upptäckte en lång rad av diamant-fyndigheter där, äventyrare från hela världen strömmade till för att få del av den värdefulla kakan.

Spindelnät av kablar och vinschar ner till fyndigheter i Kimberley, Sydafrika. Här skapades många förmögenheter i slutet av 1800-talet.

Spindelnät av kablar och vinschar ner till diamantfyndigheter i Kimberley, Sydafrika. Här skapades många förmögenheter i slutet av 1800-talet.

På jakt efter mineral

Mineraljakt i södra Afrika under början av  förra seklet.

För att pröva om stenar man hittat var diamant eller inte använde man sin stövel, gick stenen sönder under klacken var det inte en diamant. Förmodligen försvann en och annan potentiell förmögenhet när klackarna smällde i Afrika! Driften efter rikedom har drivit människor långväga över hav och kontinenter. När de spanska erövrarna plundrade delar av Sydamerika på 1500-talet var smaragder en av de centrala föremålen för deras trängtan. Under tiden för erövringen flög ett rykte över kontinenten, eventuellt planterat av en förslagen munk som ville säkra sin egen smaragd-samlings exklusivitet, att smaragder höll för ett hammarslag. Hammare blev således de giriga spanjorernas hjälpmedel att sålla agnarna från vetet. Höll en grön sten inte för ett slag så var det enligt denna analys inte en smaragd. Se där pulveriserades nog en massa smaragder! Den sydamerikanska ursprungsbefolkningen lär ha plågats svårt när de fick bevittna hur konkvistadorerna smälte ner deras heliga guldföremål. Nog kan vi väl alla lida med dem i vetskapen om allt som gått förlorat.

emerald man o the mother of emeralds

Den så kallade smaragdmannen, en sex cm lång figur som idag finns på museum i Maine. Den gröna lilla artefakten som tros här-stamma från den fascinerande Olmec-kulturen som stod i zenit under första årtusendet f Kr finns idag på museum i USA.  Hur den kommit dit är det ingen som vet.

Mask i guld med smargdögon från det som idag kallas Peru, troligen från Mochekulturen

Magnifik mask av inkabörd i guld med smargdögon.

Överdådiga collier

Överdådiga och också ibland överväldigande halsband eller collier är ett av de lyxigaste kapitlen i smyckenas historia. Så låt oss titta på några sådana som gör intryck åtminstone på mig. Ett av historiens mest beryktade halsband är ett som inte längre existerar i sinnevärlden och som förknippas med Marie Antoinette men faktiskt aldrig var i den olycksdrabbade drottningens ägo. Smycket ifråga skapades ursprungligen åt madame Du Barry som var älskarinna åt Ludvig XIV, föregångare till Ludvig XV som i äktenskap var förenad med den sedermera halshuggna drottningen. Ludvig XV avled dock innan dess att halsbandet med sina 647 stycken diamanter med en totalvikt om 2 800 carat levererats. Så småningom blev det så kallade Drottningens halsband indraget i en trasslig historia med Marie Antoinette i huvudrollen och är sedan dess försvunnet. Kortfattat blev smycket stulet av en förslagen bedragerska och Marie Antoinettes rykte blev befläckat trots att drottningen överhuvudtaget inte haft med den överdådiga diamantcolliern att göra!

Rekonstruktion av det beryktade halsbandet som för länge sedan slaktats!

Rekonstruktion av det beryktade halsbandet som för länge sedan slaktats! Diamanternas totalvikt lär ha varit svindlande 2800 carat! När juvelerare Böhmer & Bassange bad det franska hovet om betalning uppdagades bedrägeriet, det var inte drottningen som fått smycket!

I början av 1900-talet gick en strid ström av impulser fram och tillbaka mellan Europa och Indien. I Europa hämtade man inspiration från indisk kultur och vice versa och europeiska juvelerare inledde samarbeten med indier. Ädelstenar och smycken har alltid spelat en stor roll i indisk kultur och många mäktiga indier har samlat på sig ofattbara kvantiteter av stenar som egentligen inte går att beskriva adekvat; tekniska data räcker inte alltid riktigt till. Firma Cartier lät år 1928 skapa vad som måste vara ett av världshistoriens dyraste smycken, ett “halsband” ihopbyggt av diamanter från Bhupindra Singh, Maharaja i Patialas skattkammare. Det förvisso eleganta föremålet är om möjligt mer överdådigt än det collier som enligt vissa historiker eldade på avskyn mot den franska kungafamiljen i slutet av 1700-talet.

jhjh

Collier från 1928 med ofantliga mängder diamanter varav den största väger 234.69 carat! 

Vaker prins

Vacker Maharaja, son till Bhupindra med Cartiers collier kring sin hals. Smycket försvann sedermera och dök upp hos Sothebys 1982 som sålde det  förvånansvärt billigt. 1998 återfanns det i skadat skick hos en antikvitetshandlare i London och inhandlades då av Cartier som restaurerade det.

För självaste prinsessan Leia kanske som förvisso aldrig existerat i sinnevärlden har de Beers ändå nu äntligen skapat ett halsband. I sammanhanget ter det sig aningens blekt men det är ändå för de flesta av oss som från en galax långt borta. Om än inte i samma liga så ändå i samma genre som skapelserna ovan. Pris på begäran…

 

 

hkölö

De Beers skapelse vars namn leder tankarna till prinsessan Leia, diamanter av högsta kvalitet med en totalvikt på nästan 85 carat. Den tyngsta päronformade diamanten väger 3.32 carat. I sammanhanget nästan löjligt modest…