Tag Archives: verdura snäckskalsbrosch

Smycken i New York

I New York har man alltid lagt en massa pengar på extravaganta och exklusiva smycken. En väninna till mig som länge bott i staden ifråga säger att kvinnor där vill sticka ut till skillnad från kvinnor i Stockholm som helst vill smälta in, kanske är det därför som kvinnor i New York tar ut svängarna när de smyckar sig. Hur som helst blommar smyckeskulturen i stan som aldrig sover, de coolaste smyckesgallerierna finns där och Sothebys New York har precis haft en fantastiskt lyckad auktion och klubbat nästan 80% av alla de föremål som ropades ut på deras stora vårauktion! En klassisk Paul Flato brosch såldes för nästan två och en halv miljon kronor, en fyrradig collier med naturliga pärlor såldes för hisnande 40 miljoner kronor och JARs smycken når ständigt nya höjder.

Ikonisk brosch anno

Ikonisk brosch som Flato skapade för Millicent Rogers, amerikansk stilikon på 30-och 40-talen. Väl värd sitt pris på drygt två och en halv miljoner kronor.

JAR, hyllad och vansinnig dyr

JAR, hyllad och vansinnigt dyr. Stora örhängen med smaragder och diamanter som såldes för ungefär 7 miljoner kronor!  Vete tusan om det är ett varaktigt värde. Det är förvisso coolt att stenarna inte är modernt slipade och örhängena i sig är också väldigt trevliga men 7 000 000 är mycket pengar.

Naturliga underverk

Naturliga underverk, riktigt vackra pärlor som lär ha hamnat i Asien. Kanske i Japan där man verkligen älskar pärlor!

Samma firma hade för övrigt nyligen en riktigt misslyckad auktion i Hong Kong som ju länge varit centrum för handeln med riktigt dyra ädelstenar och smycken tillverkade av såna. Antikorruptionslagar och ändrade skatteregler har gjort att den kinesiska marknaden tappat rejält i kraft vilket tydligt syntes på sagda auktion när bara ungefär en tredjedel av föremålen bytte hem och flera spektakulära nummer förblev osålda. Hur ska detta gå?

Osåld ring, denna rosa diamant ropades ut i Hong Kong men blev förvånansvärt osåld

Osåld ring, denna rosa diamant på 5.47 ct ropades ut i Hong Kong men blev förvånansvärt  nog osåld. Utrop 6.2-7.2 miljoner USD, efterfrågan på stora och bra rosa diamanter har länge varit stark. Anar vi ett trendbrott?

New York är också platsen där många av mina favoriter blommat upp och skapat mirakel när 1900-talet stod i zenith. 1900-talet torde vara smyckekonstens kanske rikaste sekel, det var en tid då teknisk briljans med gamla rötter förenades med modern formgivning i smycken åt emanciperade kvinnor som sökte nya relevanta uttryck att klä sig med. Den säregna sicilianaren Verdura, som för övrigt arbetade åt Flato när han kom till staterna, balanserar som ingen annan traditionell juvelerarkonst med modernismens anspråk. Ingen gör så eleganta och chica smycken som ädlingen Verdura,  är inte hans smyckeskonst essensen av den nya kultur som spirade i New York på 30- och 40-talen och förgrenade sig över hela världen? Muskler med esprit! Hur som helst stormtrivdes Verdura i den stora staden så långt från hans Italien och jag vill tro att den typiska mixen av gapig självsäkerhet och lätt elegans som känns så italiensk förlöste honom som konstnär.

smarrig

En 40-talare av Verduras hand, ikonisk snäckskalsbrosch. De snäckskal han använde var ibland strandfynd och ibland inköpta i museishopen på New York naturhistoriska museum. Dessa broscher betingar idag ibland så mycket som en miljon kronor när de kommer ut på marknaden.

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter.

Verdura 1950-tal. Guld och platina. Stor smaragd och diamanter. En av dessa klassiska broscher blev för övrigt osåld i Stockholm förra året när Bukowskis misslyckades med att sälja den på en av sina stora smyckesauktioner. Den blev dock såld i London några månader senare. Lilla lilla Sverige.

“Amöba”, fantastisk brosch med rubiner från 1940 när Verdura umgicks intensivt med Dali. Bloddroppar eller långa lackade kvinnofingrar…

En annan favvis vars smycken materialiserar den speciella energi som fanns i New York i mitten av det förra seklet är David Webb. Född i North Carolina öppnade han 1945 blott 20 år gammal egen verksamhet i New York och hade snart hela stans societet som kundkrets. Kennedy-Onassis, Vreeland osv osv har burit hans smycken! Förvisso väldigt eklektiska formmässigt och kanske ibland aningen för grovt utförda är hans smycken ett naturligt steg i utvecklingslinjen med Verduras konst näst intill sig, från klassisk musik till disco och från Met till Studio 54. Se och njut!

Ben och ädelstenar i Webbs armband, en hyllning till Belperron!

Ben och ädelstenar i Webbs armband från 1960, en hyllning till och flört med Suzanne Belperros fantastiska smycken.

Den här söta zebran tillhörde Diana Vreeland

Den här söta zebran bars bland annat av Diana Vreeland, modellen formgavs 1963.

En hög av fantastiska smycken

En hög av fantastiska smycken alla av Webb!

Ljuv ikon i Webb armband.

Ljuv ikon i Webb armband.

New York, New York…

Advertisements

Smycken nu och då och här och där

Bland föremålen i de arkeologiska lämningarna i sydafrikanska Blombos finns vad som anses vara de första smyckena, artefakter för att pryda den mänskliga kroppen. De 70 000 år gamla perforerade snäckskalen som bär färgrester tros har burits i ett band runt halsen, ett halsband av snäckor!

Bland annat slitaget och var och hur man hittat dessa snäckor gör att man antar att de burits som smycken. När de hittades revolutioneraded

Bland annat slitaget, och var och hur man hittat dessa snäckor gör att man antar att de burits som smycken. När de hittades på 1990-talet revolutionerades bilden av mänsklighetens historia. Det anses vara avancerat att bära smycken och vara ett  tecken på hög utvecklingsnivå!

Smycke av snäckskal från USA 1940-tal. Verdura såklart!

Smycke av snäckskal från USA 1940-tal. Verdura såklart!

Hos vissa nordamerikanska indianstammar används också snäckor som material för att skapa smyckesföremål. Delar av de heliga molluskerna venusmussla och valthornssnäckan har under hundratals år bearbetats till vackert lila och vita pärlor som huvudsakligen använts  till breda skärp som inte bara är rika på skönhet utan också på väsentlig information. Ett bälte mestadels av vita snäckpärlor kunde uttrycka fredliga avsikter men de vackert djupt lila signalera krigiska intentioner.

Bälte av snäcka och mussla

Bälte av snäcka och mussla tillverkat i Nordamerika, de lila och vita pärlorna kallas för wampum.

1700

Wampum/Bälte från 1788 av Mohawker för att minnas kristnandet av deras stam och den vite mannens ankomst. Vackert men sorgligt…

Att pryda sig med blommor torde man ha gjort sedan tidernas begynnelse och redan nu och då har motiv från växtlighetens värld dykt upp i smyckeskonsten. Vad är skönast, blad av guld eller grönska? Jag vet vad jag och Krösus tycker i alla fall!

Lagerblad av guld tillverkat i antikens Grekland.

Lagerkrans av guld tillverkat i antikens Grekland cirka 300 f Kr.

Underbara David Webb f

Underbara David Webbs version av en lagerkrans. Webb lär ha varit en flitig besökare på avdelningen med antika smycken på Metropolitan Museum of Art i New York. Han gick bort 1975, bara 50 år gammal.

 

Strandfynd

Vår Torun Bülow-Hübe var en kvinna välsignad med talang, kreativitet och mångbottnad skönhet. Hon är utan tvivel en av våra mest betydelsefulla smyckeskonstnärer och hennes konst håller den allra högsta klass med sin dynamiska precision och renhet.  Av både ekonomiska och estetiska skäl arbetade hon tidigt med enkla material som rotting och oädla metaller men också senare och av moraliska skäl valde hon att arbeta med “låga” och billiga material i en revolt mot bruket att bära smycken som en finansiell statusmarkör. Jag tror att det var Coco Chanel som sa att hon inte ville bära traditionella smycken från de fina husen. Hon tyckte hon i så fall lika gärna kunde bära sin bankbok i ett band kring halsen! Bülow-Hübes filosofi är sprungen ur samma källa och de “ädelstenar” hon valde att använda var inte de traditionella utan av enklare ursprung, bland annat arbetade hon med stenar som hon hittade vid Medelhavets stränder eller på loppmarknader runt om i södra Frankrike där hon tidigt valde att bosätta sig.

Torun med Picasso somm

Torun med Picasso 1955. Han håller i ett halsband som Torun skapat  med stenar hon hittat i Medelhavet.

vacker

Den undersköna konstnärinnan 1956 i egna skapelser i silver med bergskristaller köpta på loppis i Frankrike.

Mässing, trä och ben i magnifikt collier av Toruns hand.

Mässing, trä och ben i magnifikt collier av Toruns hand. Kanske också fynd från stranden.

Halsband med strandfynd

Halsband med strandfynd

Fulco di Verdura, mästaren från Sicilien, förgyllde 1900-talet med sina praktfulla och alltid elegant välbalanserade smycken. Också han tillverkade några av sina mer kända smycken med fynd från stranden. Han valde dock att förena de oädla men ändå undersköna snäckskalen som han själv plockade på olika stränder utanför NYC med de allra finaste ädelstenar. Med förtjusning sålde Fulco sina havs-skapelser dyrt till gräddan av den amerikanska societeten.  Om än dyra redan då så har de ikoniska snäckskalsbroscherna visat sig vara bra investeringar. De mer ovanliga av hans smycken med snäckskal från strandpromenaden klubbas idag nästan för miljonen.

smarrig

1939 flyttade Fulco till New York och det var på stränderna utanför staden han i början på 40 talet hittade de snäckskal som använts i hans skapelser. Korallröd snäcka med turkoser och diamanter, nästan syndigt läcker.

havsskum av diamant

Havsskum av diamanter och safirer som väller över ett äkta snäckskal. Alla rätt, form, färg och hantverksskicklighet. Ett mästerverk!

Även jag har ofta plockat vackra stenar och snäckor på stranden, dessvärre har jag inte lyckats förvandla mina fynd till storslagen konst!