Tag Archives: dioskourides

lucia pica och sigill/klackringar

I det senaste numret av the gentlewoman, den engelska tidskriften för tänkande kvinnor som gillar “yta”, trevar en av deras skribenter efter ett uppdaterat alternativ till den traditionella vigselringen. Tydligen är det populärt i kreddiga kretsar av idag att med en egen utförd tatuering kring fingret markera sitt civilstånd men artikeln visar på ett bättre och snyggare alternativ, en klackring! I samma nummer porträtteras den flotta Lucia Pica, neapolitanskan som är ansvarig för Chanels makeup-division. Hon syns sällan utan sin iögonfallande klack- eller sigillring som med största sannolikhet är tillverkad av det orangea mineralet karneol. Stenen i Picas ring verkar vara graverad med en bild och jag tror mig nog vilja påstå att ringar av sagda typ är tjusigare i just graverat utförande, i alla fall är det vansinnigt flott på den vackra Pica. Under antiken avsåg faktiskt begreppet ädelsten just graverad ädelsten och karneol var förmodligen det vanligast förekommande materialet i smyckeskonsten då. Redan de gamla grekerna frossade i det orangea materialet som de graverade bilder i och använde som personligt sigill innan namnteckningen tog över som “signatur”. Det skulle inte förvåna mig om Picas ring är från antiken, det är nämligen inte så särskilt svårt att komma över antika ringar eftersom att de tillverkades i så stora mängder. Sigillringar har burits av mäktiga män långt tillbaks i tiden och beryktade är de ringar som tillhört Alexander den store, kejsar Nero, Freud, Nietzsche, Platon osv osv och ibland har ringarna varit graverade med familjevapen och monogram men också med elaborerade bilder i olika former och färger. Nu är det alltså dags för kvinnor att använda den manliga ringtypen som bevis på att de är gifta. Om trenden håller i sig eller inte återstår att se men nog är det snyggt! Jag har själv en graverad antik karneol i en vacker gammal ring och lät en kvinnlig kompis pröva det flotta smycket; jag känner mig så mäktig och kraftfull utbrast hon och så är det. Om än små så kan smycken fylla dig med stora känslor!

Lucia Pica med sin vackra ring, en så kallad sigillring som tydligen är ett alternativ till traditionella vigselringar om man ska tro The Gentlewoman. 

Oftast ses neapolitanskan med sina trendiga ringar!

Karneol graverad och signerad av Dioskourides som var verksam 65-30 f kr, han anses vara en av antikens främste ädelstensgravörer.

En annan antik skönhet av karneol som föreställer Alexander den store.

 

 

 

Advertisements

posidippus

Poeten Posidippus föddes år 301 f Kr i Makedoniens huvudstad Pella. Inte så väldigt mycket är känt om den antika författaren men bevarat finns ett poem av hans hand som beskriver det bästa som finns, graverade ädelstenar! Konsten att gravera ädelstensmaterial är många tusen år gammal och under antiken användes stenar med nedsänkt gravyr till sigill och till glädje för oss alla som upptäckt och gärna frossar i konstformen från antiken finns det väldigt mycket material bevarat från både klassisk grekisk tid och från romarriket. Den moderna fototekniken gör det dessutom möjligt att njuta den lilla konstformen i uppförstorat och tydligt format. Nog är det mirakulöst hur mycket ädelstensgravörerna kunde få plats med på de små stenarna som ofta fattades i en ring. Ibland kan det såklart vara svårt att urskilja de små graverade bilderna som dessutom ofta är spegelvända, men i avtrycket framträder det graverade rättvänt och tydligt. Detta, att något litet nästan osynligt kan lockas fram och framträda i prakt och skönhet beskriver den gamla grekiska poeten Posidippus men också att stenen i sig med den otydliga men ändå befintliga bilden är ett under  av skönhet! Vem kan inte hålla med? För övrigt återfanns Posidippus lilla text om ädelstenar först för drygt tio år sedan på en mumie, den papyrusbit någon reproducerat grekens text på hade kommit till användning när man lindat in en död människokropp. Lager av mirakel bygger vår värld!

Nästan overkligt vacker bild från antiken

Nästan overkligt vacker bild från antiken, en häger i kalcedon signerad Dexamenos. Denne var verksam runt år 400 f Kr och är en gigant i sammanhanget.

 

Gammal skönhet

Karneol med den stackars Marysas som utmanade gudarna och därför flåddes levande. Denna intaglio kallas för Neros sigill och tros ha varit en av den grymme kejsarens favoritleksaker. Man tror att mästaren Dioskourides skapat den för Augustus räkning. Senare i Lorenzo de Medicis ägo, se hans namn ingraverat ovanför Marsyas böjda huvud.

Gryllus

Antik så kallad gryllos, en blandning mellan djur och människa. Till vänster ett avtryck av stenen till höger!

 

 

 

 

 

 

Neros karneol

Kejsar Nero är beryktad närmast ökänd för sina extravaganta vanor av olika slag. Han lär bland annat ha gillat att betrakta gladiatorstrider genom en monokel av smaragd, huruvida det var för att han gillade grönt eller för att korrigera en syndefekt ska jag låta vara osagt. Men nog lär det ha varit en anslående syn att se, den imposanta galna kejsaren som genom ett grönt glasöga betraktade stackare som slaktade varandra. Ordet gem som vi idag använder synonymt med ordet ädelsten lär under antiken avsett graverade ädelstenar och en av antikens mest kända graverade ädelstenar tillhörde den tokiga kejsaren, den läckert djupt röda karneolen som en gång prytt kejsaren kallas idag pompöst men ändå elegant för “The seal of Nero” även om man inte längre tror att den graverade stenen faktiskt använts som sigill. Konstnären bakom detta lilla intensiva mästerverk är Dioskourides, en grekisk ädelstens-gravör som främst förknippas med Augustus som han arbetade för och därför följaktligen var verksam under slutet av det första århundradet f Kr. En av antikens största kaméer, den galet överdådiga Gemma Augustea, lär också den ha varit av dennes hand.

Gammal skönhet

Gammal skönhet med den stackars övermodige Marsyas som ska flås. Betänk att denna konstnärliga triumf bara mäter ett par centimeter. Går att se i Neapel för den som blir sugen.

Stort anslagen kamé från antiken med Augustus i centrum.

Stort anslagen kamé från antiken med Augustus i centrum. Cirka 20 x 20 cm, idag i Wien.

Neros karneol har för övrigt också ägts av Lorenzo di Medici, en av renässansens mer beryktade karaktärer, vars namn aningens fräckt också graverats in i stenen. Den antika mästergravören Dioskourides har på den sköna karneolen skapat en fruktansvärd men vacker scen med den stackars satyren Marsyas som utmanat gudarna i flöjtspelandets konst men förlorat och därför ska flås levande. Den lilla bilden bär den sanna konstens alla insignier. Den är innerlig, direkt, förbluffande, djup och skön, skön, skön att se. Dioskourides bild hade länge status som ett mänsklighetens underverk men lever idag ett mer anonymt liv utanför kretsen av specialintresserade. Kanske är det dess litenhet som legat den i fatet. När Lorenzo införlivade gemmen i sin samling betalade han 1000 florentiner, jämför detta med summan på 400 dito som Michelangelo fick för sin Pietá som tog tre år att färdigställa! Skulle dessa föremål komma ut på marknaden idag skulle prisbilden garanterat vara en annan, detta avspeglar väl hur intresset för den lilla konstformen förändrats genom årens lopp. Renässanfursten duplicerade sin favoritkarneol och delade ut de nya artefakterna som presenter. Michelangelo lär för övrigt ha varit en av de som fick uppdraget att förfärdiga gemmer med Neros sigill som förebild. På en bild av Botticelli förekommer kring halsen på en ung dam ett sådant duplikat. Sagda dam är för övrigt behängd med en massa underbara smycken som lär ha varit värda en förmögenhet på sin tid! Tack natur för all skönhet som du frambringat, tack mänsklighet för all skönhet du skapat!

Botticellis porträtt av Simonetta Vespucci men vackert hänge kring halsen.

Botticellis porträtt av Simonetta Vespucci med vackert hänge kring halsen. Intrikat håruppsättning med en massa pärlor, säkerligen värda en förmögenhet under renässansen.

kk

Porträtt samtida med Nero, klubbades förra året för ungefär 300 000 kronor i London.  Hos Bonhams som sålde en hel kollektion med gemmer med fantastiskt framgång. Rubbet såldes!

 

Romare och ringar

Jag är både antikfreak och tokig i smycken och en stor beundrare av romarnas allt annat än svala inställning till konst i allmänhet och smycken i synnerhet. Med lagar reglerade de vem som fick bära smycken och hur de skulle bäras och huruvida de fick följa med sin ägare i graven eller inte. Caesar sägs ha försökt inta England enbart för att få tillgång till deras flodpärlor som skulle täcka en staty av Venus och flera kejsare samlade ihop enorma samlingar av smycken och ädelstenar som de ställde ut i speciella rum. Ringar spelade en central roll i romarriket och ursprungligen användes de huvudsakligen som ett sätt att fästa sitt sigill på. Det personliga sigillet var ett viktigt juridiskt instrument i antiken som användes för att signera och försegla bland annat dokument och andra slags försändelser. De graverade ädelstenar som användes som sigill är små underverk av skönhet och precision, de fyllde inte bara ett praktiskt syfte utan måste rimligen också ha fyllt romarna med förundran och beundran över skönheten de besitter. Kejsar Augustus kritiserades ibland i sin samtid för att vara alltför intresserad av vackra och dyra föremål, hans samling av smycken var omvittnad som kolossal och var hopsamlad från romarrikets alla hörn. Augustus lyckades ju annektera Egypten år 30 f.Kr. vilket naturligtvis var triumfartat för den beryktade kejsaren och också medförde att fantastiska föremål, inte minst bearbetade ädelstenar, strömmade in i romarriket. Sfinxen var ett populärt motiv i romersk konst och den första av Augustus signetringar föreställde en sfinx. Enligt romersk mytologi fick man sona med sitt liv om man inte kunde besvara sfinxens gåtor och enligt Plinius var det ett stående skämt när man emottog ett brev eller dokument förseglat med Augustus sigill att nu kom sfinxen med sina gåtor, ett skämt som väl innehåller ett uns av rädsla.

Guld och graverad karneol med sfinx, romersk ring från första århundradet e Kr klubbad hos Sothebys 2012 för cirka 35 000 kronor.

Guld och graverad karneol med sittande sfinx, romersk ring från första århundradet e.Kr. Klubbad hos Sothebys år 2012 för cirka 35 000 kronor.

Groda från antiken.

Groda i agat från antiken. Maecenas som var en annan av kejsar Augustus närmaste män hade ett sigill med en groda. Brev med dennes sigill var mindre populära att ta emot eftersom att de ofta innebar krav på skatteinbetalningar. I vissa kulturer lär det ha inneburit dödsstraff att stjäla någons signetring om man blev avslöjad.

En av Augustus mest kraftfulla medarbetare var hans militäre rådgivare Agrippa. Till denne överlämnade Augustus sin signetring när han vid ett tillfälle var allvarligt sjuk, en oerhört laddad   situation som mycket högtidligt beskrivs i litteraturen eftersom att den antydde att Agrippa skulle ta över hans roll och få makten över det enorma romarriket. Augustus överlevde krisen och Agrippa flyttade österut för att kontemplera sitt öde. Tänk att en ring kan spela en en sådan dramatisk roll! Kanske var den överlämnade ringen den andra av Augustus kända ringar som var graverad med ett porträtt av Alexander den store, en härskare som många stora män identifierat sig med.

Ring i karneol som föreställer Alexander den store. Från det första århundradet f Kr. I orginalring klabbad hos Bonhams för 55 000 pund 2011

Ring i karneol som föreställer Alexander den store i orginalfattning från det första århundradet f.Kr. Klubbad hos Bonhams för drygt 700 000 kr år 2011. Många ringar från antiken är i  karneol, ett vackert material som också ger upphov till tydliga avtryck.

Den tredje av kejsarens kända ringar och som var den sista Augustus använde för att signera dekret och dokument med var graverad med ett porträtt av kejsaren själv. Den grekiske gravören av denna förmodligen vackra ädelsten bar namnet Dioskourides och är en av de till namn kända antika ädelstensgravörerna. Dioskourides hade ett mycket högt anseende i Augustus kretsar och hans verk anses vara bland det vackraste bland allt vackert som antiken frambringat.

Karneol graverad ch signerad av Dioskourides verksam 65-30 f kr

Karneol graverad och signerad av Dioskourides som var verksam åren 65-30 f.Kr. Detta anses vara en av de främsta gemmerna från antiken, den är både uttrycksfull och harmonisk.

bild från 1724 Diomedes stjäl en staty från Athena

Bild från 1724 av gemmen ovan. Den föreställer Diomedes som stjäl en staty från Athena, en central händelse i Homeros berättelser om Troja.

Hyllos satyr son till Dio modern!

Hyllos var son till Dioskourides och gick i faderns fotspår. Här en kamé av hans hand med en leende satir. Märkligt modern!

Dessvärre är Augustus tre ringar försvunna. Tänk om man kunde få resa tillbaka i tiden och få se dem!