Tag Archives: lalique

la la lalique

Tänk om själva meningen med eller essensen av ett konstverk är dess materialitet? Ett jakande svar på denna fråga som omfattar urgammal problematik är åtminstone jag benägen att omfatta och nog känner jag mig stärkt i min övertygelse inför ett praktverk av mästaren Lalique. Den nyskapande smyckesformgivaren född år 1860 i nordöstra Frankrike vann välförtjänta priser vid världsutställningen i Paris 1889 för sina hårkammar och diadem i orkidéform i då radikala material som horn, elfenben och raffinerad plique-a-jour emalj. Hans smycken var mästerstycken som var med och definierade den nya stilen, art nouveau, och hans smyckeskonst tog tydligt avstånd från de vita materialen platina, diamanter och pärlor som var standard i de galanta smycken som bars i salongerna under la belle époque. 1903 skapade Lalique i samma genre en magnifik kam med en orkidé i blickfånget, mästerligt framlockad ur ett stycke elfenben övertrumfar han naturen och bländar med sin sensuella blomma. Under hela sin karriär experimenterade Lalique med olika tekniker och han förfinade ständigt sitt hantverk för att kunna förändra smyckeskonstens formspråk. Och kära nån, så skönt och radikalt hans smycken talar och nog framstår det materiella uttrycket som det väsentliga i hans konst. Vem kan bry sig om vad hans smycken säger eller handlar om när hur de små konstverken talar är så vidunderligt vackert?

Emalj och diamanter, horn och en blomma av elfenben i ett sinnligt mästerverk av Lalique. Idag på the Walters Arts Museum i Baltimore.

Samma blomma, annat ljus och annan vinkel….

 

Advertisements

kyskhetsorden av andra graden

Sarah Bernhardt är minst sagt en kvinna som är svår att bortse från; hon var nästan overkligt karismatisk, begåvad och underbart krävande. Hon präglade samtiden med sin scenkonst och satte en massa hjärtan i brand. Såklart älskade hon dramatiska smycken och bland annat samtida Lalique skapade oförglömliga smycken åt divan! En av hennes paradnummer var Kameliadamen som hon turnerade världen över med. På ett stopp i Konstantinopel blev hon inbjuden att gästspela på sultanens privata scen. Detta väckte viss oro, kanske skulle damerna i sultanens harem bli chockerade inför aktrisens nästan genomskinliga scendräkt blott sammanhållen av en juvelsbrosch “nedanför magen”. Bernhardt ombads därför att skyla sig noggrannare vid gästspelet. I samma veva förärades den franska aktrisen den turkiska kyskhetsorden av andra graden för sitt konstnärskap, en vacker orden som delades ut till högt uppsatta damer av olika slag. Kanske blev Bernhardt purken att hon fick blott den andra graden av utmärkelsen för när ridån gick upp för slutscenen var hon iklädd samma genomskinliga dräkt nu mycket löst draperad och ihopfäst med den turkiska medaljen för kyska damer placerad på samma centrala del av hennes vackra lekamen. Quel scandale! Marisa Berenson, legendarisk modell och skådespelerska med märkvärdiga gener (Elsa Schiaparelli var hennes mormor och den legendariska konsthistorikern Bernard Berenson var en annan nära släkting) tillhörde jetsetgräddan på 1970-talet och även hon knäppte ihop en klänning i tunt tyg med en brosch nedanför magen när hon stod i zenit. Vem skapade broschen? David Webb såklart!

jh

Bernhardt förevigad av Mucha

Aktrisen i rollen som Kameliadamen

Aktrisen i rollen som den lungsjuka kurtisanen i Alexandre Dumas Kameliadamen.

hjhj

Den vackra Chefkat-medaljen var en orden i det osmanska riket som tilldelades fina damer!

jhjhj

Flott Berenson som med hjälp av Webb förgyllde New York på det häftiga 70-talet!

hjh

Webbannons från 70-talet. Läckert!

En annan dito, läckrare!

En annan dito, läckrare!

 

 

 

 

 

smycken av glas

Den 9 december klubbar Sothebys i New York ett armband av glas signerat Lalique, det ropas ut i spannet $5000-7000 men frågan är om det inte slutpriset kommer att bli högre än så. Lalique skrällde för en dryg månad sedan när en av hans ringar som också var i glas klubbades för lite mer än 2.5 miljoner kronor, betydligt mer än förväntat. Förvisso formgavs ringen i en synnerligen spännande kontext, som del av en kollektion som tillverkades för den magnifika Sarah Bernhardt. Grönt glas förekom i smyckeskonsten i ett långt tidigare sammanhang, som substitut för smaragd i det byzantinska riket när Justianus och Theodora förbjöd andra än den allra finaste adel att bära det gröna mineralet!

Flott töjbart glasarmband med graverade fåglar, av den store Lalique...

Flott töjbart glasarmband med graverade fåglar, av den store Lalique…

Ring av samma Lalique, såld dyrt och också den av glas.

Ring av samma Lalique, såld dyrt och också den av glas.

Grönt glas och guld. Örhängen tillverkade i byzans med sålda 2012 hos Christies för drygt 30 000 kronor.

Grönt glas och guld. Örhängen tillverkade i byzans med sålda 2012 hos Christies för drygt 30 000 kronor.

La la lalique

Det är inte så särskilt ofta jag blir så särskilt exalterad när jag skrollar genom auktionshusens kataloger för smyckesauktioner. Det mesta har man liksom redan sett: stort, dyrt och gärna med “märkvärdig” proveniens. Men ibland dyker det upp små märklig föremål som kan glädja också en förhärdad smyckesälskare. När dessutom någon har den goda smaken att betala riktigt mycket pengar för ett smycke som på sätt och vis är mer väsentligt än sådant som vanligtvis och mer ofta betingar fantasisummor (läs stor, större, störst diamant) så vill man nästan slå klackarna i taket. Det finns hopp liksom! I slutet av september i år ropades en ring av glas upp sexton gånger sitt utrop. För lite drygt 2.7 miljoner kronor landade någon lycklig en ring från år 1900 tillverkad av glas och några gram emaljerat guld formgiven av René Lalique, art-noveau epokens obestridlige mästare. Ringens centrum av vackert blått glas föreställer en allvarlig Medusa och över hennes panna tronar en orm med öppet gap. Ringen formgavs av Lalique i samband med en kollektion av smycken som han skapade för Sarah Bernhardts räkning när hon på någon av Paris scener gestaltade den legendariska kejsarinnan Theodora som gjorde raketkarriär från uppväxt på cirkus till maktens absoluta mitt i det storslagna byzantinska riket, gärna klädd i smaragder. Theodora låg för övrigt bakom den lagstiftning som stipulerade att bara den allra högsta adel fick bära det gröna mineralet. Jag är inte en alldeles förblindad fan av Lalique, hans manierade och uppskruvade stil kan ibland bli lite för mycket för en cool skandinav som jag själv. Men i liten dos är han naturligtvis alldeles makalös, precis som Sarah Bernhardt. Man kan höra hennes röst recitera på fantastiska youtube. I någon minut: ljuvligt. Men tänk att åhöra ett helt skådespel med hennes dramatiska röst. Kära nån!

Ett dyrt mästerverk anno 1900 av Lalique

Ett dyrt mästerverk anno 1900 av Lalique

Sarah, åh Sarah

Ibland kan man bli förvånad när man ser fotografier av så kallade legendariska skönheter, den bilden man själv har av kvinnlig fägring kan sannerligen krocka med andra tiders idéer om hur skönhet ser ut. Sarah Bernhardt torde vara 1800-talets mest beryktade skådespelerska, hon turnerade världen runt hela sitt liv och skördade framgångar på både teaterscenen och i societeten. Många betydelsefulla män uppvaktade henne och rörde sig i hennes kretsar, Proust, Prinsen av Wales, Oscar Wilde, Victor Hugo är några av många många flera. Ändå, på tvådimensionella bilder är hon inte supersnygg.

Saran Bernhardt..

Sarah Bernhardt..

...på scen

…på scen

Man kan höra hennes röst på fantastiska youtube, säkert var den en del av hennes magnetism. Dramatisk var hon och smyckade sig också dramatiskt, såklart passade Laliques teatraliska smycken drottningen av 1800-talets scenkonst och också firma Fouquet förfärdigade smycken åt superstjärnan nr 1! En annan gigant i epokens centrum var den tjeckiske illustratören Alfons Mucha, hans affischer är en minst sagt central del av jugendstilens bildvärld och såklart skapade han affischer med Sarah Bernhardt. Han slarvade som inredare också och skapade år 1901 den makalöst magnifika inredningen i Fouquets Paris-shop, en interiör som ännu finns bevarad.

Art nouveau miljö av Mucha i firma Fouquets butik i Paris.

Art nouveau miljö av Mucha i firma Fouquets butik i Paris. Galet grann miljö som skapades 1901.

Mucha formgav också smycken för den legendariska firman bland annat ett av Bernhardts mest kända smycken som är vad man närmast kan kalla ett sorts handsmycke, en ring hopkopplad med ett armband meddelst en slingrande orm. Stjärnan bar smycket när hon spelade Kleopatra på en av Paris scener. Detta beryktade smycke ägdes senare av Marlene Dietrich, en annan magnetisk kvinna med en alldeles fantastisk känsla för smycken. Hennes smyckesgarderob var en blandning av bara det allra bästa och mest raffinerade. När den excentriska tyska filmstjärnan, vars mor för övrigt sålde juveler i Berlin i familjens välrenommerad butik, var i behov av pengar 1987 sålde hon delar av sin samling, bland annat Muchas ormarmband för Sarah Bernhardt. Det såldes av Christies för skyhöga $750 000, då prisrekord för ett artnouveau-smycke. Undrar vem som bär det idag?

Armband som varit både i Bernhardts och Dietrichs ägo...

Armband som varit både i Bernhardts och Dietrichs ägo…tillverkat av Fouquet 1901.

Hänge som föreställer Bernhardt tillverkat av Lalique, det såldes 2009 för cirka $ 550 000

Hänge som föreställer Bernhardt tillverkat av Lalique, det såldes 2009 för cirka $550 000 och har också varit i Bernhardts ägo. 1898 fick hon det som gåva av en beundrare.

Coolaste diademet ever?

Coolaste diademet ever? Laliques guldtupp med ametist i mun. Finns på museum i Lissabon, skapades i slutet av 1800-talet.

 

Hit och dit

Så lynnig man kan vara, ena dan tycker man si och den andra så. Ibland tycker jag att art-nouveau-smycken är aningens för teatraliska och lite löjliga och ibland alldeles överväldigande eleganta. Jag ramlade över en bild av Henry van de Veldes hustru iklädd ett av den mångsidige arkitektens alla verk, en magisk klänning av böljande art nouveau-linjer. Naturligtvis är också smycken från epoken ofta lika makalöst flotta. Tänk mästaren Laliques stringenta smycken, en återhållsam explosion av prakt och färg!

k

Fantastisk klänning anno 1902 skapad av den mångsidige van de Velde. Målare, arkitekt och formgivare som levde mellan 1863-1957.

Lalique såklart!

Lalique såklart, artnouveau för hela slanten! Han öppnade eget 1885 och arbetade innan dess bland annat för Cartier. Tänka sig att detta tidlösa klassiska smycke var superradikalt när det tillverkades…

Larger than life

Nästan overkligt vacker skapelse av Lalique igen. Opaler, ametister, emaljarbete och sköna intrikata linjer i guld. Tillverkat i slutet av 1800-talet och finns i dag i New York på The Met, Lalique tillverkade det åt sin hustru. Är det kanske hon som avbildas?

Den innovative fransosen är för många känd för sin glaskonst, och se så lik en av hans vaser är är Hortus, krukan från Svenskt tenn formgiven av Josef Frank och på plats i många borgerliga hem nu och då. Den tyska firman Hemmerle som gör überlyxiga och coola smycken för den något djärvare publiken brukar ibland vända upp och ner på ädelstenar och rikta den ofta taggiga bakdelen uppåt i sina smycken. Nog är det omöjligt att inte tänka på Hortus, och Laliques vas för delen, när man ser Hemmerles spiky skapelser! 

Blå vas av Lalique svindlande lik Hortus, glaskrukan från Svenskt Tenn som måste sålts i svindlande många exemplar!

Blå vas av Lalique svindlande lik Hortus, glaskrukan från Svenskt Tenn som måste ha sålts i riktigt många exemplar!

Granater och koppar i tysk kombo, felvända ädelstenar i Hemmerleskapelse

Granater och koppar i tysk kombo, felvända ädelstenar i skapelse av Hemmerle

gig

Sjöstjärna med gröna armar täckta av safirtaggar, Hemmerle i sitt esse. Besjälad teknisk precision…

Från Hemmerles senaste kollektion, stål med vita diamanter i givakt.

Från Hemmerles senaste kollektion, stål med vita diamanter i givakt!

Ja, nog är det märkligt hur saker från olika kontexter pekar sina fingrar mot varandra. Redan under det första århundradet skapades i den undergångsdömda staden invid Vesuvius de allra vackraste föremål i jugend- eller art nouveau-stil. Underlig och skön är vår historia minsann.

Vas från Pompeji som ju begravdes ödesåret 79 f Kr

Vas från Pompeji som ju begravdes ödesåret 79 f Kr i aska och rök.

La belle époque och art nouveau

Kärt barn har många namn och ett av många namn på den ljuva och intressanta perioden från 1870-talet fram till år 1914 då det hemska första världskriget utbröt är la belle époque. Under dessa decennier skapades fantastiska smycken i olika stilar med det gemensamt att de avvisade maskintillverkningens metod. Den så kallade “garland-style” var en av periodens tydliga strömningar. Det var en stil som blickade tillbaka på 1700-talets europeiska hovliv, och med hjälp av modern teknik/hantverk och alla diamanter som strömmade in från nya fyndigheter i södra Afrika skapades förfinade vita monokroma smycken i intrikata arbeten i rokokodoftande former. Cartier tillverkade några av de finaste smyckena från perioden och i slutet av förra året såldes en stor brosch för rekordhöga nästan 18 miljoner USD! Denna stora broschtyp som Cartiersmycket exemplifierar kallas för en “devant du corsage” och anses vara den kanske mest typiska och unika smyckestypen för tiden. Många av dessa broscher har tyvärr slaktats och omarbetats för att anpassas för ett annat klädmode och mer moderna tider, tider då man inte längre bar krinoliner när man besteg alptoppar vilket faktiskt var fallet år 1863 vilket förevigats i ett fantastiskt fotografi av Adolphe Braun!

 

1863 klättrade

1863 klättrade dessa damer omkring i alperna. Fantastiskt ögonblick förevigat av Adolphe Braun.

Ursprunget till broschtypen är den avlånga trekantiga vanligt förekommande detaljen på framstycket i 1700-tals klänningar. Den brosch som klubbades rekordhögt är en synnerligen vacker variant skapad år 1912 av Cartier åt Solomon B Joel vars familj skapat sig en förmögenhet på de nya diamantfyndigheterna i Sydafrika. Broschen är förvisso förankrad i det för tiden typiska nyklassicistiska stilidealet men pekar också framåt stilmässigt med sina rena kraftfulla linjer och geometriska stil. Hur som haver är den ljuv att skåda.

kjkj

Underverk av platina och afrikanska diamanter i form av brosch från Cartier anno 1912. Den största och droppformade diamanten i mitten väger 34.08 ct. Färg E, klarhet vs 1, finfint med andra ord. Det hängande motivet mäter cirka 9 cm.

Parallellt med att dessa klassiskt klingande smycken skapades växte också en annan väsensskild     stil fram för en kanske mer modern kvinnotyp än den som bar de traditionella juvelsmyckena. Typiskt för föremålen i denna stil kallad art nouveau är böljande organiska linjer och ofta förkommer föreställande element som till exempel finlemmade mystiska kvinnor och djur som trollsländor och andra flygfän. Vanliga material är för den tiden ovanliga färgstenar som opal, månsten och bärnsten. Fint emaljarbete konstituerar också många av de sensuella föremålen som ofta är tillverkade i guld. En av de främsta företrädarna för denna stil är Lalique och förra året såldes, också hos Sothebys, en devant du corsage av dennes hand som bär alla drag som är typiska för art nouveau stilen. Den är dessutom ett storslaget och konstnärligt uttryck med den säregna mix av känslighet och kraftfullhet som manifesteras i smycken av Lalique som  verkligen var en genreöverskridande konstnär som arbetade i olika material.

Stor brosch

Stor guldkvist anno 1900 med fantastiskt emaljarbete, en äkta pärla och glasbär. Klubbad förra året för över 2.5 miljoner kronor, mer än dubbelt över utrop!

Bild av broschens första ägarinna.

Bild av broschens första ägarinna med Laliques mästerverk på plats. Är det bara jag som tänker på Ebba Witt Brattström?

Decennierna runt det förra sekelskiftet var gyllene år i smyckekonstens historia, ett extremt förfinat hantverkskunnande strålade samman med innovativ konstnärlighet. Två av resultaten från denna mångfacetterade epok kan beskådas ovan och nog är det ett försonande drag hos mänskligheten att de betingat så höga priser!