Guld & Död

Guld och död har trofast vandrat vid varandras sida och alltför många är de som dött eller blivit dödade under jakten efter det dyra mineralet. Det gamla Inkafolket var inte alls intresserade av det gyllene mineralets ekonomiska värde men av guldets religiösa innebörd och dess närhet till gudarna i deras Pantheon, man trodde att guld var gudomligt svett och kött. Desto mer intresserade av det monetära värdet var de europeiska konkvistadorerna som plundrade inkafolkets områden i Sydamerika och utrotade de som stod i vägen för deras framfart. Inkafolket hade inte bara tillgång till stora mängder guld, de var avancerade både tekniskt och estetiskt och skapade några av smyckeshistoriens mest suggestiva föremål. Endast kungen av inka-riket var tillåten att bära smycken av guld, som tecken på att han hade gudomligt ursprung. Hur strålande vacker men också skräckinjagande måste han inte ha tett sig när han bar sina smycken av guld!

En annan dynasti som även den i stort sett utrotats är den ryska tsarfamiljen och många andra ryska adelsfamiljer fördrevs och förlorade sina abnorma förmögenheter och smyckesamlingar när dessa konfiskerades av de nya härskarna under den ryska revolutionen. Den rikaste privatfamiljen i tsarens Ryssland var familjen Jusopov, de lyckades bara få med sig en bråkdel av sin legendariska smyckesamling vid sin flykt från det sönderfallande ryska riket medans huvuddelen hamnade i bolsjevikernas händer. Det finns både filmer och bilder när de nya herremännen inspekterar de undersköna smyckena med mirakel till ädelstenar – smycken varav de flesta destruerades för att komma åt de dyra stenarna som såldes för att bekosta byggandet av ett nytt samhälle. “Treasures into tractors” löd propagandan. Vad som måste vara en av de allra vackraste tiaror som någonsin skapats är den legendariska “Solskens-tiaran” från Chaumet som skapades för familjen Juspovs räkning på 1910-talet bara några år innan revolutionen började. Denna syns nedkastad upp och ner på en bild bland de övriga av Jusopovs smycken som konfiskerats och man tror idag att den gått samma öde till mötes som de andra smyckena och blivit demolerad. Möjligen var tiaran skapad för att bland annat kunna bära en av de rariteter som familjen fick med sig vid sin flykt, den drygt 40 carat tunga indiska diamanten benämnd “The Polar Star”. Som tur är finns tiaran förevigad på fantastiska fotografier när den bärs av sin enda ägarinna, prinsessan Irina som var gift med den milt sagt excentriska Felix Jusopov.

Jag har hört berättats att en pojke av så kallad enkel börd och inte alls van vid livet bland de rika kollapsade vid åsynen av en kvinna från familjen Jusopov när hon var klädd i full galatoalett och med mer glitter är en julgran, han trodde att han mötte en gud! Kanske var det prinsessan Irina när hon bar sin tiara – också den en magnifik hyllning till den himlaborna solen och solguden som hyllades så storslaget i Inkariket med magnifika guldföremål och smycken som bars av deras kung och Gud. I många kulturer och under hela mänsklighetens historia har man i religiös riter använt smycken av olika material för att nå någon form av religiöst tillstånd och få kontakt med det gudomliga och ädla smycken kopplas om och om igen ihop med det gudomliga. Är månne smyckeskonstens essens aningens gudomlig och är det därför som den kan göra oss så gränslöst hänryckta?